Scugnizzo Liberato – fängelset som bryter ner murar

Det är svårt att föreställa sig att det bakom en av husfasaderna på Via Pontecurvo i centrala Neapel döljer sig en hel värld på sextontusen ockuperade kvadratmeter.

I filmen ”Quattro giornate di Napoli” finns en scen som utspelar sig i kvarteret Montesanto, alldeles utanför fängelset Filangieri. Det är september 1943 och staden står under belägring. Filmen, som delvis är dokumentär, skildrar hur en hel lokalbefolkning under fyra dagar utövar antifascistiskt motstånd under den tyska ockupationen. Fönster skjuts upp i de trånga gränderna och möbler kastas ut på gatorna för att skapa barrikader. Alla deltar; barn såväl som vuxna.

På årsdagen av befrielsen över sjuttio år senare, den 29 september 2016, ockuperas det tidigare ungdomsfängelset Filangieri av aktivister och boende i kvarteret Montesanto. Ett kvarter som drabbats hårt socialt och ekonomiskt i krisens Italien men där det varje dag pågår en lokal organisering.

I slutet av 1700-talet börjar fängelset som strafform institutionaliseras runtom i Europa. Ett av de första fängelserna som inrättas i Napoli är Filangieri – ett före detta kloster uppfört på femtonhundratalet. Fortfarande finns kyrkan, idag helt förfallen, kvar inuti en av byggnaderna. Från 1809 ända fram till slutet av åttiotalet är Filangieri ett ungdomsfängelse. En kort period ändrar det funktion till daglig ungdomsverksamhet. Ett försök görs senare att bygga ett universitetsbibliotek i en av byggnaderna, men när pengarna inte räcker till avbryter kommunen projektet. I sjutton år är platsen helt övergiven – ända fram till den där septembernatten förra året då portarna för första gången slås upp i ett helt annat syfte.

”Lo Scugnizzo” betyder maskrosbarn på italienska. Platsens praktiker är idag radikalt motsatta dess förflutna. Visst vimlar det av barn och unga här, men murarna är inte längre till för att åtskilja någon från staden, inte längre till för att beröva någon frihet. Scugnizzo Liberato är öppet för alla, organiseras av kollektivet Scacco matto (som betyder schack matt på italienska) och skapas efter allmänningens principer. Det har bara gått sex månader sedan ockupationen inleddes, men redan pågår här otaliga projekt och verksamheter. Här finns en daglig fritidsverksamhet för barn där det bland annat ges keramikkurser. Här finns en teater där det varje helg ges konserter. Här pågår facklig rådgivning i arbetsrätt och undervisning i flera språk (arabiska, italienska och engelska bara för att nämna några exempel).

Aktiviteterna är organiserade i tematiska grupper och projekten organiseras horisontellt. Varannan vecka hålls en gemensam sammankomst där beslut fattas om vad som ska göras härnäst. Det finns många grupper som organiserar sig inom Lo Scugnizzo och Scacco Matto. Sisma är ett studentkollektiv som samlar gymnasiestudenter från olika delar av Napoli, Nablus organiserar sig kring frågor som rör migranter och Nadir fokuserar sitt arbete på oberoende konstnärlig produktion och undersöker hur konst kan ta sig bortom marknadens principer. Just nu pågår förberedelserna för fullt inför sommarens festival (som också har namnet Nadir).

I veckan invigdes det nya gymmet där det bland ges kurser i caopeira, modern dans och boxning. Innergården är än så länge inte helt riskfri att leka på med tanke på kvarblivet skrot, men under våren kommer den att omvandlas till en fotbollsplan. På lång sikt finns planen att innanför Scugnizzos murar öppna en medicinsk klinik.

När jag besöker Scugnizzo Liberato är temat för helgen vad en alternativ pedagogik i skolan kan vara. Vi sitter samlade i Teatern, över femtio personer. Under hösten skedde studentprotester över hela Italien när Renzis regering införde den nya reformen La Buona Scuola, ett led i den prekariserande arbetsreformen Jobs Act (som i många avseenden påminner om franska Lui Travaille). Reformen påverkar drastiskt mellanstadiet såväl som gymnasiet. En av grundmekanismerna i den nya skollagen är att utbildningar alltmer anpassas efter arbetsmarknaden i form av införda praktikplatser. Reformen skapar ett system med många företagsliknande privata skolor som finansieras med offentliga medel.

Samtalet pågår i timmar. Är det möjligt att skapa en skola som istället utgår ifrån staden? En idé som går bortom självaste begreppet skola?

Scugnizzo Liberato är en av flera nytillkomna ockupationer i Neapel. Till skillnad från andra italienska städer råder här inte samma repression och hotet om vräkningar är inte lika påtagligt som exempelvis i huvudstaden Rom. I Neapel existerar också ett rörelseprojekt vid namn Massa Critica (vars programblad finns översatt i senaste numret av Brand) som bygger på kvartersorganisering underifrån för allas rätt till staden. Lo Scugnizzo, liksom många andra sociala center och ockupationer, ingår i detta projekt. En rättfram dialog förs med kommunen och borgmästaren De Magistris, men alltjämt genom att kraven som ställs utgår från en lokal självorganisering.

Det är sant att en plats som lo Scugnizzo sätter schack matt för privatiseringar och nedskärningar i kvarteret Montesanto. En fri lejd skapas för en framtid byggd på solidaritet och gemensamt deltagande – ett delande av kunskap, lek och erfarenheter. Det som dagligen sker på lo Scugnizzo är långt ifrån ett inhägnande av liv. Det är att expandera världar.

/ Julia Lindblom

Läs mer om Neapels municipalism och demokrati underifrån i nya numret av Brand.

13113195_10153480465757116_2033521313_o

13115444_10153480465687116_1596317172_n

13120427_10153480465432116_1423099044_o

13147936_10153480465207116_1613256751_o

13152656_10153480465447116_405055067_n

13152825_10153480465217116_927619526_n

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *