Dolda zoner

I en ockupation. I en orgie. I en kravall, i ett ockuperat tåg eller by.
Kommer vi samman igen.
Vi mötes igen
som vilka singulariteter som helst. Det vill säga
inte utifrån gemensamma kopplingar,
utan utifrån en gemensam närvaro.
Detta är vårt
behov av kommunism. Behovet av nattliga platser,
där vi kan
komma samman
bortom våra bestämningar…
Det finns en ogenomtränglighet, opacitet, inneboende i kontakten mellan kroppar. Det är inte kompatibelt med det imperiala styret som bara riktar sitt strålkastarljus på saker för att utplåna dem.
Zoner av Offensiv Opacitet är inte
något som ska skapas.
De finns redan där, i alla relationerna i vilka det sker en verklig kommunikation mellan kroppar.
Allt vi behöver göra är att bekräfta att vi är en del av denna opacitet. Och skaffa oss själva redskapen för att utöka dem,
Att försvara dem…
Att befria utrymmen gör oss hundra gånger mer fria än några ”frirum”…
Vad som pågår mellan kropparna i en ockupation är mer intressant än ockupationen i sig…
(Tiqqun, Hur bör det göras?, 2001)

Stadskamp

De nätverk som får en stadsdel att fungera som en enhet är varken otydliga eller mystiska. De består av fungerande relationer mellan bestämda personer, varav många inte har mycket mer gemensamt än ett begränsat geografiskt område. De första relationerna som bildas i storstäder med någon stabilitet i bostadsområdena är de som uppstår i hemmakvarteren och de som uppstår mellan människor som har något annat gemensamt och som tillhör samma organisationer; kyrkor, föräldraföreningar, invandrarföreningar, kvartersföreningar, protestorganisationer och så vidare … För att komma igång behöver ett stadsdelsnätverk tre förutsättningar: någon form av startpunkt [en fråga, ett problem, ett hot]; ett fysiskt område som tillräckligt många personer ser sig som som användare av [en mötesplats, ett område, en lokal, ett torg, ett badhus]; och tid [för att djupare sociala relationer i området hinner växa fram].
(Jane Jacobs, Den amerikanska storstadens liv och förfall, 1961)

Nystartszoner

Borgerligt nyspråk. Segregerade områden där arbetsrätten ska vridas tillbaka till 1800-talet. Skapandet av kinesiska rättslösa frihandelszoner mitt i Sverige, där befolkningen i fattigare bostadsområden reas bort. Stadens motsvarighet till Lidl.

Frizoner

Sociala rörelser kan sakta ner farten och stelna: begär fryser till is och livet sipprar ur dem. Det är när du börjar bli för bekväm som problemen kommer. När ett frirum blir helt förstelnat, formellt eller informellt institutionaliserat. Det är då vi kan börja tala om ett getto. Det kan röra sig om ett socialt center med avlönade arbetare, eller en kravallturistmentalitet, eller en musikscen, det spelar ingen roll vad. Ett visst sätt att äta, att klä sig eller att tänka börjar dominera och förstelna våra begär. En ny dogmatism uppstår, och de personer som kan tolka dessa blir snabbt det nya osynliga ledarskapet, även om det inte var deras målsättning. En del av detta är oundvikligt. Precis som att vi inte kan leva våra liv i ett konstant feberrus, så måste sociala rörelser också komma ner på jorden och få fäste. Kanske är ett visst element av sammandragande, att slå rot, oundvikligt efter en period av intensiv expansion. Det är få av oss som orkar fortsätta efter en vild natts festande utan att ha en trygg plats att dra oss tillbaka till. Men det behöver inte innebära att dessa tillflyktsorter måste vara döda eller slutna platser. De kan vara platser där vi experimenterar med andra idéer, andra livsformer. Faktum är att utan någon sorts frirum eller säker plats skulle det vara omöjligt att kunna hålla olika hastigheter, för olika rörelser att sammansättas med varandra.
(Free Association, Händelsehoristonter)

