Felix

På en promenad längs vägen från ZAF tillbaks till byn pratade jag med Felix om hans erfarenheter av anti–repressionsarbete genom Anarchist Black Cross och hans erfarenheter om att vara med och driva ett anarkistiskt bokcafé i Dortmund. Vi hade båda precis deltagit i workshopen ”Anarchists in urban struggles”. Felix fångade mitt intresse med sina insikter efter flera år av grannskapsorganisering, framförallt genom ett anarkistiskt bokcafé som också fungerade som ett socialt center för närområdet.

Kan du börja med att presentera dig själv och den typ av organisering som du deltar i?

Mitt namn är Felix och jag sysslar mycket med antirepressionsarbete. För tillfället, under de senaste fem åren, så gör vi det i gruppen Anarchist Black Cross Ruhrgebiet, som är ett område i Nordrhein-Westfalen i Tyskland. Vi har flera olika sorters antirepressionsarbete. Vanligtvis så sysslar Anarchist Black Cross med fångstöd, som att skriva brev till fångar och ta reda på hur vi kan hjälpa dem och vad de behöver. Men också, till exempel, saker som att försvara folk i domstol, ge råd och hjälp om folk får brev från polisen eller från domstolar, samt att samla in pengar till folk som behöver. Vi håller även utbildningar i antirepressionsarbete och om hur folk kan organisera sig i det.

Vi pratade lite förut om varifrån ni gör den här typen av organisering, ett anarkistiskt bokcafé, skulle du kunna berätta lite om det?

Evenemanget som vi redan hållit konsekvent i fem år heter ”Anti-prison café”, som vi för närvarande håller i en anarkistisk bokaffär i Dortmund . Det organiseras månadsvis med huvudtanken att det ska vara ett regelbundet evenemang där folk kan komma med frågor eller om de vill prata med oss om antirepression. Vi ger stöd till folk, skriver brev till fångar och det finns även utrymme för öppna diskussioner och vegansk mat.

Ville du veta mer om bokaffären? Det är en anarkistisk bokaffär och socialt center på samma gång. Officiellt så är det listat som bokaffär och café. Vi säljer anarkistiska böcker men den används också framförallt för icke-kommersiella evenemang och workshops av olika grupper: till exempel Anarchist Black Cross, en anarkistisk grupp, flera feministiska grupper och ett öppet tryckerikollektiv. Ja, jag glömmer förmodligen flera grupper för jag känner inte alla. Bokaffären används också mycket av grannskapet och för matdelning.

Jag tänkte att vi kan avsluta med om du har några råd för aktivister som vill göra liknande saker eller bara råd i allmänhet? Dina tankar kring hur liknande saker kan komma igång och vad man bör hålla utkik efter.

Jag själv och många av de organiserade i Anarchist Black Cross Ruhrgebiet började för att vi själva eller folk som vi kände upplevde repression. Vi började läsa mer om det och ta reda på hur vi kunde självorganisera mot repression, sen när vi hade mer kunskap så tänkte vi att det vore bra att dela den kunskapen och också hjälpa andra. Jag tycker ofta att det är bra att bara börja praktiskt. Så om du och andra i din omgivning har ett specifikt problem, börja därifrån och lär er medan ni gör någonting.

Alex & Mona från Die plattform

Jag sitter utanför det ockuperade huset ZAF tillsammans med Die plattform Köln-medlemmarna Alex och Mona. Vi har precis kommit ut från workshopen “How could organized anarchism look like?”, där de, tillsammans med medlemmar från liknande grupper verksamma i Storbritannien, Berlin och Colombia, presenterat sina organisationer och synpunkter på hur sociala anarkister bör organisera sig.

Jag tänkte att ni kan börja med att presentera er själva.

Alex: Jag är Alex från organisationen Die plattform. Det är en federation för de tysktalande länderna i Europa. Vi är anarkistiska kommunister.

Mona: Jag heter Mona, från samma organisation.

Kan ni berätta mer om organisationen?

