Flyktlinje

Jag kanske flyr, men medan jag flyr letar jag efter ett vapen.
(Deleuze och Guattari)

Flyktlinje II

Till en stad i norr tog jag mig för att arbeta
Jag lämnade mitt liv mellan Ceuta och Gibraltar
Jag är ett streck i havet
Ett spöke i staden
Mitt liv är förbjudet
Säger makthavarna
Ensam vandrar jag med min sorg
Ensam bär jag mitt straff
Att fly är mitt öde
För jag saknar papper
Förlorad i hjärtat av det stora Babylon

de kallar mig papperslös
Jag är lagbrytaren
(Mano Chao, Clandestino)

Inre gränser

Hur sammankopplade våra olika mekanismer för kontroll av rörelse är blir extra tydligt när vi ser hur samma system som används för att kontrollera att endast de som har råd med avgifter (i exempelvis kollektivtrafiken) rör sig inom staden, även används för att kontrollera att bara de som är medborgare i ett land rör sig inom dess gränser. Fort Europa byggs inte bara genom murar runt EU, utan även genom att SLs: kontrollanter används för att jaga pappers- lösa. Huruvida SJ:s drag att kräva legitimation för tågresor även kommer användas för att kringskära papperslösas möjlighet till förflyttning inom Sverige återstår att se.
(Planka.nu: Trafikmaktsordningen del tre: Spärrar och gränser)

Fysiska gränser

Varför har de byggt alla de där kullerstensmurarna, undrade Joxaren (Snusmumrikens pappa). Stänger de in nån eller blir man utestängd? Vart har allihop tagit vägen förresten?
(Tove Jansson, Muminpappans memoarer)
Om Berlinmuren stod det något varje dag i tidningarna och det talades om den i radio och på tv. Från morgon till kväll läste vi, såg vi, hörde vi: Skammens mur, den skändliga muren, järnridån… Till slut föll den muren och det var rätt och riktigt. Men andra murar restes i världen och de byggs fortfarande. Trots att de är mycket längre än Berlinmuren sägs det mycket lite eller ingenting alls om dem. Det talas mycket lite om den mur som USA håller på att bygga vid gränsen till Mexiko och mycket lite om taggtrådsstängslen runt Ceuta och Melilla. Mycket lite sägs om muren på Västbanken, som befäster Israels ockupation av palestinsk mark och kommer att bli femton gånger så lång som Berlinmuren, och ingenting, absolut ingenting alls, sägs om den marockanska mur som befäster Marockos ockupation av Västsahara och som är sextio gånger så lång som Berlinmuren. Hur kan det komma sig att en del murar talar så högt medan andra är så tysta?”
(Eduardo Hughes Galeano, Dödssynder i den upp och nedvända världen)

Krigsmaskin

En ”krigsmaskin” är det kampprojekt som uppkommer för att övervinna ett hinder, ta sig runt en gräns, öppna en flyktlinje, undergräva statens makt eller smita undan lagens långa infångande armar. Att likt boxaren Muhammed Ali veta när man ska ”sväva som en fjäril, sticka som ett bi”.

Krigsmaskin II

Till den här parken kom nu Snusmumriken med lilla My i fickan. Han smög sig runt staketet och tittade in på sin gamla fiende parkvakten. Vad tänker du göra med honom? frågade lilla My. Hänga honom, koka honom eller stoppa opp honom? Skrämma honom! sa Snusmumriken och bet hårdare i pipan. Det finns bara en som jag tycker riktigt illa om, och det är den här parkvakten. Jag tänker riva ner alla plakat om saker som är förbjudna! … I hela sitt liv hade Snusmumriken längtat efter att få dra ner skyltar som förbjöd honom allt han tyckte om, och nu darrade han av iver och förväntan. Han började med ”Rökning förbjuden”. Sen angrep han ”Förbjudet att sitta i gräset”. Därefter flög han på ”Det är förbjudet att skratta och vissla”, sen åkte ”Förbjudet att hoppa jämfota” all världens väg.
(Tove Jansson, Farlig midsommar)

Virtuella gränser

November 2003 lanserade Europeiska rådet begreppet ”virtuella havsgränser” för att komma tillrätta med svårigheten med att kontrollera haven. Den generella frihetsprincipen som rått på allmänt vatten, snarare än att dela upp den mellan staterna, betydde bokstavligen att havet var en allmänning och fritt rum som till- hörde och kunde användas av alla. Nu kan istället varje fartyg som misstänks för att transportera illegala migranter ses som en ”virtuell gräns” och utsättas för kontroller med den mest avancerade militära tekniska hjälpmedlen. … Detta exempel visar på hur gränser inte bara utgörs av fysiska hinder, utan blir allt mer ”virtuella” och sprids över rum som tidigare betraktats som ”fria”.
(Frassanitonätverket, No Border- nätverket )

