K SOM I KAMP

Tid
Hollowed out and calculated, won and lost without being lived, this time is no longer that of gods and signs, labours and days, calendars and confessions. Like some spiteful evil genius, it henceforth seems to be pulling the strings of the social bond. It is the market measure of everything, starting with human activity reduced to a mere ‘temporal shell’. Yet economic time remains distinct from mechanical time with its clocks, psychological time with its duration, and political time with its revolutions and restorations. Perhaps history is simply a bridge spanning these unconnected, incommensurable temporalities.
– Daniel Bensaïd, Marx for Our Times (1995)

Kamp I
Tidningspressarna
fortsätter med sina lögner,
men vad gör det
när det finns ett gemensamt bröst för jorden…
när landet fortfarande befinner sig i strejk…
när nationen och tidpunkten är den rätta…
när människan står upprätt,
när människan…
människan!…
Allt annat är tystnad.
– Carlos Álvarez, ”Strejkerna fortsätter”, ur ord som piskor (1964)

Framtid I
Oh when there’s no future
How can there be sin
We’re the flowers
In the dustbin
We’re the poison
In your human machine
We’re the future
Your future
– Sex Pistols, God Save the Queen (1977)

Konjunktur
Jag kissar i ett hål ner på rälsen. Jag har enorma känslor, de är för stora att bära på.
Jag längtar till
åtta år har gått
åtta år utan att skriva
åtta år utan att knulla med någon
då ska jag smörja in hela ansiktet med syra, lägga mig i solen, strunta i spf,
födas på nytt
– Tone Schunnesson, Tripprapporter (2016)

Cykel I
Back in the days when I was a teenager
Before I had status and before I had a pager
You could find the Abstract listening to hip hop
My pops used to say, it reminded him of be-bop
I said, Well daddy don’t you know that things go in cycles
Way that Bobby Brown is just amping like Michael
– A Tribe Called Quest, Excursions (1991)

10-tal I
A grim world record was broken in the middle of this decade. Displacement of people by war and persecution reached a historic high in 2015, with 24 people forced to flee each minute, according to the UN Refugee Agency. One in every 113 people globally was thought to be either an asylum-seeker, internally displaced or a refugee.
– Anoosh Chakelian, “R is for Refugee crisis: A decade of displacement”, New Statesman (2019)

Våg
I samma vågor stiger vi och stiger vi inte; det är vi och det är inte vi.
– Herakleitos,
Fragment B 41 a. (ca. 500 f.v.t)

Europa
Du älskar Aristoteles,
men du hatar greker.
Du älskar att räkna,
men du hatar araber.
Du älskar Stigbjørns dikter, men du hatar samer.
Du älskar att pynta balkongen, men du hatar dina grannar.
Du älskar handklovar, men du hatar sex.
Europa, vad ska komma efter dig?
Inte undra på att Ötzi hade magsår.
– Athena Farrokhzad, ”Brev till Europa”, ur I rörelse (2019)

Kontinuitet
In our tradition, the beginning is both that which gives birth to something and that which commands its history. But this origin cannot be dated or chronologically situated: it is a force that continues to act in the present, just as infancy, according to psychoanalysis, determines the mental activity of the adult, or like how the big bang, which, according to astrophysicists, gave birth to the Universe, continues expanding even today. The example typifying this method would be the transformation of the animal into the human (anthropogenesis), that is, an event that we imagine necessarily must have taken place, but has not finished once and for all: man is always becoming human, and thus also remains inhuman, animal.

– Giorgio Agamben, “Thought is the courage of hopelessness: an interview with philosopher Giorgio Agamben”, Verso Blog (2014)

Kamp II
Jag har ingen sympati för de förtryckta som förtryckta. Jag intresserar mig bara den stund de revolterar. Om de förtryckta inte revolterar, bryr jag mig inte om deras förtryck. Låt de förtryckta ha sitt förtryck, om de uthärdar det. Sådana får missionärer ägna sig åt.
– Mario Tronti (2007)

Framtid II
Åsidosatta i programmen vi kom alltid sist
Det är ingen lätt väg, men vi ska dit
För vi är bra folk, förtjänar bra skit
Vi hoppar hinder och vi ligger i
Länge leve livet, länge leve vi
– Ison & Fille, Länge leve vi (2014)

