Aktivism 
Så länge det offentliga har en så stor makt över medborgarnas livsstil, beslut och privatekonomi, kommer det offentliga också att locka till sig personer som vill använda den sortens makt för att påverka människor. Kanske är det därför det är så svårt att hitta exempel på tjänstemän som i sin yrkesroll ägnar sig åt frihetlig aktivism. Så länge tjänstemän har så stort inflytande över människors liv, kommer aktivister att vilja bli tjänstemän.
– Blanche Sande, Timbro, Smedjan, 2019

Det är många inom myndighetssverige som borde få sparken. Maken till ynkliga individer som tar sig rätten att förstöra för andra människor får man leta efter.
– Josef Fransson (SD), tweet, 2021

Förr brukade politiska aktivister se staten som fienden. Numera tar de över dess myndigheter och bedriver aktivismen inifrån.
– Lars Åberg, Byråkrater – de nya aktivisterna, Fokus 2022

Jag bara konstaterar att Sveriges myndigheter är nedlusade av aktivister.
–Björn Söder (SD), tweet, 2023

Bibliotek
Jag var ämnad för biblioteket, inte för klassrummet. Klassrummet var ett fängelse byggt av andra människors intressen. Biblioteket var öppet, ändlöst, fritt. 
– Ta-Nahesi Coates, Mellan världen och mig, 2015

Feloul
Det arabiska ordet för kvarleva. Efter revolutionen 2011 blev det viktigt att rensa ut kvarlevorna av den gamla regimen för att kunna skapa något nytt, så att den ”djupa staten” inte skulle fortsätta styra i det dolda. 

Finna varandra
Touch me, touch me, I want to feel your body. Your heartbeat next to mine.
– Samantha Fox, Touch Me (I Want Your Body), 1986

Fortsätta
Nu ska en vilja som jag har slipat och polerat med nästan konstnärlig hängivenhet bära upp ett par magra ben och ett par trötta lungor. Det får klara sig.
– Che Guevara, Det sista brevet till föräldrarna, 1967

Fortsätta II
Jag känner mig inte ensam i natten, i jordens mörker. Jag är folk, oräkneligt folk. I min röst har jag den rena styrkan att genomborra tystnaden med och att låta gro i mörkret. Död, martyrium, skugga is täcker plötsligt fröet. Och folket tycks vara begravet. Men majsen återvänder till jorden. Dess oblidkeliga röda händer genomborrade tystnaden. Från döden återföds vi. 
– Pablo Neruda, Flyktingen, 1948

Förlust
På vietnamesiska är ordet för att sakna någon och komma ihåg dem detsamma: nhớ. Ibland, när du frågar mig via telefon, Có nhớ mẹ không? Jag ryser till och tror att du menade, kommer du ihåg mig?

Jag saknar dig mer än jag minns dig.
– Ocean Vuong, En stund är vi vackra på jorden, 2019

Geografi
Medborgare och kamrat kan marschera tillsammans i antikapitalistisk kamp, ​​om än ofta i olika omfattning. Men detta kan bara ske om vi blir, som Park för länge sedan uppmanade till, mer ”medvetna om vår uppgifts essens,” som är att kollektivt bygga den socialistiska staden på ruinerna av den destruktiva kapitalismens urbanisering.
– David Harvey, Rebel Cities: From the Right to the City to the Urban Revolution, 2013

Hopp
Hur mycket man än svor just då, insåg man efteråt att man hade varit i kontakt med någonting förunderligt och värdefullt. Man hade levt i en samhällsgemenskap där hoppet var vanligare än apatin och cynismen, där ordet ”kamrat” stod för kamratskap och inte, som i de flesta länder, för humbug. Man hade andats jämlikhetens luft.
– George Orwell, Hyllning till Katalonien, 1938

Inferno
De levandes inferno är inte något som en gång ska komma. Om det finns ett sådant, är det detta som finns här, det inferno som vi lever i alla dagar och som vi skapar genom att leva tillsammans. Två sätt finns det att undkomma det lidande det ger. Det första sättet kan många utan svårighet lyckas med: att acceptera infernot och bli en del av det, till den grad att man inte längre ser det. Det andra sättet är riskfyllt och fordrar ständig uppmärksamhet och övning: att försöka lära sig känna igen vem och vad som mitt i infernot inte är inferno. och hjälpa det att överleva och ge det utrymme.
– Italo Calvino; De osynliga städerna, 1972

Inferno II
Igenom mig i gån till smärtans borg,
igenom mig till kval för evigheten,
igenom mig till de fördömdas sorg.
Hur tider växla må i ändlöst lopp […]
Jag varit har och skall för evigt räcka:
För er som här gån in givs intet hopp.
De orden såg jag i en svärtad sträcka
i klippan huggna ovanför en port
och utbrast ”Mästare, de mig förskräcka!”
Han svarade: ”Min son, på denna ort
låt ingen tvekan i din själ få råda,
förjaga varje glimt av feghet fort!”
–Dante Alighieri, Den gudomliga komedin: Inferno, 1314

Liv
Jag är vanligtvis den förste att stiga upp på morgonen. Ingenjör Bordiga säger att i det ögonblicket så är mina steg alldeles speciella – stegen hos en man som ännu inte fått sitt kaffe och som med en viss otålighet väntar på det. Det är jag som gör kaffet eftersom jag inte lyckats övertala Bordiga att göra det trots att han har påfallande goda anlag för matlagning. Så börjar vårt liv — vi går till skolan, antingen som lärare eller som elever. Om det är postdag går vi ner till havet och väntar oroligt på båtens ankomst. Om det är dåligt väder och båten inte kommer fram så är dagen förlorad för då sprider sig en viss melankoli över alla ansikten.
– Antonio Gramsci, brev från fängelseön Ustica 1927.

Lycka
Att vara människa framför allt är huvudsaken. Och det betyder: att vara fast och klar och glad, ja, glad trots allt, ty att tjuta är svaghetens sak. Att vara människa betyder att med glatt mod kasta hela sitt liv ”i ödets stora vågskål”, om det är nödvändigt, men också att kunna glädja sig åt varje klar dag och åt varje vackert moln.
– Rosa Luxemburg, Brev till Tilde, 28 december 1916

Lyda
Det är mycket enklare att leva med en hund som uppför sig väl. Hunden blir lättare accepterad av omvärlden om den kan följa enkla kommandon och bete sig sansat i mötet med andra människor och djur.
– Svenska Kennelklubben om Lydnadsträning

Mörker
Framtiden är mörk, och det är på det hela taget det bästa en framtid kan vara.
– Virginia Woolf, dagbok, 1915

Olydnad
Om de också var sturska i flock, fick rädslan den enskilde att lyda. 
– Titus Livius, 59 f Kr – 17 e Kr

Paradis
Paradiset är inte platsen dit man anländer utan färden dit. Ibland tror jag att segrar måste vara tillfälliga eller ofullkomliga; vilken sorts mänsklighet skulle väl kunna överleva paradiset? […] Begreppet prefigurativ politik har länge använts för att beskriva tanken att om man själv praktiserar det man strävar efter, så har man redan lyckats. […] Aktivism är enligt den här modellen inte bara en verktygslåda för att leva i enlighet med sina övertygelser, även om det är en tillfällig och lokal plats, detta delaktighetens paradis, denna däld där själar skapas.
– Rebecca Solnit, Hopp, 2016

Revolution
Revolutionärer lyckades inte i något fall [1848] ta makten, men institutioner som var inspirerade av franska revolutionen – i synnerhet system för allmän skolgång – inrättades i princip överallt. På samma sätt var den ryska revolutionen 1917 en världsrevolution som ytterst bar ansvaret i lika hög grad för Den nya given i USA och de europeiska välfärdsstaterna som för Sovjetkommunismen. Den sista i raden var världsrevolutionen 1968 – som, i likhet med den som ägde rum 1848, bröt ut nästan överallt, från Kina till Mexiko, inte grep makten någonstans men icke desto mindre förändrade allt. Det var en revolution mot statlig byråkrati och för det faktum att den personliga och politiska frigörelsen är oupplösligt förbundna med varandra, en revolution vars mest beständiga kvarlåtenskap troligen är den moderna feminismens födelse.
– David Graeber, 2013

Sorg
Revolutionen är omodern, uttömd som ambition, upplöst som politisk ontologi, misskrediterad av dagens politiska epistemologi – den är helt enkelt ute ur bilden. Varför då sörja den? Helt enkelt därför att dess död tycks innebära att våra drömmar om en bättre värld är döda. […]

En radikal demokratisk kritik och utopisk fantasi som inte är säker på sina framtidsutsikter eller ens på vilka metoder och medel som förändringen kräver, som inte tycks veta vad dess föreställda subjekt är förmögna till – detta verkar vara det vänsterpolitiska medvetande som kan ge vår sorg ett produktivt postrevolutionärt uttryck.
– Wendy Brown, En fri feminism: Revolution, sorg, politik, 2002.

Sömn
Nej, sa Onkelskruttet, han hade inte hört på. Äntligen visste han vad han skulle göra, det var alldeles enkelt! Han skulle hoppa över hela vintern, ta ett enda långt kliv in i april. Det fanns ingenting att bekymra sig över, absolut ingenting alls! Bara att göra en trevlig sovgrop åt sig och låta världen ha sin gång. Och när han vaknade skulle allting vara så som det borde vara.
– Tove Jansson, Sent i november, 1971

Tro
Den historia som var skriven av Makten lärde oss att vi hade förlorat… Vi trodde inte på det som Makten lärde oss. Vi skolkade när de lärde ut anpasslighet och idioti. Vi blev kuggade på modernitet. Vi förenades av fantasin, av kreativiteten, av morgondagen. I det förflutna drabbades vi inte bara av motgångar utan också en längtan efter rättvisa och drömmen om att bli bättre. Vi lät vår skepsis hänga kvar på storkapitalets krok och upptäckte att vi kunde tro, att det var lönt att tro, att vi måste tro – på oss själva. Lev väl, och glöm inte att blommor precis som hopp, är något man skördar.
– Subcomandande Marcos, Our word is our weapon: Selected writings, 2001