Hälsa är något som vi, till synes motsägelsefullt, både påtvingas och förvägras. Å ena sidan råder en hälsohets som utgör en redan gigantisk och stadigt växande marknad. Å andra sidan har även sjukvården blivit en marknad, där rätten till vård undergrävs till förmån för vinst åt storkapitalister. Vi kan köpa rawbites och ekologiskt smink på det privata apoteket i foajén till sjukhuset, medan timmarna går i väntan på en akut undersökning. Runt omkring oss stressar bemanningsanställd personal förbi, på väg mot nästa sjukskrivningsperiod.
När vi tittar närmare på dessa båda fenomen framträder sambanden. Vi ser att det hänger ihop. Att vård och omsorg blir till varor, samtidigt som hälsa blir till något som individer konsumerar. Att vi tvingas till konsumtion, när allt vi vill är att någon ska bry sig. Vi ser friskvårdsavtal som ska ”öka produktiviteten” och reklamkampanjer om att ”träna för att bli en bättre kollega”, samtidigt som jobbet förblir en direkt anledning till ohälsa och för tidig död. Vi ser hur självomsorgen varufierats, från vila och njutning till svindyra hudvårdsprodukter. Förlossningsvården avskaffas på fler och fler orter och personalbristen gör det omöjligt att garantera adekvat smärtlindring, samtidigt som kvinnor uppmuntras betala för kurser i att ”föda utan rädsla” och kan hyra en ”doula” att hålla i handen. Vårdappar gör reklam om att ”bryta tabun” gällande psykisk ohälsa genom att i enskildhet vända sig till dem, samtidigt som stress och ångest har blivit ett normaltillstånd som upptar en allt större del i allas liv.
Bakom hälsohetsen döljer sig det nakna vinstintresset. Hälsa och sjukvård har gått från att vara en del i att reproducera kapitalismen till att vara en central del i den kapitalistiska produktionen och kapitalackumulationen. Varken skönhetsindustrin, fitnessindustrin, sjukvårdsindustrin, läkemedelsindustrin eller alternativläkemedelsindustrin har omsorgen om sina kunder närmast hjärtat. Där återfinns istället ägarnas utdelning och ledningens bonusar. Och ur det perspektivet är självupplevt välmående en direkt fara, en mängd uteblivna försäljningar. Så pekas ständigt nya ”hälsorisker” ut för oss, och med dem nya ”lösningar” – en effektiv expansion av marknaderna – samtidigt som vi allt mer lämnas åt vårt öde när vi verkligen blir sjuka.
När vi tittar närmare på allt detta börjar vi också ana utvägar. Möjligheter att bryta med både ångest och profit.
När hela vår tillvaro ter sig ångestframkallande kan vi inte låta våra egna kamper förbruka människor. De måste istället bli en källa till verklig, uthållig styrka. En styrka att bygga upp och organisera det vi själva behöver. När statens och kapitalets institutioner inte tillgodoser våra behov måste vi istället ta hand om varandra. I ett hänsynslöst samhälle blir verklig omsorg något radikalt. Vi behöver flytta ut omsorgen, territorialisera den – göra den till ett vapen.
