H som i Hegemoniskifte

Interregnum I

Krisen består just i det att det gamla är döende och det nya ännu inte kan födas; i detta interregnum framträder en stor variation av morbida symptom.

– Antonio Gramsci, Fängelseanteckningsböckerna

Den gamla världen är döende, den nya världen kämpar för att födas: nu är tid för monster.

– Fransk version av Gramscis citat, populariserad av Slavoj Zizek

Interregnum II

Det var det bästa av tidevarv, det var det sämsta av tidevarv, det var visdomens ålder, det var trons och otrons tid, det var hoppets vår och förtvivlans vinter, vi hade allt framför oss, vi hade ingenting framför oss, vi gick alla raka vägen mot himlen, vi gick alla raka vägen åt andra hållet.

– Charles Dickens, Två städer, 1859

Interregnum III

And I know it’s over – still I cling

I don’t know where else I can go

Over and over and over and over

– The Smiths, I know it’s over, 1986

Uppbrott

En tidig morgon i Mumindalen vaknade Snusmumriken i sitt tält och kände att det var höst och uppbrott i luften. Ett uppbrott kommer som ett språng! Med ens är allting förändrat och den som ska resa är rädd om varenda minut, han drar upp tältpinnarna och släcker glöden snabbt, innan han blir hindrad och utfrågad, han springer medan han kränger ryggsäcken på sig och är äntligen på väg, plötsligt lugn som ett vandrande träd med varje blad i fullständig vila. Tältplatsen är en tom rektangel av vitnat gräs. Och senare på morgonen vaknar vännerna och säger: Han har gett sig av, det blir höst.

– Tove Jansson, Sent i november, 1971

Undergång

Bröder skola slåss och bli varandras bane,

barn utav systrar bryta mot seden,

det är hårt i världen, hordom mycken,

yxtid, knivtid, kluvna sköldar,

stormtid, vargtid, förrn världen störtar
– ingen man skall den andre skona.

Sol svartnar – jorden segnar i hav,

strålande stjärnor störta från himlen;

lågor fräsa mot livets värn,

högt flammar hettan mot himlen själv.

Högt gnyr nu Garm framför Gnipahålan,

fjättrarna brista, Fenrisulven ränner!

– Völvans spådom, ca 900-talet

Situation I

Likväl var det väsentliga inte att makter var i färd med att meja ned människor i väldiga mängder, utan att några hade gripit sig verket an att motarbeta dessa dåd, och det märkliga var inte heller att de knappast lät höra tala om sig, att de var så oansenliga, utan att de överhuvudtaget fanns, att de hade klarat sig undan förföljelserna, att de inte hade hamnat i fällorna, att de kunde planera gemensamt, det utslagsgivande var inte att hundratals människor i detta ögonblick störtade ner i en grop, ty därmed var de redan borta och till ingen nytta, utan att några få ägde en organisation, av vilka små celler hade manats fram som nu skulle byggas ut. Det viktiga, det allt överskuggande var inte de ständiga bristningarna och sammanbrotten, utan ansträngningen att hålla ut mitt i dånet, skriken och rosslingarna. Ständigt på nytt måste ruinhögarna röjas åt sidan, små utrymmen skapas där det gick att röra sig, och detta fick, när lavinerna rullade tillbaka, marken började skaka, aldrig te sig meningslöst, ty då hade det förintande strax trätt in i en, strax fått en på knä, det var nödvändigt att säga sig att situationen aldrig varit så gynnsam som nu, att inga förluster kunde hejda segern över fienden.

– Peter Weiss, Motståndets estetik, 1981

Situation II

Det råder kaos under himlen, situationen är utmärkt.

– Mao Zedong/kinesiskt ordspråk

Situation III

Först trodde jag att det bästa sättet att motverka dessa [högerpopulistiska] partier skulle vara genom att återuppliva partipolitiken och återvända till högervänsterskalan, som tonats ner under den ”tredje vägens” socialdemokrati. Men med tiden har jag kommit till slutsatsen att detta inte kommer att vara möjligt i de flesta länder. Vi behöver en annan strategi. Om man tittar på ”center-vänsterpartierna” i Europa, blir det klart att de är för insyltade i de nyliberala hegemonernas verksamheter för att erbjuda ett alternativ. […] Dessa partier representerar en socialliberal version av nyliberalismen. […] Jag är övertygad om att vi har att göra med en ”populistisk situation” i många europeiska länder. En dynamisk demokratisk politik kan inte längre baseras på den traditionella högervänsterskalan. Det här beror inte bara på att i en postpolitisk miljö blir skillnaden mellan dessa poler allt vagare, utan också för att den kapitalistiska förvandlingen som postfordismen och finanskapitalets herravälde orsakat lett till en mängd nya demokratiska krav. För dem skulle ett återvändande till högervänsterskalan inte räcka till. Det behövs en helt ny åtskillnad.

– Chantal Mouffe, För en vänsterpopulism, 2015

Skifte I

En makt kan bara brytas av en annan.

– Oswald Spengler, Västerlandets undergång, Band II, 1923

Skifte II

Historiens ängel måste se ut på det sättet. Han har sitt anlete vänt mot det förgångna. Där en kedja av händelser träder fram inför våra ögon, där ser han en enda katastrof som oavlåtligt hopar ruiner på ruiner och slungar dem för hans fötter. Han ville nog gärna dröja kvar, uppväcka de döda och sammanfoga det som slagits i stycken. Men en storm blåser från paradiset, som gripit tag i hans vingar och är så stark att ängeln inte längre kan sänka dem. Denna storm driver honom oemotståndligt in i framtiden, som han vänder ryggen, alltmedan ruinhögen framför honom växer upp till himlen. Det som vi kallar framåtskridandet är denna storm.

