Ingen har bytt åsikt lika ofta i den svenska offentligheten som Mohamed Omar. Från prisbelönt poet, krönikör i vänstertidningar och förespråkare för religiös dialog till islamist, antisemit och förintelseförnekare. Idag hyllar han västerländska värderingar, ser antisemiter överallt och har slutat tro på Gud. Brands Kajsa Ekis Ekman har träffat Omar för att prata om de tvära kasten.

– Det avgörande ögonblicket kom en natt när jag och en polare satt i en bil. Han vände sig till mig och sa: Varför ber man, om man ändå inte får svar? Jag tittade på honom och han tittade på mig och vi visste då att vi båda slutat tro. Det hade pågått under en tid, men detta var första gången vi vågade säga det till varann. Han var halviranier, inte religiös egentligen men hade som jag sökt sig till religionen som vuxen. Och under flera år sa vi utåt att vi var islamister, men inuti pågick det något annat. I hemlighet började vi titta på debatter om religion där ateister debatterade mot troende.

Men var det inte också så att du var trött på att bli utstött? Du fick mycket skit för att du blev islamist och nu ville du tillbaka in i offentligheten?
– Jo, lite så. Jag kände mig missförstådd. De kallade mig radikal islamist. Som om det fanns flera typer av islamister. Det blev en begreppsförvirring där. En sak är om de hade sagt radikal OCH islamist. Men vi var inte de radikalaste, när det gällde islam var jag inte extrem, så det ångrar jag inte. Det dåliga jag gjorde var det jag sa om judar.

Du har bytt åsikt många gånger. Först var du poet och förespråkare för religiös dialog, sedan var du islamist och nu har du släppt en bok med titeln ”Jag älskar västerländska värderingar”. Har du alltid hållit på såhär?
– Ja, de kallade mig kameleonten när jag var ung. Jag bytte stil hela tiden. Jag var hiphopare, sen depprockare, sen lyssnade jag på reggae, punk… Varje gång bytte jag kläder och bekantskapskrets. Så jag känner i stort sett alla i Uppsala, för alla har jag hängt med någon gång.

Vad är konstant i detta? Finns det någonting du behåller?
– Vet inte. Svårt att säga… Nej jag kommer inte på något. Att jag funderat kring religion kanske.

Du har aldrig lutat åt queer-hållet?
– Jo, ett tag trodde jag att jag var homosexuell. Det var i sjuttonårsåldern. Men när man är ung tror man så mycket, jag trodde att jag var schizofren ett tag när jag läste böcker om sjukdomar. Oj, hoppas nu ingen tror att jag jämför homosexualitet med schizofreni! Det var så många år när jag bytte åsikt hela tiden men det var inte förrän jag blev offentlig som folk blev arga. Många säger i tal det jag säger i skrift. Därför blir de sura.

För att som intellektuell har du ett ansvar för vad du skriver, som du inte har som privatperson.
– Jag har förstått det nu. Det var det jag inte begrep 2005-2009. Jag satt bakom en datorskärm och kastade ur mig saker och begrep inte att jag påverkade människor. Nu har jag insett att man inte kan säga vad som helst.

Till exempel gick du ut och sa att du blivit islamist på grund av attacken mot Gaza. Men vad hade attacken med islamism att göra? Många tyckte att du förstörde för Palestinarörelsen genom att blanda ihop de två sakerna.
– Jag vet! Det har inte med saken att göra egentligen. Det där med islamismen, det låg och grodde i mig hela tiden, det var som att det ville ut. Jag ångrar att jag drog in Gaza i islamismen. Jag hade aldrig hört talas om Palestinarörelsen innan. Det lärde jag mig efteråt, att den fanns. Och det hela skulle gått över på några dagar om jag bara hade hållt käften. Om jag sovit på saken och tagit det lugnt. Men det gjorde jag inte utan jag gick ut i vredesmod och deklarerade att jag var islamist och sen fick jag ägna tre år åt att förklara mig.

