Pandemi
Mark Spitz had met plenty of the divine-retribution folks over the months. This was their moment; they were umbrella salesmen standing outside a subway entrance in a downpour. The human race deserved the plague, we brought it on ourselves for poisoning the planet, for the Death of God, the calculated brutalities of the global economic system, for driving primordial species to extinction: the entire collapse of values as evidenced by everything from nuclear fission to reality television to alternate side of the street parking. Mark Spitz could only endure these harangues for a minute or two before he split. It was boring. The plague was the plague. You were wearing galoshes, or you weren’t.

– Colson Whitehead, Zone One (2011)

Digitalisering
A just machine to make big decisions
Programmed by fellows with compassion and vision
We’ll be clean when their work is done
We’ll be eternally free yes and eternally young
What a beautiful world this will be
What a glorious time to be free

– Donald Fagen, I.G.Y. (1982)

Arbetslöshet
Episodes of mass unemployment result not from technological change, but from economic collapse. Were a robust, automation-driven reanimation of the high-income economies to take place, the historical evidence suggests an altogether different trajectory. We could expect temporary dislocations of the job market, as labor processes are revised, jobs redefined, labor reallocated away from high-productivity sectors to more labor-intensive ones, entirely new industries created, and new divisions of labor (both social and technical) imposed. […]To be sure, over the long-term, such a transformation would most likely result in rising unemployment, with most new employment in low-wage service sector jobs, not least personal services. Misery and upheaval for many, to be sure. But a sweeping technological make-over of the advanced economies is neither currently underway nor imminent.

– Jason E. Smith, ”The Upstarts and the Mandarins: Reflections on the Illusions of a Class”, Brooklyn Rail (2020)

Saknad
Kan jag återvända till dig, till mig själv, mor?
Även en moder har en mor, och fikonträdet har sitt moln.
Lämna mig inte ensam och förtvivlad:
jag behöver dina händer för att bära mitt hjärta
Jag längtar efter brödet i din stämma.
Jag längtar efter mig, efter dig, jag längtar efter allt.

– Mahmoud Darwish, Föd mig, föd mig så jag får veta

Lönearbete
I takt med att kvinnor över hela jorden har tagit sig in på arbetsmarknaden har det statskapitalistiska idealet familjelön ersatts av en nyare och mer modern norm som uppenbarligen stöds av feminismen, nämligen två-inkomstfamiljen.

Vem bryr sig väl om att verkligheten bakom detta nya ideal är sänkta lönenivåer, försvagad anställningstrygghet, sjunkande levnadsstandard, en kraftig ökning av antalet timmar av lönearbete som krävs per hushåll, mer dubbelarbete (som nu ofta är trippelarbete eller fyrfaldigt arbete) eller en tilltagande fattigdom som främst drabbar ensamstående kvinnor? Nyliberalismen förvandlar skit till guld genom att berätta en historia om kvinnlig frigörelse.

– Nancy Fraser, ”Farliga förbindelser”, Clarté 2/2015

Frigörelse
What bound me is dead,
what enveloped me has been
vanquished; my desires are over
and ignorance is no more.

In this life I was freed from the
world and the chains of forgetfulness.
From now on I will rest
in the eternal now; for this age,
this aeon, and in stillness.

– Maria Magdalenas evangelium (200/400-tal)

Keynesianism I
Jag skall anföra ytterligare en ekonomisk källa som håller på att få särskilt stor betydelse, nämligen Keynes, engelsk diplomat och författare till boken Fredens ekonomiska konsekvenser, som på sin regerings uppdrag deltog i fredsförhandlingarna i Versailles, följde dem på plats ur rent borgerlig synvinkel, steg för steg studerade ämnet i detalj och som ekonom deltog i konferenser. Han har kommit till slutsatser som är starkare, tydligare och lärorikare än någon slutsats som dras av en revolutionär kommunist, eftersom slutsatserna dras av en känd borgare, en omedgörlig motståndare till bolsjevismen, vilken han som den engelske kälkborgare han är föreställer sig som något frånstötande, vilt och bestialiskt. Keynes har dragit slutsatsen att Europa och hela världen i och med Versaillesfreden är på väg mot bankrutt. Keynes avgick och kastade sin bok i ansiktet på regeringen och sade: ”Det ni gör är vansinne.”