– Walter Benjamin, Historiefilosofiska teser, 1940

Uppror

När en civilisation har ruinerats, förklarar man den bankrutt. Man försöker inte städa ett hem som är på väg att falla utför en klippa. Det finns ingen brist på målsättningar, nihilismen är ingenting. Metoderna är redan godkända i förväg. Metodernas värde motsvarar deras mål.

– Tiqqun, Eh bein, le Guerre, 1999

Inbördeskrig

Vi dödar varandra mer än vi dödar våra fiender, och det är ett problem. Vårt ömsesidiga dödande av varandra är inte fysiskt, utan politiskt, i den bemärkelse att vi sliter sönder de existensmedel som upprätthåller oss. De förtroendeband som smidits i kampens smältdegel bränns så lätt om vi glömmer att hålla oss trogna till det som är ovillkorligt i denna vänskap. Att ge smärta är något vi borde spara åt våra fiender, inte våra vänner. De som vi bryr oss om utan begränsningar, de som vi delar våra behov och begär med utan skam, de som vi löper parallellt med utan att se oss om – dessa är inte måltavlor för vårt hat mot kapitalismen. Dessa är snarare elementära krafter i ett krig som har potential att göra slut på lagen.

– The Institute of Experimental Freedom, The Heart of War, ur Politics is not a Banana, 2009

Monster I

Ni har skapat ett monster, som kommer å besöka er nattetid Ni skulle aldrig gett han liv, nu får ni leva med en tragedi.

– Roffe Ruff, Monster

Monster II

Monstrets önskan att hämnas den som skapat honom kan likaledes förstås som proletariatet som gör uppror mot den som frambringat dem. Den uppmärksamme läsaren kan likaledes förstå analogin i monstrets sammansättning och proletariatets. I Kommunistiska manifestet beskriver Marx hur proletariatets sammansättning konstituerades utav människor från heterogena grupper och samhällsklasser. Victor Frankenstein samlar delarna till sin skapelse från en rik biologisk flora, lejonparten av kroppen skördades dock i de fattigas kvarter och bland kyrkogårdar.

Liknande paralleller kan dras till vårt samtida prekariat.

– Multitudens monster, bloggen Uppgång & Fall, 2018

Monster III

Den som kämpar mot odjur bör se till att han inte därvid själv blir ett odjur. Och då du länge blickar in i en avgrund, blickar avgrunden också in i dig.

– Friedrich Nietzsche, Bortom gott och ont, aforism nr 146, 1886

Elitpanik

Eliter tenderar att tro på en omoralisk, självisk och väsentligen monströs version av den mänskliga naturen, som jag ibland tycker är deras egna mänskliga natur. Jag menar att människor inte blir otroligt rika och mäktiga genom att nödvändigtvis vara änglalika. De tror att enbart deras makt håller resten av oss i styr och att när deras makt på något sätt minskar kommer vårt kokande våld att bubbla upp till ytan.

– Rebecca Solnit, intervjuad i Bomb magazine, 2001

Folket

Om inte folket skapas av vänstern, kommer det att skapas mot vänstern.

– Íñigo Errejón, Podemos – in the name of the people

Folket II

[Populism] förskjuter den inneboende sociala antagonismen [i kapitalismen] till en antagonism mellan ett enat ”folk” och en yttre fiende.

– Slavoj Zizek, Against populist temptation

Portolan

Snarare än ny kritik, så är det nya kartografier vi behöver.

Inte Imperiets kartografier, utan flyktlinjer bort från det.

Hur görs det? Vi behöver kartor.
Inte kartor över okänt territorium.

Utan kartor för navigation. Sjöfartskartor. Orienteringsredskap. Som inte försöker beskriva eller representera vad som finns i desserterandets övärldar, utan som visar på hur man kan ansluta sig till dem.

Portolankartor.

– Tiqqun, Hur görs det? 2001

Organisk kris

Vid ett visst moment i deras historiska liv skiljer sig de sociala grupperna från sina traditionella partier, det vill säga de traditionella partierna i sin givna organisatoriska form, med de bestämda personer som utgör dem, representerar dem och leder dem, erkännes inte längre som lämplig uttrycksform för deras klass eller klassfraktion. När dessa kriser uppträder, blir den omedelbara situationen ömtålig och farlig, ty fältet är öppet för våldshandlingar och skumma krafters verksamhet, som av ödet sända och karismatiska personer representerar.

– Antonio Gramsci, Den moderne fursten, ur Fängelseanteckningsböckerna

Kloster

Vi måste förbereda oss på en lång period av barbari och våld. Vi måste skapa säkra platser för den lilla minoritet av världens befolkning som vill bevara arvet från den mänskliga civilisationen och det allmänna intellektets potential, som hotas av en ostoppbar militärisering. Den tidsålder vi nu inträtt under de första decennierna av detta århundrande påminner om den europeiska så kallade medeltiden. Medan territorierna plundrades under invasioner och den antika civilisationens arv började förstöras räddade grupper av munkar det historiska minnet, och därmed frön till en möjlig framtid. Vår uppgift kommer vara att skapa kloster där det kan experimenteras med ett sparsamt välbefinnande.

– Franco Bifo Berardi, Ten years after Seattle, 2010

Tillbakablickande

The thing about the old days: they the old days.

Slim Charles, The Wire

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.