Var det inte egentligen att du var trött på att vara inkluderad och omtyckt?
– Ja, jag äcklades av kultureliten. Allt var falskt. Jag hade en känsla av att jag inte hörde hemma. Som Marcus Birro litegrann men han gnäller för mycket. Gnäll en gång så räcker det!

Vad kommer du från för hem?
– Inte jätteintellektuellt men min far hade en fil kand, och arbetade som agronom. Min mamma jobbade inom svenska kyrkan.

Aha, kristen! Du revolterar mot din kristna uppväxt!
– Nej, det var inte ett kristet hem, hon var mer passiv kristen.

Men vad menar du med att du inte hörde hemma i kultureliten, du verkar inte ha kommit från arbetarklassen?
– Det beror på att min riktiga farsa dumpade mig. Jag skämdes för det. För tio år sedan hade jag inte ens kunnat prata om det. Då sa jag ”Jo, vi träffas ibland” – att säga att jag var dumpad var pinsamt.

Har du någon diagnos?
– Nej, inte vad jag vet.

Du verkar ha ett drag att när du byter åsikt så ska du in i en gemenskap, plötsligt började du söka upp Lasse Wilhelmsson och Jan Myrdal..
– Jag samlade alla som var utanför. Jag ville skapa en de utstöttas gemenskap. Så fort någon blev uthängd i media ringde jag. De som trodde på UFO:n, anti-evolutionister, alla kontroversiella personer. Jag samlade dem i en källare och så höll vi föredrag för varandra. Jag intresserar mig fortfarande för konspirationsteoretiker men nu använder jag dem hellre som material för mina dikter.

Så berätta om tiden som islamist!
– Vi ordnade bönemöten och kämpade emot Uppsalamoskén. Vi försökte ta deras medlemmar. Ibland hade vi till och med möten där och blev utslängda. Vi bjöd imamer inom sufismen. Det var jättetrevligt och mysigt.

Blev du kontaktad av många som sa: Bra, jag håller med dig?
– Nej. Ingen muslim tyckte att islamism var bra. Inte en enda! Många antisemiter däremot hörde av sig. Nassar och andra också.

Vissa tror att du är nazist egentligen.
– Nej nej! Jag har aldrig varit nazist.

Är du för Israel nu?
– Jag har ingen stark åsikt längre. Men jag förstår dem bättre nu. Jag förstår båda sidor. Jag har insett att israeler varkligen är rädda för att bli attackerade.

Det är klart, som alla ockupationsmakter! Det var vita sydafrikaner också! Det är för att de vet att de gör fel.
– Ja men vita sydafrikaner kunde åka till Holland, eller England eller var de nu kommer ifrån. Judar kan inte bo någon annanstans.

Men nu använder du antisemitism som en ursäkt för det koloniala projektet och det är precis vad de gör, de spär på den för att säga att alla judar ska åka till Israel.
– Ja, jo… men det finns mycket antisemitism också, bland moskéfolk, det märkte jag under min tid som islamist.

Du måste få olika följare varje gång du byter åsikt. Det kan ju inte vara samma personer som gillar dig nu som förut.
– Nja, vissa som alltid följt med mig är shiamuslimer och irakier. Jag har alltid varit kritisk mot salafismen, jag har alltid gillat Iran och hatat Saudi. Många irakier bryr sig inte om ifall jag tror på Gud, det är inte viktigt utan de känner sig hotade av Al Qaida och IS.

Förlorade du inte massa vänner när du blev islamist?
– Vet inte. Jag hade inte så många vänner då, 2009. Och många jag känner är inte politiska, de har helt andra intressen.

Det var många som tog avstånd från dig, Andreas Malm till exempel, som skrev att han njutit av dina dikter men att nu gällde ”Hej då Mohamed Omar” och att du marknadsförde ”det mest hyperklassiska judehat”. Du svarade med att hans bok Hatet mot muslimer var en dålig bok.
– Han hade rätt tycker jag nu. Det var sant det han skrev. Men var är han nu, har han försvunnit?

Han har doktorerat på fossila bränslen. Han skriver mest utomlands nu, för marxistiska tidskrifter och så, och blir citerad av Naomi Klein.
– Ja, akademiker lever lyxigt.

Vad gör du då? Vad jobbar du med?
– Jag läser till SFI-lärare. Jag har haft så många jobb i mitt liv. Städat, kört taxi, bibliotek, restaurang. Man måste hålla sig flytande. Jag fungerar bra på arbetsplatser, där är jag inte rabiat som i text utan diplomatisk och kommer överens med alla. Fast taxi är värdelöst. Jag har taxikort, det är bra att ha som livlina, då kommer man aldrig svälta, men nu pluggar jag och håller ibland föredrag om islam. Jag är inte troende längre, jag finner det mycket osannolikt att det finns en Gud. Fast jag har inte lämnat islam, jag kan gå till moskén då och då.Och så bjuder jag hem imamer som berättar uppbyggliga berättelser om något ur profeten Muhammeds liv. Det är det jag gillar med islam, dessa berättelser som gör att man tänker efter.

Din fru, vad tycker hon om allt det här?
– Hon bryr sig inte. Hon säger att jag är Satan. På skämt alltså. Hon är vanlig muslim från Kenya. Islamist-tiden gillade hon inte. Vi träffades i Kenya och idag har vi fyra barn.

Vänta, du har alltså bott i Kenya?
– Ja i tre år. Jag försökte starta olika företag inom transportsektorn. Inte för turister, utan för att köra lokalbefolkningen mellan olika platser. Fast jag förlorade alla pengar jag investerade så vi var tvungna att flytta till Sverige, det gick inte att överleva.

Är du så här att när du är i Kenya, då vill du vara kenyan?
– Ja. Jag lärde mig swahili och låtsades att jag kom från Kenya. Det finns många indier och araber som är därifrån, så om jag stötte på turister ville jag absolut inte erkänna att jag var västerlänning, jag pratade bara swahili.

Och nu – ”Jag älskar västerländska värderingar” heter din nya bok, varför?
– Det är bra med demokrati och sekularism tycker jag. Man kan förverkliga sig själv som individ. Man kan vara muslim, ateist eller vad man vill.

Men västerlandet praktiserar inte detta utomlands, det är problemet, då rånar de länder och avsätter regeringar som de vill.
– USA ljuger, det är problemet. De lever inte upp till sina egna värderingar. Jag har gett upp om att försöka förstå amerikansk politik.

Vad röstar du på?
– Det säger jag inte. Men ett parti som ligger mig nära är Kommunistiska Partiet. Jag talade för dem på 1 maj. Jag delar deras position i frågan om Syrien.

För Assad?
– Ja. Han är inte optimal, men bättre än IS. Helst borde det ju vara demokrati som här, men nu är det så att idag i Mellanöstern finns bara Iran eller Saudi. Vänstern är helt halvdöd. Och så finns en liten liberal elit som gillar väst. Samt jättereligiösa långa skägg som skiter i politik. Och jag tycker Hizbollah är bättre än Al Qaida. Shia har intolerans, sekterism m.m. men de håller sig lite anständiga eftersom de är i minoritet. En minoritet kan aldrig säga vad som helst mot en majoritet. Shia säger aldrig ”Vi ska dit och attackera sunni!” Men sunni säger det.

Bortsett från det, tror du på kommunismen nu?
– Jag tycker kommunisterna har en bra politik. Men ett helt klasslöst samhälle tror jag inte på.

Vissa tror att allt du gör handlar om varumärkesbyggande, men som jag ser det har du förstört ditt varumärke. En intellektuell ska hålla sig till en åsikt eller byta max en gång.
– Ja. Jag har ingen trovärdighet kvar. Jag är körd.

Kan du inte börja om utomlands?
– Nej, jag har barn i Sverige och vill bo kvar här. Jag kan fortfarande tala om islam, då utgår jag från kunskap, men politik, det kan jag inte tala om längre. Det är ingen som tar mig på allvar i politiska frågor.