Identitetspolitik
1977 was a historical turning point. First of all, it was a crisis for mass movements, which can be traced back to the civil rights movement — the New Left of the 1960s and black nationalism that came after that. These mass mobilizations and organizations ran up against their own strategic limits, they were confronted with state repression, and so their dynamism was declining. At the same time, there was what Stuart Hall called a “crisis of hegemony,” in which the coordinates of American politics were being totally rearranged — and the same process was happening in Europe — in which the economic crises of the 1970s had led to a total reorganization of the workplace, trade unions were on the defensive, and mass movements were decomposing. And so part of what happened in this period is that the language of identity and fighting against racism got individualized and attached to the individual advancement of a rising black political class and economic elites who were once excluded from the center of American society by racism, but now had a passageway to entry.

I think in the current moment, we lack a political language that can shift from division to solidarity, and that’s something that was a major question for the anti-racist movements from the ’50s to the ’70s, and that’s what the Combahee River Collective was writing about. We don’t have a language about collective struggles that take on issues of racism and can incorporate cross-racial movements. So I think part of the reason that this individualistic kind of identity politics comes up so much on the left among activists who really do want to build movements that challenge the social structure is because we’ve lost that language that came with mass movements, which could allow us to think of the ways to build that solidarity.

– Asad Haider, “How Identity Politics Has Divided the Left: An Interview With Asad Haider”, The Intercept (2018)

10-tal II

Hittills har börsresan också varit smart och osedvanligt bekväm. Men framför allt lönsam. En hundralapp investerad på Stockholmsbörsen har inräknat återinvesterade utdelningar ökat till tre. Kurstillväxten har varit 8 procent per år och totalavkastning 12 procent enligt SIXRX-indexet. Det är långt bättre än korta statspapper som i minusräntevärlden gett noll eller statsobligationer som avkastat 3 procent per år. Det är en överavkastning som är väl över vad placerarna historiskt har fått och teoretiskt kan kräva för att aktier är mer riskabla.

Stockholmsbörsen har även gått dubbelt så bra som guld och en svensk bostadsrätt och slagit alla viktiga valutor. Och av alla stora metallråvaror är det bara katalysatormetallen palladium som har utvecklats bättre.

Nej, aktier är det som gällt under 2010-talet.

– Mikael Vilenius, ”Stor genomgång: ny succébörs runt hörnet”, Dagens Industri (2019)

20-tal
Med bra bolag, rimliga värderingar och tre likheter med tidigare vinnardecennier är mycket på plats för att 2020-talet ska bli ännu ett riktigt bra decennium för Stockholmsbörsen.
– Mikael Vilenius, ”Stor genomgång: ny succébörs runt hörnet”, Dagens Industri (2019)

Skuld
Den oändliga fodringsägaren, den oändliga krediten, har ersatt de mobila och ändliga skuldblocken. Det finns alltid en monoteism vid despotismens horisont: skulden blir en existensskuld hos själva subjekten. Det kommer en tid då fordringsägaren ännu inte lånar ut medan den skuldsatte oupphörligen betalar tillbaka, ty att betala tillbaka är ett måste, men att låna ut är ett val – som i Lewis Carrols sång, den långa sången om oändlig skuld:

”En skuld kan krävas utan kval
Men innan man ett lån befäst
Har man sitt eget fria val
om den tid som passar bäst!”

– Gilles Deleuze och Félix Guattari, Anti-Oidipus (1972)

Socialism
Socialismen är ingenting annat än ett krav på att marknadsordningen (eller katalaxin, som jag gärna kallar den för att undvika förväxling med en egentlig ekonomi) borde göras till en ekonomi i den egentliga bemärkelsen, där en gemensam bedömningsskala bestämmer vilka behov som ska eller inte ska tillfredsställas.
– Friedrich Hayek, Konkurrens som upptäckandeprocedur [tysk. Der Wettbewerb als Entdeckungsverfahren], 1968

Cykel II
No more kids are innocent
We will get fooled again
Only faces ever change
The song remains the same
Was it ever worth it
Causing all the fuss
You know, I believed in them
Don’t you believe in us
Where are they now
Where are they now
Where are they, six years on and they’ve all gone
Now it’s all turned sour
Where are they now
– Cock Sparrer, Where Are They Now (1982)

Kamp III
Their rising all at once was as the sound
Of thunder heard remote
– John Milton, Paradise Lost (1667)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.