Det är mörka tider. Krassa tider. Tidötider.
En blåbrun regering har fått makten i Sverige och försöker genomföra ett systemskifte. Nu befinner sig institutioner och myndigheter i skottlinjen, tillsammans med folkbildning, föreningsbidrag, arbetsrätt, fri kultur och media. Träsket ska dräneras, de som kallas vänsterns ”myndighetsaktivister” ska drivas bort.
För att använda författaren Italo Calvinos ord, vi lever i inferno. Livet i inferno kan levas på två sätt. Antingen accepterar vi infernot och bli en del av det, till den grad att vi inte längre ser det. Eller så gör vi det som är riskfyllt och kräver uppmärksamhet och övning; vi lär oss känna igen vem och vad som mitt i infernot inte är inferno, hjälper det att överleva och ger det utrymme.
I det här numret av Brand vill vi rikta ljuset på detta riskfyllda. Vi ser ett gryende motstånd mot Tidöavtalet. Bland anställda som vägrar bli kontrollapparater och segregationsmaskiner, som i stället bildar allianser mot angiveri. Vi ser de lokala gräsrotsinitiativen för att skapa trygghet i otrygga stadsdelar och på rörelser som tar sig tid att sörja, sörja för att hitta styrka i solidaritet och motstånd. Vi ser tillbaka på tidigare protestvågor som sköljt över världen och drar lärdomar från dem. Vi ser motstånd bortom civil olydnad, en samhällelig olydnad.
Och vi lovar varandra: vi lyder inte.
I infernot är motståndshandlingen att leva mer, för att överleva och ge det som inte är inferno utrymme. Det finns utrymmen. I replokaler, studiecirklar, medborgarhus, fritidsföreningar, på skolor, bibliotek och muséer, i tidningar och poddar. Ju mer liv vi fyller dessa utrymmen med, ju mer vi bebor dem, desto svårare blir det för de blåbruna att lägga ner dem, dra in finansieringen eller skriva om styrdokumenten. För varje försök att sprida infernots öken kommer att upplevas som ett angrepp på våra liv.
Motståndet är också att kroka arm med den som inte är inferno. Att finna styrka i att vara de som tillsammans försvarar samhället. De som försvarar rättigheter. Där vi genom att lyfta de svagaste och mest utsatta stärker upp grunden för oss alla.
Gå med i ditt lokala föreningsliv, aktivera dig fackligt och i hyresgästföreningen, organisera cirklar och möten, bilda nya teatergrupper, skapa nya allianser, stötta vänstermedia, vägra ange papperslösa.
Och gör de blåbrunas försök att sprida inferno till ett rent helvete. För dem.