Alex: Organisationen grundades 2019 från lärdomen och perspektivet att den anarkistiska rörelsen saknar organisation och struktur samt gemensamma mål för att kämpa för den sociala revolutionen. Vi är federerade, vilket betyder att vi har lokalgrupper som bildar strukturen och grunden för hela vår organisation. Dessa finns i olika städer, men också regionalt. Allt som händer politiskt i federationen kommer från dessa lokalgrupper.

Vår ideologi är anarkistisk kommunism med fokus på ett feministiskt perspektiv. Vi vill inkludera feminism i alla våra sociala kamper och rörelser och i alla våra analyser och i arbetet vi gör eftersom det historiskt varit eftersatt inom den anarkistiska traditionen. Vi tror på, och vår analys visar, att patriarkatet är en av de största utmaningar och problem som vi står inför.

Våra principer för organisering och våra strategier för arbete kan beskrivas med termerna especifismo och plattformism. Especifismo är ett strategiskt tillvägagångsätt som först utvecklades i Latinamerika under det förra århundradet och det är hur vi organiserar vår praktik. Det definieras genom metoden ”social insertion”, som innebär att du går in organiserad som en grupp eller federation i sociala rörelser och sociala kamper för att föreslå och styrka anarkistiska principer och idéer. Exempelvis genom att fatta beslut horisontellt och organisera strukturer på det sättet.

Mona: Inga partier.

Alex: Inget arbete med politiska partier och även att förhindra auktoritära grupper från att ta över sociala rörelser.

Plattformismen går tillbaka till ett rätt så gammalt dokument från 1920-talet. Men vi är fortfarande inspirerade av det, analysen från hundra sedan passar fortfarande situationen vi har idag. Ett exempel är bristen på strategi och enhet inom den anarkistiska rörelsen. Så för vår organisation har vi en enhet i teori och praktik, som också är nedskriven i principerna för vår organisation. Vi har också principer om revolutionärt ansvar och tillförlitlighet, vilket innebär att vi tar det politiska arbetet vi gör på allvar. Våra fiender, den kapitaliska klassen och även fascisterna tar sitt arbete på allvar och om inte vi är förberedda på att organisera oss som dem gör så kommer vi inte kunna besegra dem.

Det betyder också att vi har gräsrotsdemokrati, konsensusbaserade beslutsfattande strukturer och allt som bestäms inom federationen bestäms från botten och upp. Så det finns inga hierarkiska figurer eller positioner som har mer beslutsfattande makt än andra. Åtminstone inte formellt.

Mona: Ja, exakt.

Alex: Vi är medvetna om att det finns vissa som bara gör mer politiskt arbete än andra, för att de har mer tid eller mer kunskap eller kommer från en bakgrund som stöttar dem mer i att göra det. Men vi försöker reflektera över det och ha det i åtanke för att inte ha auktoritära strukturer i vår organisation.

Det är alltid viktigt för oss att inte stödja individualism. Vi vill förändra samhället i dess helhet och det kommer bara vara möjligt om vi kollektivt organiserar oss och kollektivt konfronterar de problem vi möter.

Mona: Jag kommer säga något på tyska så får du översätta.

Alex översätter Mona: ”Den största möjliga friheten för varje individ så länge som det inte begränsar friheten för kollektivet.”.

Mona: Individer är fortfarande viktiga.

Alex: Ja, självklart.

Alex: Just nu är vi aktiva med våra ”social insertions” i feministiska kamper, arbets-, antifascistiska-, klimat- och grannskapskamper, med fler på väg.

Skulle ni kunna berätta lite mer om vad ni personligen är delaktiga i för kamper?

Mona säger något till Alex på tyska.

Alex: Vi håller oss hellre till vad vi gör som en federation och inte sätta så mycket fokus på oss som individer.

Jag förstår. Skulle ni kanske kunna avsluta med råd ni har för andra anarkister eller aktivister?

Mona säger igen något på tyska.

Alex: Att vara en anarkist, och anarkistisk kommunist, är en bra sak, tycker vi.

Mona skrattar.

