Red Mirror

Bortom dystopi, eller för den delen utopi, döljer sig en ny framtid. Automatiseringen av arbete ökar och levande arbetskraft ersätts av maskiner. Kapitalismen har inga lösningar men kanske kan vi genom teknologin skönja en arbetarrörelse fri från arbete. Brand möter Samuel Persson från Red Mirror i Lund för att prata om teknologier, arbete och framtiden.

 

Varför Red Mirror just nu?
Vi har alltid varit intresserade av framtiden i olika strukturer och på olika sätt. Red Mirror började med att ett gäng av oss åkte på en teknologikonferens i Hamburg i november 2016. Konferensen organiserades av Ums Ganze, en autonom kommunistisk organisation i Tyskland som vi är närstående och inspirerade av. Den handlade mycket om teknologins relation till samhället, hur vi kan föreställa oss ett alternativ, vad som händer i det samhälle vi är i nu, med allt från miljöförstöring, arbete, logistik.

Vi har alltid varit intresserade av framtiden säger du – kan du utveckla?
Vi har funderat mycket kring hur samhället i väldigt hög grad kommer att förändras eftersom Sverige blir ett allt mer nyliberalt land och eftersom det som sker i andra nationer kommer till Sverige. Det innebär bland annat ökad arbetslöshet men också en del hoppfulla saker till exempel hur den deal som funnits mellan arbetarklassen och överklassen håller på att dö. Socialdemokratin håller ju nu på att vittra bort, det kommer bli omöjligt att upprätthålla klassfreden.

Kan du berätta lite kort om namnet?
Det är ju självklart en hänvisning till serien Black Mirror, som ju handlar exakt om de här sakerna. Men serien är i ganska hög grad teknikpessimistisk och väldigt dystopisk. Vi tror att dystopi, och för den delen utopi, är felaktiga sätt att tänka på när det gäller tekniken och framtiden.

Hur menar du?
Inom akademiska vetenskapsstudier brukar man kritisera de här två tendenserna för att vara helt ideologiska. Antingen är det människor som tänker att allt kommer gå åt helvete: jorden håller på att dö, digitalisering är jättedåligt, vi bara splittras från varandra. Eller så tänker man att allt kommer bli så himla fantastiskt. Det sista är inte stort inom vänstern men liberaler tänker väldigt mycket så: vårt sätt att leva kommer förändras och eventuella problem med det är bara brist på kunskap eller teknologi. Inget av de synsätten har någon koppling till empiri idag. Man tar lite småsaker här och där och gör sig en bild av det. Det är någonting vi vill motverka i Red Mirror.

Hur då?
Ett av målen med Red Mirror är att vi ska bryta den här uppdelningen mellan expert och icke-expert. Vi skrev i vår första text att vi vill att det ska komma fabriksarbetare, mammor och naturvetare på våra möten. Mamman är ju också en expert i de teknologier som hon existerar i och fabriksarbetaren är det absolut.

När ni är ute och pratar då, är det som att alla de här subjekten är med på noterna vad gäller idéen om hur till exempel arbete bytt skepnad genom teknologiska förändringar? Eller tycker folk det ligger i framtiden?
Jag tror alla känner att det finns en zeitgeist, att hela världen håller på att förändras och att arbete är en del av det. Sen är det olika på olika arbetsplatser. Poängen är att prata med människor och inte bara läsa om det, inte bara ha de här abstrakta teknologioptimistiska eller -pessimistiska perspektiven. Det finns till exempel personer i Red Mirror som jobbar på tetra pak-lagret och kan berättat om hur dåligt de avancerade logi-stiksystemen funkar. De sitter ibland på jobbet i flera timmar och väntar på att det ska komma in någon försenad lastbil från Polen. Det är bra att förstå det och få en faktiskt bild av hur saker ser ut istället för att läsa om hur perfekt det kapitalistiska systemet fungerar. Det avväpnar också radikaliteten hos systemet. Det är inte perfekt.