– V. I. Lenin, Tal den 19 juli om det internationella läget och Kommunistiska internationalens huvuduppgifter (1920)

Omfördelning
The difference between what workers as a class receive in health, education, income support, etc., and what they pay in taxes, is something we called the ”net social wage.” We found that it was quite small in the US, while in Sweden, with its social-democratic welfare state and high social expenditures, the net social wage was effectively zero. That was quite surprising to us!

– Anwar Shaikh, ”The Fundamental Questions About Capitalism Seem to be Coming Back”, Jacobin (2020)

Entreprenörsanda
But wait, it’s half-and-half
Ki’s is one and two-fifth, so how we flip?
32 grams raw, chop it in half, get 16
Double it, times three, we got 48, which mean a whole lot of cream
Divide the profit by four, subtract it by eight, we back to 16
Now add the other two that ’Mega bringin’ through
So let’s see, if we flip this other ki
Then that’s more for me, mad coke and mad leak
Plus a five hundred cut in half is two-fifty
Now triple that times three
We got three quarters of another ki
The firm, baby

– Foxy Brown, Affirmative Action (1996)

Överklassen
Vi ser deras svärd begravda i en avväpnad fiendes bröst, en fiende som ber för sitt liv på sina bara knän. Vi ser dem triumfera över en döende man genom att beskriva för honom alla hemskheter de kommer utsätta hans döda kropp för. Vi ser Achilles skära halsen av tolv Trojanska pojkar vid Patroclus gravbål lika lätt som vi skär stjälkarna av blommor till en grav.

Dessa män har i sin maktutövning ingen aning om faktumet att konsekvenserna för deras handlingar tillslut kommer att hemsöka dem – de kommer också i sin tur att böja sina nackar.

– Simone Weil, The Iliad, or the poem of Force (1939)

Skuld
En sådan ökningstakt på kommunkoncernens låneskuld är inte långsiktigt hållbar. Den ökade skuldutvecklingen riskerar att medföra en försämrad kreditvärdighet vilket, tillsammans med en normalisering av ränteläget, hotar att öka kapitalkostnaderna på ett sätt som på sikt kommer att tränga undan driftmedel.

– Anna König Jerlmyr, Finanspolicy för kommunkoncernen Stockholms stad (2019)

Ansvar
För att effekterna av coronapandemin inte ska leda till ett personligt betalningsansvar för bolagens ställföreträdare krävs att reglerna om kontrollbalansräkning upphävs, i vart fall fram till utgången av 2021. Annars riskerar vi inte bara konkurser för företag utan även konkurser för företagare.

– Dan Brännström (vice ordförande Almega Tjänsteföretagen), ”DEBATT: Ändra konkursreglerna”, Dagens Industri 2020-07-10

Konkurrens
Under tiden står Helena och tittar hjälplöst på männen som kommer att gå till krig över henne. Hon är fortfarande där, därför att nationer som utmanar varandra över marknader, råvaror, landområden och deras skatter strider, först och i evighet, över Helena.

– Rachel Bespaloff, On the Illiad (1947)

Keynesianism II
Daghemmens utbyggnadstakt regleras av konjunkturen
Så tillmäts kvinnan sin plats i den ekonomiska strukturen
En billig arbetskraftsreserv tillhands när fabrikerna visslar
Tillbakapressad av daghemsbrist om lönsamhetens drivhjul plötsligt gnisslar
Sida vid sida, tillsammans stryker de fram
Staten och kapitalet, två vargar fromma som lamm
Kapitalet behöver arbetskraft, då är staten leverantör
Men den ena handen vet precis vad det är som den andra gör

– Blå Tåget, Den ena handen vet vad den andra gör (1972)

Pengar
En människa som jag måste känna en stråke under fingrarna i sorg som i glädje. Jag måste göra något, jag måste skaffa pengar, men jag har ej en tanke i hufvudet. Jag kan ej tänka utan fiolen.

– Selma Lagerlöf, En herrgårdssägen (1899)

Egendom
Spydigt frågade jag: ”Om Lina är så smart, varför får då du trehundrafemtiotusen lire och hon hundratusen, varför är hon chef och du assistent?” Enzo tvekade lite och verkade vara på väg att säga något viktigt, men sedan bestämde han sig för att hålla inne med det. ”Vad vill du att jag ska göra? Privat ägande av produktionsmedlen borde avskaffas”, muttrade han. I några sekunder hördes kylskåpets brummande i köket. Sedan reste sig Pietro och sade: ”Nu går vi och lägger oss.”

– Elena Ferrante, Den som stannar, den som går (2013)