I som inbördes hjälp

Empati
Vi är på helspänn då vi iakttar en lindansare, menade Theodor Lipps (1851-1914), därför att vi tycker oss befinna oss i hans kropp och därmed dela hans upplevelser. Vi går bokstavligen på linan med honom. Det tyska språket återger erfarenheten med ett pregnant substantiv: Einfühlung (att känna in i). Senare föreslog Lipps den grekiska motsvarigheten empatheia med betydelsen stark affektion eller lidelse. Brittiska och amerikanska psykologer övertog den senare termen som i översättning blev ”empati”. Men jag föredrar termen Einfühlung eftersom den uttrycker hur en individ projicerar sig själv in i en annan individ. Vi kan inte uppleva det som händer utanför oss själva men genom att omedvetet förena jaget och den andre ekar den andres upplevelser inom oss. Vi tycker nästan att de är våra egna upplevelser. Lipps menade att en sådan identifikation inte kan reduceras till någon annan förmåga, exempelvis inlärning, associationsförmåga eller förnuftsbaserat tänkande. Empati erbjuder oss en direkt förbindelse med ”det främmande jaget”.
Frans de Waal, Empatins tidsålder, 2011.

Kollektiv egonism
Hur självisk människan än må vara, finns det uppenbarligen vissa principer i hennes natur som gör att hon bryr sig om andras öde och som gör deras lycka oumbärlig, även om hon ingenting vinner därpå utom nöjet att få uppleva den.
Adam Smith, nationalekonomins fader, i The Theory of moral sentiments.

Inbördes hjälp
I Pjotr Kropotkins forskning om hur samhället faktiskt fungerade synliggjorde han en allmän princip, som kom att styra även hans praktik och som han behandlade systematiskt i sina skrifter om inbördes hjälp. Han argumenterade för att den mänskliga evolutionens framskridande (liksom periodiska revolutioner) skedde genom en växelverkan mellan ”lagen om inbördes kamp” och ”lagen om inbördes hjälp”. Detta innebär att man alltid, så väl under alla historiska tider som inom ens egna kamper, kan hitta olika uttryck för dessa krafter. Å ena sidan finns institutioner och beteenden av inbördes kamp, så som kortsynt individualism, konkurrens, koncentrationen av egendom (mark eller industri), kapitalistisk exploatering, staten och krig. Å andra sidan finns formerna för inbördes hjälp i produktionens samverkan; byalag, lokalsamhällets fester, fackföreningar, strejker, politiska och sociala föreningar. Dessa lagar är dock inte, enligt Kropotkin, i ständig jämvikt eller utan påverkan från den mänskliga historiens förlopp. Snarare växer den inbördes hjälpen med tiden.
Harry Cleaver: Kropotkin, Self-valorization and the Crisis of Marxism, 1992.

Inbördes kamp
Jag har blivit grovt förtalad i en Manchestertidning där det påståtts att jag har bevisat att ”makt är rätt”, och därför gjorde Napoleon rätt och varje svindlande handelsman gör också rätt.
(Charles Darwin, 1860)

Solidaritet I
Bröder och systrar: Det är vår värld vi nu utropar. En värld där vi kommer enas ännu mer i vår motståndskamp mot nyliberalismen och för mänskligheten. Vi kommer att stödja alla kamper, med det lilla vi har. Vi kommer, med ömsesidig respekt, byta erfarenheter, historier, idéer och drömmar. Vi att resa över hela Mexiko och i de ruiner som de nyliberala krigen lämnat efter sig, för i dessa ruiner blomstrar motståndskampen. Vi kommer att söka – och hitta – de som älskar denna jord och dessa skyar lika mycket som vi gör. Från La Realidad till Tijuana kommer vi att leta efter de som som vill kämpa, organisera och bygga, det kan vara det sista hoppet för denna nation.
Zapatisternas sjätte deklaration från Lacondadjungeln

Solidaritet II
Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig själv; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela. Om en jordklump sköljs bort av havet, blir Europa i samma mån mindre, liksom en udde i havet också skulle bli, liksom dina eller dina vänners ägor; varje människas död förminskar mig, ty jag är en del av mänskligheten. Sänd därför aldrig bud för att få veta för vem klockan klämtar; den klämtar för dig.
John Donne, Devotions upon Emergent Occasions (1623), Meditation XVII

Välgörenhet
Jag har ingen sympati för de förtryckta som förtryckta. Jag intresserar mig bara den stund de revolterar. Om de förtryckta inte revolterar, bryr jag mig inte om deras förtryck. Låt de förtryckta ha sitt förtryck, om de uthärdar det. Sådana får missionärer ägna sig åt.
Mario Tronti, förklarar 60-talets arbetarautonomi för studenter i Rom 2007.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.