Detta nummer av Brand handlar om det vi vanligtvis kallar för Östeuropa. Det finns en bild av befolkningarna där som politiskt passiva och apatiska och som sammanbitet genomlider den ena förtryckarregimen efter den andra. Vi vill istället belysa de krafter som är och länge varit i rörelse, och frågar oss hur en historia av auktoritär statssocialism präglar dem? Transformationen som påbörjades 1989, från socialism/kommunism till chockartad nyliberal kapitalism, skapade många “förlorare” vars oförmåga att anpassa sig till marknadsekonomin stämplades som individuella misslyckanden. När misstron mot stat och partipolitik är så pass utbredd finns istället, ur nödvändighet men också ur djärva visioner, en mångfald av kreativa former av gräsrotsorganisering och sociala rörelser. I fokus för detta nummer står därför den folkliga mobiliseringen som tar sig olika uttryck: informell organisering under radarn, vräkta pensionärer som ägnar sig åt direkt aktion, husockupationer, massdemonstrationer mot stadsutveckling för de rika, en nyskapande syndikalistisk fackföreningsrörelse, kvinnokamp, dans som ett queert vapen och mycket, mycket mer.
Det fanns en utbredd idé om att Öst, efter kommunismens fall, skulle klättra upp för en kapitalistisk evolutionsstege där målet var att resa sig på två ben och bli som Väst, som oss. Vi vill genom att diskutera hur vi i Väst koloniserat bilden av Öst synliggöra skevheter och missuppfattningar kring det vi kallar “Östeuropa” och hur kategorierna Öst och Väst fungerat som varandras spegelbilder, där Väst representerat det goda och eftersträvansvärda och Öst blivit en lillebror som inte riktigt “hängt med”. Hur länge ska denna del av Europa betraktas som “post-socialistisk”? Det har gått 27 år sedan transformationen till kapitalism påbörjades och vissa länder i denna del av Europa för idag en mer nyliberal politik än Sverige. Kanske gör likheterna i den nyliberala styrformen att vi går mot att bli allt mer lika dem?
Att försöka täcka en hel region, där skillnaderna många gånger är fler än likheterna, är en omöjlig uppgift och inte heller vårt anspråk. Vi har därför valt att göra nedslag, skrapa på ytan, utifrån kontakter vi knutit och exempel vi funnit intressanta och som kan tjäna som inspiration. Det som förenar dem och oss alla är de orättvisa villkor som den nyliberala kapitalismen skapar i våra samhällen. Den känns inte vid nationsgränser, men det gör den framväxande och internationellt kommunicerande fascismen både här och där. Även vi måste mobilisera över gränserna, utbyta erfarenheter, förstå och solidarisera med varandra!