Nummer 1, 2019 – Vart går vi nu?

Detta Brandnummer saknar tema. Istället är det här numret en vandring mellan en rad platser vi befinner oss på. En nedstigning, eller uppstigning, genom en rad cirklar och kretsar, mot en ny horisont.

Eller kanske har det ett tema ändå. Hur vi kan försvara oss: hur vi är under hot, av klimatkollaps, patriarkalt våld, marknadshyror, prekära gig, gatufascister i skydd av högerpopulistiska parlament och presidenter. Och hur försvaren av våra liv inte bara är defensiva, ett kvarhållande av det rådande. Hur de får en horisont att röra sig mot. Blir en offensiv rörelse, där vi fäster blicken någonstans, högt och långt bort.

2019, framtiden är redan här. Det är året sci fi-klassikern Blade runner och animeklassikern Akira utspelar sig, och vi lever mycket riktigt i en tid som ibland mer än någonting annat påminner om mörka framtidsskildringar. Som en mörk dystopi ser vi hur algoritmer försöker kolonisera våra liv och kodar våra begär, cybernetiskt övervakar våra rörelser och parasiterar på all vår digitaliserade gemenskap. Vi måste lära oss hacka den koden, på nätet men inte minst kodandet av våra begär, behov och energi. Vi måste få kontroll över vår data, var vi spenderar vår uppmärksamhet och vi måste bygga autonomi. Rycka det röda överflödet undan infångningsapparaterna.

2019 är året då politiken har samlat sig i mitten. En rödgrön regering har förbundit sig att genomföra ett långtgående nyliberalt åtstramningspaket, med vänsterpartiet som stöd. Centrismen andas sin sista suck. Konflikterna är placerade mitt i den gamla arbetarrörelsen, mitt i socialdemokratin.

2019 kommer också att bli ett år då gaturörelser samlar sig mot centrism, från höger och vänster. Fult och skitigt och alldeles alldeles underbart. Den gyllene horden är här igen, redo att storma våra städer, men nu i gula västar. Vi ser de största klimatmobiliseringarna på länge. Det strejkas i alla Sveriges hamnar. Den feministiska strejken sprider sig över planeten. I takt med att de parlamentariska alternativen ter sig uppenbart lönlösa för allt fler, växer viljan till motstånd; många planer smids och många initiativ tas. Kan vi hitta varandra, kan vi också hitta nya vägar.

Vi vet vilka vi är när vi börjar gå. Men vi vet inte vilka vi kommer vara när vi kommer fram. Vi:et kommer att förändras på vägen, beroende på vilka vi träffar, kopplar upp oss med och hittar som färdsällskap. Det finns ingen fix och färdig identitet. Bara en rad metamorfoser. Vi väljer att slå oss ner vid varje bord på vägen, vid varje trappuppgång, vid varje fikarum, för att lyssna, inte predika. Varje erfarenhet tar vi med oss till nästa anhalt, lämnar den där och får en ny.

Vad gör vi nu?
Vi har påbörjat en vandring. Följ med.

En kommentar på “Nummer 1, 2019 – Vart går vi nu?

  1. Tycker nog inte texten saknar tema. Ja, vi måste ibland vandra utan att vi vet vart vi kommer. När glödande kol bränner våra bara fötter måste vi bara hoppa. Det hoppet vi gör då visar att det finns hopp. Alla protester mot strejkförbud, nedskärningar, miljöförödelse o annat som de giriga rika skapar är nödvändiga skutt!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.