Brand har under juni 2022 haft i kontakt med en aktivist som varit del av mot­ståndet i Gállok sedan sommaren 2013 när en blockad mot en ny gruva for­ma­des. Flera blockader byggdes då för att hejda prospekterings­bolaget Jokk­mokk Iron Mines (helägt av brittis­ka Beowulf Mining plc.). Sedan dess har mot­stånd­et pågått och gått igenom många olika faser.

Följande uppdatering om situationen i Gállok postades på www.kolonierna.se i september 2020:

Beowulf var förberedda på att fortsätta sin pros­pekt­ering tidigare i au­gus­ti i år, men ställde in (enligt vis­sa pga covid-19-konsekvenserna). Den enda tiden som är säkrad nu är att de inte får på­börja sitt arbete no­vember–april 2020 utan same­byns medgivande. Men i arbetsplanen står det också att de i huvudsak kommer att ”prioritera att arbeten utförs under tidsperioden maj–november”. Oavsett när de kommer så är de skyl­di­ga att meddela samebyn minst 10 da­gar innan. Företagets miljökonsekvens­beskrivning har avvisats av Länsstyrelsen lokalt mer än en gång och nu är det upp till regeringen att bestämma om Beowulf ska få sin be­ar­bet­ningskoncession eller inte.

Kampen är med andra ord inte över, och Beowulf väntar bara på nästa tillfälle att börja gräva.

Vad är det för kamp som utspelar sig i Gállok?

Jag skulle säga att det är en kamp som är relevant på många olika sätt. Dels är det en kamp för platsen i sig. För skogen, vattnet, bergen och de som lever där. Gállok ligger precis vid gränsen till ”Laponia” som är ett av Unesco:s världs­natur­arv. Ett nästan tiotusen kva­drat­kilo­meter stort område som är mer eller mindre o­ex­plo­a­te­rat. Där kan man hitta flera stora national­parker och na­tur­res­er­vat, bland annat Sarek och Padjelanta.

Sedan har vi hela den samiska frågan som är väldigt stor och komplex och en fråga det finns bättre lämpade personer att intervjua om. Men jag kan ju säga att en gruva skulle få katastrofala konsekvenser för de två samebyarna som använder marken och att renskötseln i princip skulle bli omöjlig.

Men det här handlar inte bara om Gállok! Vi ser ett mönster i det hela och hur allt hänger samman. Kampen för Gállok är en del av en större kamp emot ett helt kolonialt system, för ett helt annat sätt att leva på.

Dessutom är Gállok bara en kamp bland många. Det finns minst tio andra gruvprojekt som är på gång just nu. Vittangi, Rönnbäcken, Laver… Och Sveaskog och SCA de härjar på, och vind­kraftsparkerna ploppar upp överallt. Vi har Hällberget, Twin Peaks, Markbygden och så vidare. Vi får inte missa allt det där andra bara för att vi stirrar oss blinda på Gállok. Kampen
för Gállok är alltså också en kamp emot allt det där andra.

Berätta gärna lite om vad som hän­d­er kring Gállok just nu, är det ­nå­g­ot som är viktigt att känna till just nu?

Det är inte helt lätt att hänga med i alla byrå­kra­t­iska svängar. Men ungefär så här ligger det till:

Trots att flera stora organisationer och organ har gått ut och avrått från etablerandet av en gruva i Gállok har Viktig-Petter Snoralltson med be­sätt­ning nu ändå givit sitt godkännande. Bland andra FN, Amnesty International och Sametinget är emot. Nu har Jåhkågasska sameby över­klagat beslutet till en högre instans, och sen blir det en miljö­prövning efter det.

Men på något sätt känner jag att vi inte får hänga upp oss allt för mycket på vad alla de där Viktig-Pettrarna gör. Det viktiga vi måste prata om är vad vi ska göra för att stoppa skiten på egen hand. Hur kan vi förhindra exploateringsboomen? Hur ska vi skydda våra vatten, berg, och skogar? Vilka strategier funkar? Och så vidare.

Kan du berätta mer om ”exploateringsboomen”?

Mer än gärna! Bara det kommande årtiondet vill staten och företagen i princip fördubbla, och ibland till och med tredubbla, exploateringstakten. Jag säger det där en gång till: de vill dubblera exploateringstakten detta årtiondet! Ta in det! Hur på­verkar det vad vi vill göra med våra liv? Hur påverkar det våra strategier? Denna ökning gäller både gruvor, skog, vindkraft och infrastrukturen runtomkring. Det är helt överväldigande absurt att tänka på det. Dessutom vill de anlägga flera mega-fabriker längs med Norrlandskusten och uppgradera många av dem som redan existerar. Bara dessa fabriker i sig kommer tillsammans att behöva mer än hälften av Sveriges nuvarande energi­förbrukning. Det är minst sagt helt sjuka mängder el.

