Tio år av kamp bakom oss. Tio år av kamp framför oss. När vi skriver det här Brandtalet har 2020 precis satt igång på allvar, med en pandemi som när tidningen väl distribueras kommer att ha hunnit långt mycket längre – vem vet hur situationen ser ut om bara en månad, för att inte tala om ett år eller tio. Tiden går snabbt nu, tankar, handlingar, lagar och institutioner blir obsoleta innan vi vet ordet av.
Tiden går också långsamt. Gamla debatter återkommer ständigt i nya former. Gamla segrar måste försvaras, eller vinnas åter. När vi blickar tillbaka på tio år av Brand, tiden efter att den nuvarande redaktionen nystartade tidningen 2010, ser vi inte bara förändring utan också kontinuitet. Makt, utsugning och förtryck består, om än i ständigt muterande former. Består gör också kamp och motstånd. Only faces ever change, the song remains the same.
Arabisk vår och torgockupationer. Identitetspolitik och feministiska partier som blommade en sommar. Grexit och Brexit. Vänsterpopulism och högerpopulism. I det här numret tittar vi tillbaka på vad som hänt, i ljuset av den framtid vi är på väg in i nu. Och vi försöker förstå vår upptagenhet av att periodisera – varför detta ständiga tal om konjunkturer, cykler och vågor? Är det verkligen något “nytt” som träder fram eller är berättelsen om brottet mest ett försök att skapa det man själv är ute efter? Vi låter inte tidsmetaforerna styra, utan tänker använda dem inkonsekvent efter vad som passar oss. Som strategier för förändring snarare än ofrånkomliga sanningar som inte kan påverkas.
Brand fortsätter också att förändras, samtidigt som mycket är sig likt. De olika teman som tidigare dominerat större delen av tidningen blir mindre. Istället kommer en ny sektion, “I rörelse”, att inleda varje nummer, med intervjuer och rapporter från aktuella kamper och händelser. I slutet av tidningen lämnar vi mer plats till insändare, recensioner, trams och allvar. Där blir gränserna mellan läsare och skribenter härligt otydliga. Vad tycker du saknas i Brand? Skapa det, skicka in det, beskåda det i tryck.
Sedan 2010 – eller egentligen sedan 1898 – har Brand varit en röst underifrån och en röst inifrån. Inifrån de kamper, rörelser, subkulturer och miljöer som utmanat makt och ordning, stat och kapital. Den som bär på verkligt hat har verkligen förstått, och det är likgiltigheten, inte hatet, som är kärlekens motsats. Vi beger oss in i ett nytt årtionde, men egentligen är det bara en fortsättning, den senaste i raden av metamorfoser.
“Brand är allt en seglivad tidning”, står det i Brandtalet till #1 2010. Hemligheten är att Brand aldrig gått att separera från de rörelser tidningen gett röst åt. Vi agerar och organiserar inte för att vi läser och skriver – vi läser och skriver för att artikulera våra handlingar och vår organisering. Syftet är inte att tolka världen, det är att förändra den. Tio år av kamp bakom oss. Tio år av kamp framför oss. Länge leve vi.
