Nummer 2, 2015 – Skuld

Skulden är allas vår verklighet, den är allomfattande och ett av grundfundamenten i den västerländska kapitalismen. Att leva utan skuld är i princip en omöjlighet. Bostad, konsumtionsvaror och utbildning innebär för de allra flesta nedsänkning i ett skulddjup som man får leva i resten av livet. Och även fast systemet är konstruerat så att det förutsätter privat skuldsättning, ses detta som en privat angelägenhet. Det är ett sätt att individualisera ett systemfel, skapa splittring och lägga skulden på den enskilda individen.

Den senaste finanskrisen är i mångt och mycket en skuldkris. Att vi i Sverige lyckades ducka de största effekterna av krisen betyder inte att vi sitter i säkerhet, snarare tvärtom. Vi är den mest privatbelånade befolkningen i hela västvärlden, vi har en bostadsbubbla som skulle imponera på den mest flitige utgivaren av ”billiga” lån på Europas bankkontor.

Skulle Sveriges ekonomi krascha på samma sätt som i Grekland, USA eller Spanien sitter vi ordentligt i skiten. Frågan är inte om, utan när.

Därför måste vi förbereda oss. Vi har inte bara sett vad som händer i spåren av en havererad ekonomi, med allt vad åtstramningar och nedmontering av människovärdet heter, utan också det motstånd som uppstått. Vi kan lära oss av våra lika skuldsatta kamrater i Spanien, Grekland, på Irland och i USA. De har hittat strategier och tillvägagångssätt, olika former för vägran.

Skuldsättningen skapar nya konfliktlinjer, nya allianser och nya organiseringsformer. Vi har i detta nummer skrivit om vad som händer när människor i skuldsättning bestämmer sig för att avfärda skuldens mått, bestämmer sig för att vägra känna eller betala skuld.

Att vägra skuld handlar om att vägra acceptera den kapitalistiska ordningen för egendom. Det är att säga att människor aldrig kan vara skyldiga sina liv. När de skuldsatta gör motstånd ställs ägandelogiken på ända. Att vägra är aldrig ”bara” ett motstånd, det är lika mycket aktion som reaktion. När vi vägrar leva våra liv som skuldsatta vägrar vi också att gå med på att leva det liv kapitalismen föreskriver oss. Då måste vi återuppfinna våra liv.

En skuldvägran tvingar oss att hitta nya sätt att organisera, nya sätt att uppfylla våra behov och att skapa nya begär. Liv utan skuld är bara möjliga om vi radikalt omformulerar villkoren för våra relationer, vårt ägade, vårt samhälle.

Att vägra är att insistera på det gemensamma.

/ Brandredaktionen

En kommentar på “Nummer 2, 2015 – Skuld

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *