Historien om all hittillsvarande teknologisk utveckling är historien om klasskamp. När mekaniserade vävstolar introducerades i franska fabriker under början av 1800-talet slog arbetarna sönder maskinerna. De såg hur fabriksägarna använde tekniken för att undergräva arbetarnas ställning, organisering och levebröd. En träsko, sabot på franska, förvandlades till ett vapen när den kilades in i maskineriet. Sabotage blev ett kampmedel i protest mot automatiseringen.
Vi befinner oss idag i nya politiska och teknologiska landskap, men konflikterna kvarstår. Lagerarbetare ersätts av packrobotar. Hemtjänstpersonal blir inlåsta i digitala system där varje minuts omsorg ska kvantifieras. Gigappar undergräver arbetsvillkoren och förmedlar jobb till skitlön i en rasande takt.
Samtidigt kan vi se otaliga exempel på hur automatiseringen står för ett löfte om att lätta den mänskliga arbetsbördan, öka produktiviteten, få ekonomin att växa och lära bilar att köra sig själva. I Silicon Valley pumpas det in pengar i olika former av artificiell intelligens som om det inte fanns en morgondag.
Flera av dessa löften har visat sig vara drömmar som inte ens techbranschen tror på längre. Automatiseringen framstår mer och mer som en bluff.
En stor del av den produktion som skulle automatiseras flyttades istället till hårt exploaterade låglöneländer. Arbeten inom industrin har lagts ut på entreprenad, vilket får dem att räknas till en allt mer gigifierad tjänstesektor. Inom omsorgen och i det reproduktiva hemarbetet sker knappt någon automatisering alls. Det var länge sedan diskmaskinen uppfanns, och ännu klappar inga robotar våra äldre på kinden.
Inte ens de självstyrande bilarna har visat sig vara särskilt smarta. De programmeras av människor av kött och blod som bakom sina skärmar ser det bilarna inte kan se och säger åt dem att väja för cyklisten.
Alla har dock inte tappat tron på teknologins revolutionära förändringspotential. Den accelerationistiska rörelsen har som mål att snabba på och intensifiera utvecklingen. Utnyttja nya teknologiska landvinningar för att skapa överflöd och befria människor från arbetets bördor. Driva kapitalismen bortom sig själv. Men på vilket sätt är accelerationismen förenlig med klimatkris och stagnerande ekonomi? Och varför tilltalar accelerationistiska idéer delar av den yttersta högern?
Kanske finns andra utvägar inom teknologin själv. Genom att förstå och ta över de algoritmer som driver dagens kommersiella plattformar kan vi skapa egna rum, finansiera våra kamper, och forma nya politiska sammansättningar. Med hjälp av fiendens kod saboterar vi maskineriet.
Oavsett om vi stämmer in i accelerationismens teknikoptimism eller förhåller oss kritiska till automatiseringens underverk måste vår analys utgå från den grundläggande konflikten, som ännu stavas klasskamp. Så länge robotarna står i kapitalets tjänst kommer de att användas emot oss. Genom att ta makten över tekniken tar vi makten över framtiden.