Ni har pratat mycket om flera olika begrepp i era föreläsningar, nudging, gamification och operant betingning osv. Är de viktiga för oss lekmän att hålla koll på framöver?
För oss är orden logistik och automatiseringen av arbete – alltså där robotar tar över arbete – centrala begrepp. I kapitalismen innebär det ju att mängden ”dött arbete,” i marxistiska termer ökar, det vill säga att samhället blir mer och mer instabilt. Men det innebär också en möjlighet till en annan värld. Det vill säga att föreställa sig kommunismen som förintandet av arbete. Vårt huvudsyfte är att skapa en idé om en annan värld som inte är fast i statssocialismen. I dagens samhälle är logistiken central för att förstå hur vi kan kämpa utanför arbetsplatsen. Sen 70-talet så har stora delar av den industriella arbetarklassen automatiseras bort men också flyttats till andra länder.

Når ni en bred massa med era tankar eller blir det lätt nördigt?
Vi försöker ha ett genomgående genusperspektiv, för den här frågan blir så himla lätt jävligt snubbig. Det är också därför vi försöker bryta ner den här idén om experten och icke-experten. Det finns en lång lång tradition av feministiska tänkare, där Donna Haraway är den allra första att tänka på samhället och genusrelationer genom teknologier. Hur kan vi till exempel destabilisera patriarkatets genusordning genom alla de teknologier som transpersoner använder sig av för att konstruera nya kön. Vi gör ju våra genus med allt från smink och t-shirts till operationer. Det kan både förstärka genusordningen som det gör i många fall men också potentiellt destabilisera den. Där hittar vi andra liknande teknologier såsom IVF och dylikt. Vi vill försöka att åter analysera vänsterns kamper fast genom blicken av teknologier. Hur kan vi tänka antifascism genom teknologier? Hur kan vi tänka feminism genom teknologier?

Vad är viktigast för er att göra just nu?
En huvudgrej vi försöker skapa är en vision om det klasslösa samhället. Man kan tänka att kommunismen alltid har formulerats genom sina teknologier. Från 1930- till 1980-talet var fabriken arbetarrörelsens vision, arbetaren kände att de kunde förbättra fabriken. Visionen var ett fabrikssamhälle med röda flaggor där alla hade det trevligt och gjorde bra saker. Det var visionen som spände från anarkosyndikalism till stalinism och socialdemokratin. Men vilken arbetare drömmer idag om att skapa ett arbetarråd på sitt callcenter? Eller härska över McDonalds? Vi behöver en vision, vänstern har inte det.

Det parlamentariska läget just nu, påverkar det er?
Nej, det gör det inte. Men det är ganska tydligt om man analyserar den här situationen genom teknologi: den härskande klassen har inga lösningar. Det är massa problem nu som kommer ur att det har skapats en post-fordistisk värld. Om man lyssnar på alla politiska partier så är det jättetydligt att det bara finns sätt att försöka hantera de bekymmer som har dykt upp. Som till exempel att kasta in 10.000 fler poliser. Man kan inte ens hantera klimatfrågorna! Politikerna är ju på så sätt mer fångna i systemet än vad vi är och det är ganska befriande. Om man tittar på Vänsterpartiets idag så är deras idé i princip att återgå till ett 1970-tal där man hade ganska mycket kafferast. Och det är väl trevligt men det kommer aldrig hända igen, det kommer aldrig bli 1972 igen. Då är det nästan mer intressant att titta på delar av den härskande klassen i andra länder. De mest upplysta delarna av den klassen försöker ju föreslå någon form av bas-inkomst eller grön omväxling. Saker som skulle kunna rädda det här systemet. Men i det här idiotlandet vi lever i är de som har makten över oss totala nollor som skriver debattartiklar som 14-åriga MUF:are.

Red mirror är en studiegrupp som initierades av Autonom organisering i Lund och är ett utrymme för att diskutera teknologi. I den mån det är möjligt åker de runt i andra städer för att få input och starta upp nya studiegrupper. Gruppen finns numera också i Stockholm.

 

Samuel Persson är aktiv i Red mirror och gruppen Autonom organisering.
Sarah Liz Degerhammar är medlem i Brands redaktionskollektiv.

Text: Sarah Liz Degerhammar
Illustration: Oscar Andersson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.