Första maj. Och revolutionära vindar blåser från Mellanöstern…
Nu är det slut på snacket om ”Israel, Mellanösterns enda demokrati.” Nu är det slut på myten att araber älskar diktatur. Revolution, rebeller och uppror sköljer över regionen. Vi är glada att i detta nummer kunna bjuda på en ögonblicksskildring från Kairo av den egyptiska revolutionens höjdpunkt och även från protesterna i Jemen. Genom artiklar om bakgrunden till upproret i Egypten och om maktförhållandena i Mellanöstern vill vi ge en större förståelse för händelseutvecklingen i regionen.
För ett år sen skrev vi om ockupationer. Många av dem var kortvariga. Men i Nyköping, Helsingfors och Köpenhamn resulterade ockupationerna direkt i nya sociala center och möteslokaler. I flera andra städer har en rad hyrda lokaler öppnats; festlokaler, möteslokaler och bokkaféer vars initiativ kom ur dessa lokalkamper.
Man kan inte leva enbart på luft, man kan heller inte kämpa enbart på Facebook. Kanske måste vi under perioder då höger-vindarna blåser hårdare skapa skyddade rum, rebellnästen som våra kamper kan utgå ifrån. För att i perioder av sociala kamper rasera murarna, öppna dörrarna på vid gavel och gå helt upp i en kampvåg som sköljer genom samhället.
Varje social rörelse behöver en plats där den kan mötas, där folk kan stråla samman och träffas. Sociala center kan i bästa fall fungera som samlingsplatser, platser där man kan experimentera med andra sätt att leva och skapa nya former av solidaritet. Men de kan också i värsta fall bli självisolerade politiska getton, fientliga mot sin omvärld, undandragna egna bubblor. Sociala centrets murar kan både ge skydd och skapa gränser. Samma sak med frizonens egna normsystem.
Inte bara lokalkamp, utan även lokal kamp är på tapeten. I många aktivistkretsar finns en längtan efter att gräva där man står, organisera sig i sin bostadsort eller på arbetet. I det här numret intervjuar vi några som organiserat sig lokalt.
I ett år har vi i Brandredaktionen talat om att göra ett block om feminism och sexualpolitik. Nu har det äntligen blivit av, och det har både varit det mest spännande och det svåraste att göra. Vi har haft många diskussioner om anorexi, slöjor, feministisk porr och vad räknas egentligen som en feministisk aktionsgrupp? Pågår könskriget nu inom feminismen? Eller har antifeminismen maskerat sig till feminism? Ni fattar dilemmat, hör av er med kommentarer för temat kommer att fortsätta in i nästa num
