NOFX, 11 maj, Klubben. ALKALINE TRIO, 13 maj, Debaser Medis.

Efter cirka ett årtionde sedan deras sista Stockholmsbesök var det onekligen med glädje som legendariska NOFX välkomnades till huvudstaden. Ingen ny skiva presenterades, men ett band som hållit på i trettio år behöver knappast några ursäkter. Som vanligt blev det en blandning av musik och ståuppkomik, med anledning av allt från amerikanska mors dag till att de fyra mohawk-punkare som var på plats i publiken hade för snygga frisyrer och inte röjt tillräckligt. Att fisa i mikrofonen må vara oförklarligt, men NOFX kan nog kosta på sig ett sådant upptåg. En av de första låtarna, ”72 hookers”, är inte direkt PK; vill man kritisera religion så förefaller ”You’re Wrong”, eller till och med ”Blasphemy (the Victimless Crime)”, betydligt rättvisare. Att välja rätt låtar när man släppt 12 fulllängdare är såklart ingen lätt uppgift. Själv tyckte jag nog att de bästa låtarna ändå var fran klassiska ”Punk in Drublic” (”Reeko”, ”Perfect Government”) och föregångaren ”White Trash, Two Heebs and a Bean” (”Stickin’ in my Eye”). Skämten om etnicitet fortsatte med ”Kill All the White Man” (sic), som tillägnades alla svarta (”Ni har dussintals”). NOFX tycks ändå vara medvetna om kulturell imperialism; exempelvis uppmanades en besökare som hade ”fel” tatueringar att flytta till Kalifornien, alternativt promota inhemska band istället. Mellansnacket blev aldrig direkt politiskt, låtval på slutet till trots (”Franco un-American”, ”Reagan Sucks”). Det hade varit klädsamt dock om ”Murder the Government”, som förra gången refererade till Dick Cheney, hade uppdaterats med aktuella makthavare. Detta var hur som helst en mycket mer gjuten konsert än Alkaline Trios, som efter en lika lång frånvaro intog Debaser Medis två kvällar senare. Måhända att Matt Skiba var trött i slutet på turnéen, men att vi plågades med sådant dåligt ljud gjorde spelningen till en av de mest horribla jag bevittnat på senare tid. Och visst, de spelade ”Warbrain” (från Rock Against Bush samlingskivan).
Men det hjälpte föga.

/ Xavier Arriaga