Nummer 1, 2011 – Fort Europas gränser

Fan! Fyra år till med borgarna, hur ska vi överleva?
1) Emigrera
2) Bli moderat själv
3) Sabotera allt vad man kan, göra motstånd, bygga upp egna celler, var solidarisk i alla lägen, låt dom inte ta över din själ!

I fall du väljer:
1) Åk till Tunisien
2) Du är idiot, bara döda fiskar flyter med strömmen!
3) Du är inte ensam. Massa människor har nu fattat att det är dags att göra nåt, möten är proppfulla, folk startar grupper, strömmar in i organisationer och partier.

Men hur gör man? Att organisera sig är inte bara en fråga om att vara argast, det är en konst. I det här numret samlar vi erfarenheter och tips. Uppfinn inte hjulet igen, var inte ett snabbt slocknande tomtebloss, organisera er för att vinna!

I Tunisien utlöste hungerupplopp jasminrevolutionen. Yezzi fock! Nu är det nog, blev revoltens samlande paroll. Diktatorn Ben Ali tog landets guld och flydde. Oroligheterna hotar sprida sig till Algeriet, Libyen och Egypten. Upprorsvågen är genuint folklig, utan någon influens från vare sig islamister eller väststormakter. Europa har snarare haft ett intresse att hålla de korrupta diktatorerna kvar vid makten i dessa länder. De har varit tacksamma samarbetspartners, skendemokratiska gråzoner dit EU skjutit över allt mer av sin gränskontroll och där slupit bry sig om asylrätt och FN-konventioner. Den bakgård där EU kunnat slänga sina sopor och sedan sticka till en slant för att få problemet ur världen.

I förra numret av Brand skrev vi hur den ekonomiska krisen kunde utvecklas till en systemkris. Vi fick rätt. Slagordet Que se vayan todos ekar återigen på gatorna i Europa. Avgå alla! Alla ska bort! Under senhösten och vintern har en protestvåg mot nedskärningspaketen växt med ilfart i stora delar av Europa. Vi såg det först i Grekland, sedan massprotester i Italien och Irland. I Frankrike lamslogs hela landet när studenter och arbetare tillsammans blockerade alla transportsystem och ockuperade oljeraffinaderierna. Och så i november exploderade en våg studentprotester och universitetsockupationer parallellt i England, Frankrike och Italien. I Italien klarade sig Berlusconis regering med bara en hårsmån från att falla. I London förklarade polischefen uppgivet inför massprotesterna på Trafalgar square, ”The game has changed”.

På barrikaderna möts arbetare och studenter. Fackföreningsrörelsen och studentrörelsens protester har börjat finna varandra och flyta samman. Missnöjet i fackföreningsrörelsen med sänkta pensioner, försämrade anställningsavtal och nedmonterade sociala skyddsnät sammanfaller med studenternas missnöje mot höjda studieavgifter, kvalitetsförsämringar i undervisningen och marknadsanpassningarna av universiteten.

Motståndet mot Fort Europa växer. I oktober blockerade hundratals aktivister Frontex gränsbyrå i Bryssel. Även här lyckades aktivister från Ingen Människa Är Illegal stoppa utvisningarna av irakier – vilka tyvärr svenska staten verkställer ändå, trots klagomål från EU och Amnesty. Så i det här numret tar vi upp gränser – varför finns de och vem tjänar på dem?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *