Nummer 3, 2011 – De indignerade

Överallt i världen är det uppror – här i Sverige är det lugnt och tyst … än så länge?

I Spanien och Grekland växer proteströrelsen för var dag. Israel skakas av landets största protester på länge.
I London exploderar kravaller, fem dagar i sträck efter att polisen skjutit en ung man.
I Chile bryter studenterna mark för stora folkliga protester och kraven fördjupas.
Diktator på diktator faller i Mellanöstern. Mubarak med fru står inför domstol. Diktatorernas författningar bryts ner. Vi läser dagligen rubrikerna från Syrien om hur soldater mördat folk, omringat och beskjutit hela städer vars befolkning gång på gång vågat sig ut på gatorna.

Ekonomerna och bankirerna tappar inte bara ansiktet, utan kläds också sakta av sina vackra kostymer. Det blir tydligare för var dag att människorna runt om i världen inte kommer att acceptera nyliberalismen. Det behövs en ny rättvisare världsordning. Men vart kommer protesterna leda? Vilken roll kommer vänstern spela i de ”opolitiska” sydeuropeiska upproren?

Detta nummer har tema Torg. För det är på torgen som människor träffas i de nya rörelserna. För det var på torgen demokratin en gång föddes och det är på torgen demokratin nu återuppstår. Vi tar pulsen på de sociala protesterna som kommit i den finansiella krisens spår, vi tar med er på utflykt till Wisconsin, London, Aten och Barcelona. Vi tittar på strategier från torg till parlament och ut i kvarteren. Vi försöker tillsammans med detta nummers skribenter hitta vägar framåt ut ur det rådande politiska och ekonomiska systemet.

I Sverige mal nyliberalerna än så länge på i vanlig takt; privatiserar och skär ner. Det femte jobbskatteavdraget sköts upp, men samtidigt säljs bibliotek och offentlig sektor ut. När ska vi gå ut på gatorna och säga stopp? Vinterns kyla närmar sig Norden och frågan är om även vi kommer värma oss tillsammans på torgen.

Det här numret skulle egentligen haft tema vapen. Men efter det som hände i Norge kände vi bara avsmak för ordet vapen. En av texterna i detta nummer, Rosrevolutionen är skriven av den norske aktivisten Jonas Bals och handlar om hur vi ska gå vidare i kampen mot rasismen. Rasism är ett gift. Om vi inte förstod det efter Förintelsen, om vi inte förstår det nu, hur kommer vi någonsin att förstå? Kampen mot rasism fördes av den utomparlamentariska rörelsen på gator och torg. Så lyckade vi kasta ut rasister och nassar från deras lokaler. Nu sprider rasister och islamofober sitt gift ostörda på nätet. Tidningarna snackar om yttrandefrihet och räknar antalet träffar på artiklar och cashar in pengar från annonsintäkter. Tro inte att det här är banala grejer. Den norske terroristen hade odlat sitt hat i kommentarsfälten. Hur ska vi kasta ut rasismen därifrån? Och inte bara där viktigt är att se den sverigedemokratiska politiken utanför SD. Hos de liberala debattörer som talar om ”problemet med invandringen”. Låt dem inte tvätta sig fria, de sprider samma gift! Vi måste fortsätta kämpa och drömma om en framtid där uppdelningen i invandrare och svenskar blivit irrelevant.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *