H som i Hack

Cybernetik

”Cybernetiken /…/ gör gällande att man kontrollerar ett system genom att etablera en så optimal form av kommunikation som möjligt mellan systemets parter. Detta mål kräver framförallt ett oavbrutet fram­ tvingande av information – en process för att skilja företeelser från deras egenskaper och för att producera skillnad. /…/
Cybernetiken är ett projekt för att om­ skapa världen i en oändlig serie av åter­ kopplingar som innefattar dessa två mo­ ment: en åtskiljande representation och en sammankopplande kommunikation. Det första skapar död, det andra försöker ef­ terlikna livet.”
(Tiqqun: ”Den cybernetiska hypotesen”. Svensk översättning är under utgivning av Kor­pen Koloni. Utdrag publicerat i Subaltern 2010:2)

 

Hack I

”Whitehats. Blackhats. Greyhats. /…/ Orden är beskrivningar påhittade av me­ dia i slutet av 90­talet för att kunna dela in dessa s.k. hackare man skrev om i olika läger. /…/ Onda hackare kallades blackhats. Snälla hackare (haha) kallades whitehats. Snälla hackare som varit/är onda i smyg kallade man greyhats. Skitbra, helt plötsligt gick det att kategori­ sera hackarna. /…/ Under tiden sitter vi och fetäger era geekstations och snor er warez! Om ni någonsin tycker att ni bär nån slags hatt så är ni inga hackare. Det finns inget som definerar en hackare som whitehat, greyhat eller blackhat. Och det finns inga crackers, och inte hel­ ler onda eller goda hackare. Den som tar på sig NÅGON hatt är inte en hackare. Punkt slut. FÖR DET ÄR JU SÅ JÄVLA UPPENBART. HACKARE SOM INTE HACKAR ÄR INGA HACKARE. ALLTSÅ. HACKARE HACKAR!”
(Arga Unga Hackare: tc-0x01.txt 2002)

 

Hack II

Det är inte klart vem som skapar och vem som skapas i relationen mellan människa och maskin. Det är inte klart vad som är medvetande och vad som är kropp i ma­skiner som upplöses i kodningspraktiker.”
(Donna Haraway: Cyborg Manifesto, 1985)

 

Staten

Sedan början av 2010 hävdar regering­arna i såväl Sveriges som USA att ”nätets frihet” ska vara en ny grundsten för utrikespolitiken. Tanken är att få utvalda diktatorer på fall genom att främja fria kommunikationer. Detta hindrar inte att svenska och amerikanska företag samtidigt säljer utrustning för att övervaka nätet till samma diktatorer (Ericsson gör till exempel bra affärer med Iran). Situationen är minst sagt paradoxal. Ändå handlar det inte bara om att orden krockar med verkligheten. Både Sveriges och USA:s regering har börjat ge betydande ekonomiskt stöd till till exempel Tor­projektet och andra verktyg för att kommunicera fritt och anonymt på nätet och användningen av dessa verktyg går knappast att inskränka till invånare i diktaturer – tvärtom är de som gjorda för att kringgå de lagar om censur och övervakning av nätet som på löpande band stiftas av regeringarna i västvärlden. Går då staten att hacka? Ja, i viss mån. Men för att ett projekt ska kunna få statliga bidrag måste det på förhand motiveras av ett visst syfte, exempelvis att underlätta för aktivister att kommunicera fritt. Och när syftet blir alltför tydligt försvinner hackingens ursprungliga drivkraft – utforskandet av terra incognita.

 

Cyborg

En cyborg är en cybernetisk organism, en hybrid av maskin och människa, en den samhälleliga verklighetens varelse såväl som en fiktiv varelse. Den sam­ hälleliga verkligheten är levda sociala relationer, vår viktigaste politiska konstruktion, en världsförändrande fiktion.
(Donna Haraway: Cyborg Manifesto, 1985)

 

Konsten

Vissa hackers söker sig till konstvärlden för att finna utrymme för sina projekt. Detta är relativt ovanligt i Sverige, men vardagsmat på kontinenten där det finns en starkare tradition av så kallad ”new media art”.
Om man bara är lagd åt det konceptuella hållet finns det flera fördelar med att presentera hacking som konst. Förutom att man i bästa fall kan få pengar genom att presentera sin verksamhet som i form av en installation, ger konststämpeln en viss liten grad av immunitet om man till exempel sysslar med otillåten kopiering.
Ofta överväger dock nackdelarna. Fram­ för allt kräver konstvärlden alltid att all­ ting måste ha en upphovsman. Även om det i undantagsfall kan accepteras att ett kollektiv står som upphovsman så betyder även detta att det dras en gräns mellan utsida och insida på ett sätt som är främmande för många öppna nätprojekt. Konstvärlden vill alltid framhäva individerna, vilket dödar kollektiviteten.

 

Teknik

En gång i tiden var ”konst” (ars) och ”teknik” (tekhne) samma sak. Åtskillnaden skapades av den moderna kapitalismen, som tog fart under 1700­talet. Tekniken blev ett sätt att öka arbetskraftens produktivitet i industrierna. Några sysslor erbjöds dock plats i ett särskilt reservat, skyddade från lönearbete och industrialisering. Dessa stämplades som ”sköna konster” och börja­ de uppfattas som raka motsatsen till teknik.

 

Autonomi

Hackers kan vara lönearbetare. Hackers kan driva företag. Hackers kan ägna sig åt konst (se: Konst). Hackers kan finansieras av staten (se: Staten). Men det ligger i hackingens natur att dess drivkraft inte kan reduceras till lön, profit, estetik eller politik. Även om dessa saker kan vara nog så intressanta – inte minst eftersom de går att att hacka – så tar hack­ ingen slut i samma stund som den underordnas Staten, Kapitalet eller Konsten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.