Det här betyder alltså inte bara fler men större fabriker, inte bara fler men större vindkraftverk, inte bara fler men större hyggen, inte bara fler men större gruvor. Dessutom bygger de infra­struk­tur för snabbare godståg med tätare avgångar, och håller på att uppgradera elnätet för att kunna transportera den ökade mängden energi. Och all denna energi går såklart dit den alltid går; bort och iväg, in till centrum och upp i hierarkin.

Nu går jag loss på det här. För det är det här som är så sjukt. Allt det här. Alla dessa exploateringar och ökningen av användandet av alla dessa ändliga resurser. Det är det här de kallar för ”den gröna omställningen”. Nu går jag lite off topic, men jag ska försöka knyta ihop det igen sedan. Jag vill bara visa på hur fejk deras gröna omställning faktiskt är.

Vi kan ta vindkraften som exempel.

Precis som vilken maskin som helst är ett vindkraft­verk inte ett isolerat fenomen. Det får ekologiska och sociala följdverkningar bortom det lokala. För det första består ett vindkraftverk av något, och för det andra så ska de delarna fraktas till platsen. Detta betyder att vi inte kan prata om vindkraft utan att också prata om gruvor, och stål- och cementframställning, eller att alla tunga lastbilar, grävmaskiner, fartyg och lyft­kranar som behövs för att bygga ett vind­kraftverk drivs med diesel.

Anledningen till att jag säger det här är för att visa att järnmalmsgruvan i Gállok inte heller är ett isolerat fenomen. Det behövs till exempel hundratals ton järn och stål bara för att bygga ett enda vindkraftverk. Dessutom håller hela samhället på att elektrifieras. Detta gäller även gruvindustrin när det kommer till både sådant som grävmaskiner och framställningen av stål. Och den elen är tänkt att den ska komma från vindkraft och biobränsle (det vill säga skog). Så mer gruvor behövs för att bygga mer vindkraft för att försörja gruvindustrin med mer el för att producera mer stål för att bygga mer vindkraft… börjar ni se ett samband här? Börjar ni se hur allting bara går runt i cirklar och lurar oss att det är grönt och fint, men egentligen bara är mer av samma? Samma smutsiga gamla kolonialism förklädd i nya grön­tvättade kläder.

Vad kan en göra för att stödja och eller vara med i kampen?

Helt krasst, lämna stan! Flytta ut till kolonierna och gör allt du kan för att stoppa förstörelsen. Det finns inga bra ur­säkter längre. Det är dags att prioritera om.

Det är så mycket som står på spel de närmaste år­tiondena. De vill som sagt skövla, spränga och dämma upp hela Norrland, och sätta vindsnurror på varenda kulle.

Solidaritetskonserter i all ära, men vi behöver folk som hässjar hö och saboterar maskiner.

Vilka är de inblandade parterna i ”konflikten”?

Ja, men det är väl typ samer, andra lokal­bor, en hel drös aktivister från Norr­land, Sverige, Europa och från hela värl­d­en. På andra sidan har du kolonial­staten Sverige, Beowulf och hela det in­du­stri­ella komplexet som står bakom.

Vad tänker du kring extraktion i stort? Alltså, vilken roll den har i sam­hället och hur en skulle kunna för­hålla sig annorlunda kring re­surser och natur för att inte vara en lika destruktiv kraft?

Vi måste ut på landet och smutsa ner oss. Börja odla, fiska, konservera, sabotera och blockera. Vi måste inse att vi behöver göra saker själva. Alla andra sätt att organisera sig bygger på kolonialism, det vill säga att man är beroende av att importera saker. Lokalt självorganiserade byar i en slags anarkistisk anda är det enda som jag tror fungerar i längden.

Hur fungerar samarbetet kring Gállok och andra liknande aktivistkamper? Finns det något utbyte/överlapp mellan de olika kamperna (exempelvis Ojnareskogen på Gotland/Cementa, andra gruvor, prospektering i stort)?

Jag skulle vilja påstå att det finns ett slags under­jordiskt kaotiskt nätverk av kontakter som växer för varje ockupation och läger som inträffar. Många av dem som var i Ojnare och Norra Kärr för tio år sedan är samma människor som också
blockerade maskiner i Gállok. Det har funnits en hel del utbyte med aktivis­t­er från skogsockupationer i bland annat Tyskland, men också från andra stäl­l­en. Vi har ju haft läger nästan varje år i Gállok. Det har dragit folk från hela Europa och världen. Om de vågar sig på att bör­ja bry­ta i Gállok kommer de möta ett hårt och kompromisslöst motstånd.

Anonym är engagerad i kampen mot den planerade gruvan i Gállok.
Johan Eriksson är medlem i redaktions­kollektivet Brand.