Pandemin har försatt den kapitalistiska ekonomin och samhällslivet i ett nytt slags undantagstillstånd. Vi märker det på våra arbetsplatser: vårdarbetare under enorm press, bussförare, bud och andra som måste sköta logistiken, hemmasittande kontorsarbetare ställda inför digital alienation. Vi märker det när vi blir av med jobbet och inte kan hitta ett nytt. Vi märker det när vi inte kan träffa nära och kära för att de eller vi hör till riskgrupper, för att restriktionerna skärpts, eller för att det inte går att resa.
Vi märker det i ekonominyheterna, med ständigt nya bud och snabbt skiftande prognoser. Vi märker det i våra kalendrar, som gapar allt mer tomma ju längre året går. Vi märker det på våra skärmar, där program för videosamtal ersätter lokaler för såväl aktivism som kultur och umgänge.
”Under kriserna utbryter en samhällelig epidemi, vilken skulle ha förefallit alla andra epoker som en orimlighet: överproduktionens epidemi” skriver Marx och Engels i Kommunistiska manifestet. Vad visar den ekonomiska omställningen under covid-19-pandemin om inte just som den orimliga överproduktionens epidemi, där vissa industrigrenar berikar sig på virusets ankomst, samtidigt som andra bokstavligen dör ut?
I detta nummer undersöks de många ekonomier som pandemin sprids genom. I det lilla och det stora, via staten, i arbetet och i den personliga tillvaron.
Restriktionerna och det fysiska avstånd som dessa innebär, har tvingat oss leva efter den borgerliga familjeekonomins ideal till sin ytterlighet. Den heliga kärnfamiljen har blivit än mer betydelsefull (och farlig i de fall det förekommer våld). Samtidigt har ensamhushållen hamnat i påtaglig social isolering, i ett land som länge härjats av en ensamhetsepidemi.
I isolering och oro skapas en känsloekonomi där individen lämnas att själv hitta sina lösningar för att stå ut. I den statliga ekonomin görs en helomvändning, staters och kommuners skulder är plötsligt inte ett problem utan en lösning, men privatiseringarna fortsätter i oförminskad takt och skattepengarna – förlåt, lånepengarna – regnar över privatägda aktiebolag. Samtidigt som arbetslösheten skenar har antalet miljonärer ökat.
Men kapitalismens inneboende konflikter kommer till ytan på flera sätt. En pandemi av upproriska rörelser sprider sig som ett svar på massarbetslöshet, bristande skyddsutrustning, avsaknad av sociala insatser och vulgär omfördelning i kapitalets intressen.
Det nya pandemiska undantagstillståndet kan kanske trots allt innebära öppningar mot något helt annat. Kampen måste som alltid utgå från den befintliga verkligheten, och i stunder är denna verklighet bokstavligen en kamp på liv och död. Samtidigt blickar vi mot en mer gemensam framtid, närmare varandra och närmare makten över alla ekonomier.