Autonoma zoner

Teorin om Temporära Autonoma Zoner (TAZ) försöker syssla med befintliga eller nya situationer snarare än med ren utopism. Över hela världen drar människor sig undan eller ”försvinner” från Alienationens Nät och letar sätt att återupprätta mänskliga kontakter … Det är inte bara ”motkulturer” som söker sin TAZs, sina nomadläger och tar tillbaka nätterna från samförståndet. Självorganiserade och autonoma grupper växer upp i varje ”klass” och ”subkultur”. Stora delar av det babyloniska imperiet är nu nästan öde, befolkad endast av massmedias vålnader och några psykotiska poliser. TAZ-teorin inser att detta sker – vi pratar inte om ett ”borde” eller ”kommer att” – vi pratar om en redan existerande rörelse. Och vi måste också se att alla existerande autonoma zoner är inte ”temporära”. Vissa har (åtminstone med avsikt) blivit mer eller mindre ”permanenta”. Vissa sprickor i den babyloniska monoliten verkar så tomma att hela grupper kan flytta in dem och slå sig ner. Det experimenteras med och upprättas ”byar”, ”kommuner”, ”gemenskaper”, till och med ”arkeologier” och”biosfärer” (eller andra utopiska stadsformer) … En Permanent Autonom Zon fyller en viktig funktion som en nod i nätet av Temporära Autonoma Zoner, en mötesplats för en bredare krets vänner och allierade som kan faktiskt inte kan leva på heltid i ”gården” eller ”byn”.

(Hakim Bey, Permanenta Autonoma Zoner, 1993)

NoGo-zon

Begrepp som användes för att beteckna de barrikaderade stadsdelarna i Belfast och Derry på Nordirland mellan 1969 och 1972, dit varken polisen eller brittiska armén blockerades tillträde av lokalbefolkningen. Själva existensen av områdena var ett utmanande av den brittiska regeringens auktoritet på Nordirland. NoGo-zoner har sedan kommit att beteckna alla områden som staten inte har total kontroll över, där en dubbelmakt råder.

Röda fästen

Mao Zedongs strategi som bröt med den arbetarcentrerade linjen i det kinesiska kommunistpartiet. Under våren 1927 upptäckte Mao styrkan i bonderörelsen i Hunan, en rörelse som han använde för att skapa en gerillazon på berget Jinggan. I bergen började Mao utveckla sin strategi: att med bönderna konstruera ett beväpnat uppror mot kinesiska statsmakten genom att skapa röda fästen, befriade bondeområden där land exproprierades och fördelades bland bönderna. Dessa väpnade röda fästen var grunden för skapandet av en motmakt, de fyllde funktionen att mobilisera och utbilda bönder. Utifrån dessa genomfördes ”den långa marschen” mot huvudstaden. Strategin med röda fästen blev så framgångsrik, en sådan stark realitet att kommunistiska partiet och Internationalen var tvungna att ta hänsyn till den.

Hic sunt leones

Här finns lejon. Stämpel på de romerska imperiets kartor under antiken för att markera okontrollerbara eller farliga områden med vilddjur eller rebeller. Fanns även i varianten Hic sunt dracones (här finns drakar). Används som slogan på många sociala center som markering att det är ett NoGo-område fritt från myndigheternas kontroll.

Agera lokalt

Lokaler har alltid haft en territoriell innebörd – och vilka andra än de sociala centren har tagit upp kvarterets och den sociala fabrikens politiska frågor? Perspektivet ”att tänka globalt och agera lokalt” är en syntes som hjälpt oss att definiera hur vi relaterar till territoriet. Globaliseringsprocessen och de globala motståndscyklerna får konsekvenser för territoriet, de förvandlar det. Produktionens och den social reproduktionens flöden har reterritorialiserats och det återspeglas i den kris som de olika styrningsätten av territoriet hamnat i. När vi diskuterar de sociala centren och lokalernas roll i territoriet, hamnar vi omedelbart mitt i ackumulationsprocessens högsta konfliktpunkt. Ett territorium kan inte vara ett skydd mot globaliseringen, det är inte en vägg som stänger ute de senaste tjugo årens starka globaliserade socialisering av produktionsprocessen.
(Inbjudan till stormöte på Rivolta för de sociala centren i Italien, december 2009)