Nummer 4, 2026 – Fritidens rum

För närmare tre miljoner år sedan bildades världens första sandstrand i Singhbhum-kratonen i östra Indien. Byggindustrins utsläpp tillsammans med ökade havsnivåer kan innebära att runt 132 000 kilometer sandkust kan komma att spolas bort. Hälften av världens sandstränder riskerar att försvinna innan år 2100. 

Dagens fritidsfientliga politik hotar inte bara stränderna. Den bidrar också till den ständigt växande miljardärsklass som köper upp skogar för att flyga över dem i helikopter, och som i allt större utsträckning äger våra torg och arenor. Samma klass äger även de inhägnade digitala rum där vi dödsscrollar oss igenom den fria tid vi har. Om hobbyer först kommer ur en gemensam, spontan och självorganiserad glädje kan vi vara säkra på att någon hittar sätt att tjäna pengar på det. “Stolen by the rich, Created by the poor” stod det skrivet på en banderoll på en fotbollsläktare för några år sedan. Banderollen skulle kunna hängas upp i alla de rum som tillhör fritiden.

I det här numret framträder fritidens rum också som ett slags gläntor där profitjakten tillfälligt satts ur spel. Som rum i utkanten av det ekonomiska systemet tränar vi här förmågor, känslor, erfarenheter och relationer som varken ryms på arbetsplatsen eller i hemmet. I jorden på kolonilotten odlas inte bara grödor utan även nya kulturarv och klimatkamp. I fjällstugan gör vi oss beroende av varandras arbete, på tyngdslyftningsklubben stöttar vi varandra när ytterligare en vikt adderas och på minigolfbanan uttrycker vi vår rätt att förspilla tiden.

Numret ägnas åt både den organiserade och icke-organiserade fritiden, samt hur de båda är en restkategori till arbetet. Industrisemestern möjliggör tillräckligt med lådvin, lek och ligg för att orka bli exploaterade resten av året. Men trots det framträder de självorganiserade kulturhusen och festivalerna som rum där våra trötta kroppar kan mötas i glädje, ro och vila. Dessutom besöks de gränstrakter som påminner om att fritiden inte behöver vara så förbannat nyttig.

I slutändan blir fritiden en fråga om ägande, resursdelning och förvaltning. I numret uppmärksammas även historiska exempel som Folkets hus och Folkets park. Här tar vi del av en lång tradition av självorganiserade rum som visar vägen för hur vardagens vedermödor kan kollektiviseras samtidigt som en radikalt jämlik morgondag odlas. Kanske finns en framtid i det förgångna, och det hjälper oss här att tänka fritidens infrastrukturer utifrån samtidens betingelser. Ett rimligt krav är att avskaffa lönearbetet som form, men också att kämpa för en rättvis fördelning av fritidens godare frukter. Kösystem och lotteri borde vägleda hur vi tar del av spaanläggningar, finediningrestauranger och charterresor. Alla rum kan bli fritidens rum. 

Hotet mot fritidens rum kommer idag från flera håll, dessutom är tillgången till dem ojämlikt fördelad. Men fortfarande är det till sandstranden vi söker oss till för vila, lek, sport och kramar. Det är en högst instabil grund, men det är här vi är i förbindelse med horisonten.

Texter ur numret