Alex: Det är en väldigt bra startpunkt för att analysera världen och samhället, som ett synsätt, ett perspektiv på dessa saker. Men vi tycker inte att det räcker att veta om problem och lära sig om problem. Vi tycker att det är avgörande för att förändring ska ske och en revolution komma att vi organiserar och att vi gör det på ett ansvarsfullt och pålitligt sätt. Därför tycker vi att det är viktigt att organisera sig i en federation eller i en grupp eller organisation som inte kretsar kring sig själv utan också ansluter sig till andra grupper och organisationer för att främja en rörelse – en massrörelse som faktiskt kommer kunna konfrontera systemet, det kapitalistiska systemet som vi lever i.

Mona: Ja. Och om du vill organisera dig och det inte finns en organisation i din närhet eller om du inte vet var du ska börja så tycker jag att det är rätt så bra att börja ansluta dig vid platser där du redan ser kamper och är i involverad i kamper. På arbetsplatsen, i grannskapet eller något liknande och få kontakt med folket där och dela kampen, gör den synlig och knyt an. Så du kan kanske börja med människorna omkring dig.

Hector från AFBA

Den fem dagar långa bokmässan med sina över hundra bokbord var nu på väg att plockas ned och den lilla ishallen i Saint-Imier skulle återgå till sitt vanliga tillstånd. Bland allt städande träffar jag på Hector, som jag pratat med tidigare när han var med och höll samma bokbord på Stockholms anarkistiska bokmässa tidigare i sommar. Vi pratar om hans engagemang i bokmässan hemma i Amsterdam och om vad som började som ett lokalt tryckeri som sedan har blivit en resurs för aktionsgrupper världen över.

Vilken organisation kommer du ifrån?
Jag tillhör, åtminstone här, Anarchist Book Fair Amsterdam (ABFA). Jag stod även vid bordet för tryckeriet Paper Jam Collective som också är i Amsterdam, som jag tekniskt sett inte tillhör men jag bär många olika hattar.

Skulle du kunna berätta mer om dem?

Jadå. ABFA är den enda anarkistiska bokmässan i Nederländerna. Det är ett av våra största årliga evenemang och den stora grejen som händer på vintern, för att det inte är så mycket annat som händer på vintern. Den har pågått sedan 2017, tror jag, jag gick först med 2021. Den handlar mycket om att kontakta olika grupper i landet, föra samman olika delar av scenen som annars inte träffar varandra särskilt mycket och även internationella kontakter. Jag brukar säga att den egentligen är mer fokuserad på alla de sakerna än på böcker. Jag gillar att tänka mig att vi har fler aktionsgrupper än böcker, oavsett så är det så jag gillar det.

Och Paper Jam Collective?

Paper Jam är en tryckerigrupp från Amsterdam, som kanske är lika gammal som bokmässan? Fast jag är inte säker. Den började med att folk slog samman sina resurser och tryckte saker på universitet. Så småningom så köpte de egna skrivare och nu är de den främsta tryckerigruppen för allt av papper i Nederländerna. Massvis med olika aktionsgrupper, även icke-anarkistiska, trycker med dem. Jag tror att idén är att lite att rikare grupper trycker från dem och sen använder de pengarna för att trycka billigare för de mindre rika grupperna. De gör också klistermärken och tröjor. De passar också bra ihop med bokmässan för det innebär att bokmässan kan gå till internationella evenemang och så kan vi ha det är fina bordet med zines. De trycker zines för evenemang som detta som i princip handlar om allt anarkismrelaterat som du kan föreställa dig.

Är tryckeriet framförallt för Nederländerna eller skickar de även internationellt?

De tar emot internationella beställningar också. Det är bara att skicka ett e-mail och så trycker de vad som helst för dig. Ju närmare Nederländerna du är desto mer praktiskt är det, men de kan skicka saker över hela kontinenten om du vill.

Har du några råd för aktivister som vill göra liknande saker? Eller bara råd i allmänhet?

Visst. Jag skulle råda vem som helst att organisera en bokmässa. De är en väldigt långvarig och användarbar anarkistisk tradition för att träffas på något som inte låter så läskigt. Men att sen kanske gå ihop och planera saker som är läskiga. Kom också till Anarchist Book Fair Amsterdam i slutet av november, i år 25-26!

Och utöver det, om du kan så åk på internationella evenemang och träffa folk från utlandet! Jag rekommenderar det starkt.