Släta och räfflade rum

En av Statens grundläggande uppgifter är att räffla det rum över vilket den regerar eller att använda släta rum som kommunikationsinstrument i det räfflade rummets tjänst. Det är en vital angelägenhet för varje Stat att inte bara besegra nomadismen, utan också kontrollera migrationer, och mer allmänt etablera en zon av rättigheter över ett helt ”yttre”, över alla de flöden som genomkorsar ekumenet. Efter bästa förmåga strävar Staten efter att fånga in flöden av alla typer, populationer, varor eller han- del, pengar eller kapital. … Detta är varför Paul Virilios hypotes är viktig när han visar att ”Statens politiska makt är polis, polis, det vill säga styrning av det offentliga vägnätet”, och att ”stadens portar, dess skatteuppbörder och tulllar, är barriärer, filter för massornas fluiditet, mot de migratoriska hoparnas penetrationskraft”… Och varje gång som en operation riktas mot Staten – olydnad, upplopp, gerillakrig eller en revolutionär handling – kan man säga att krigsmaskinen har återuppstått, att en ny nomadisk potential har uppträtt, åtföljd av ett återskapande av ett slätt rum eller ett sätt att vara i rummet som om det vore slätt. … Det är i denna mening som Statens svar mot allt som hotar att gå bort- om den består i att räffla rummet. Staten bemäktigar sig inte krigmaskinen utan att ge även den formen av relativ rörelse: detta var fallet med fortet som modell för reglering av rörelse, fortet som var just det hinder nomaderna stötte mot.
(Deleuze och Guattari, Traktat om Nomadologin, Mille Plateaux)

Resande I

Baby this town rips the bones from your back,
Its a death trap, it’s a suicide rap
We gotta get out while were young
`cause tramps like us,
baby we were born to run
(Bruce Springsteen, Born to run )

Gränsöverskridande

Migranter är inte bara en bieffekt av den globala kapitalismen: de är aktiva aktörer i en fri rörelse som utgör en omstörtande kraft gentemot nationalstaternas suveränitet… Att bara framställa nationella och övernationella gränser som redskap vars enda funktion är att stoppa oönskade migranter är missvisande, eftersom man då misslyckas både att förstå migration som en social rörelse och att ta hänsyn till kampen mot gränserna. Huvudfunktionen för den globala gränsregimen och migrationskontrollstrategierna är inte att bara utestänga folk, utan snarare att styra över deras handlingar och beteenden i rummet, vilket ger upphov till ett system av selektiv inkludering genom illegaliserandet av migranter. Gränser tillskriver folk olika uppdelade sociala, politiska och legala rum, och de sträcker sig både inåt och utåt genom nationella och övernationella territorier. Utvisningar och flyktingförvar utgör ett differentierat rättssystem inriktat på att reglera utlänningars handlingar utanför de medborgerliga rättigheterna och lagarna. … Förstörelsen av gränserna är inte en politisk utopi, det är en kamp som migranter för varje dag när de erövrar Fort Europa … och när de kämpar för sina sociala, politiska och civila rättigheter.
(Frassanitonätverket, No Border-nätverket )

Resande II

Haver so ofta förmant klerkeriet att sig icke befatta med det onda folket, hos dem är ingen kristendom. De hava ej heller någon rättvis näring, utan de leva av lögn och bedrägeri, stöld och rov, trolldom och av sådant de kan lura folk med, och det just därför att de icke vilja arbeta utan bara driva omkring i landet, lata och fåfänga, menig man till tunga och övervåld.

(Ärkebiskop Laurentius Petri 1560)

Drivande

Bland de olika situationistiska metoderna finns drivandet (derive), en teknik för att röra sig genom varierande atmosfärer. Drivandet medför ett lekfullt-konstruktivt beteende och uppmärksamhet på psykogeografiska effekter, vilket skarpt skiljer det från resor eller promenader enligt de ordinära begreppen. I ett drivande släpper en eller flera människor under en viss period sina vanliga motiv för att röra sig, att handla, sina relationer, sitt arbete och sina fritidssysselsättningar, och låter sig ryckas med av terrängens dragningskrafter och de möten de finner där. Slumpelement är mindre avgörande än man skulle kunna tro; ur drivandets synvinkel har städer en psykogeografisk kontur med konstanta strömmar, grund och virvlar som å det bestämdaste hindrar en från att äntra eller lämna vissa zoner.
(Guy Debord, Drivandets teori, ur Internationale Situationniste nr 2, 1958)

Svärmande

När ett utspritt nätverk attackerar, omsvärmar det sin fiende: det verkar som oräkneliga självständiga styrkor slår till från alla riktningar vid en viss punkt och sedan försvinner de tillbaka in i miljön. Från ett utomstående perspektiv beskrivs nätverksattacken som en svärm, eftersom den verkar vara formlös. Eftersom nätverk inte har något centrum som ger order, antar de som bara kan tänka i termer av klassiska organisationsmodeller att det inte finns någon organisation alls – de ser bara spontanitet och anarki. Nätverksattacken framstår som en flock fåglar eller svärm insekter i en skräckfilm, en mängd av hjärndöda angripare, okända, obestämbara, osedda och oväntade. Men om man betraktar det inifrån ett nätverk, kan man se att det verkligen är organiserat, rationellt och kreativt. Det har en svärmintelligens.
(Hardt och Negri, Multituden)