Communis

Latinskt adjekiv, betyder “gemensamt” “allmänt”, “allmänt delat”.

Kommunen

[La Commune]
”Kommunen var 1800­talets största fest­spel. Bakom händelserna våren 1871 kan man se revoltörernas känsla av att bemäs­ tra sin egen historia, och då inte så mycket på det politiska ’regerandets’ nivå som på deras vardagslivs nivå. […] Kommunen representerar, till dagens datum, det enda förverkligandet av en revolutionär urba­ nism: i direkt angrepp på spåren av den härskande organiseringen av livet, vilken förstod det sociala rummet i politiska ter­ mer, vägrande man att acceptera en för­ ment skuldlöshet hos något enskilt monu­ment. ’Alla rum är redan ockuperade av fienden… Autentisk urbanism kommer att framträda när en frånvaro av denna ockupation har skapats i vissa zoner. Vad vi kallar konstruktion börjar här’.”
(Teser om Pariskommunen, ur Internationale Situationiste 1962)

Det gemensamma

[the common]
En nickning, en blinkning, tecknen på samhörighet. Att dela en känsla. Ögon­blick av igenkännande av behov och begär i en brinnande kamp, klassens samman­sättning när den formerar sig själv, steget ur en fattigdom som driver oss till villkors­lös kärlek, den delade snattade kakan. Den sociala samverkan när vår produktion blir gemensam, en kreativ kombinerad orga­nism, uppbackandet bakom bossens rygg. Demonstrationskedjan som brakar in i polislinjen. Den fria sammanslutningen av sammansvurna konspiratörer mot den rådande ordningen.

Allmänningar

[the Commons]
Områden (rum) utanför kapitalistisk in­hägning, fria bruksvärden. Något som alla, eller alla inom ett visst kollektiv, kan tillgodogöra sig mot att de erkänner kol­lektivets rätt. Allmänningar finns av flera slag, som exempelvis gåvoekonomier som förvaltas av deltagarna själva, naturliga allmänningar, immateriella allmänning­ ar, samt ”den offentliga sektorn”, allmän­ningar som förvaltas av en myndighet å brukarnas vägnar.

Allmännelighet

Att en rörelse i princip omfattar alla och att gränser mellan aktiva förkämpar och (tills vidare) passiva inte finns. Den radika­ la slutsatsen av alla människors lika värde och den radikala motsatsen till sekten. Det var den kristna rörelsen som formulerade begreppet allmännelighet i protest mot dåtidens hemlighetsfulla gnostiska sekter. Ingen annan rörelse har fullt ut lyckats förverkliga allmänneligheten, men mass­organisationerna, som åtminstone är all­ männeliga inom en klass, ett lokalsamhäl­le eller någon annan grupp, har kommit närmast. Allmännelighetens svaga sida är att det är svårt att organisera beslut i en allmännelig rörelse utan att göra skillnad på folk och folk. Allmänneliga rörelser måste därför innefatta organisationer av olika slag som kan stå för beslutsfattande och initiativ”.
(Folkrörelselexikon)

Commonism

Allmänningen som system, en cirkulation av fria bruksvärden. Sammanbindandet av naturliga, virtuella, digitala och sociala allmänningar.

Gemensam välfärd

[Common wealth]
”Den gemensamma välfärd som bygg­ des under 1900­talet var ett uttryck för folkflertalets vilja att leva i ett solidariskt samhälle. I kölvattnet av den nyliberala politiken med avregleringar och privatise­ringar växer ett helt annat samhälle fram. När girighet, egoism och privata vinstin­tressen får råda ökar klyftorna och den ekonomiska basen för den gemensamma välfärden undermineras. När vård, skola och omsorg drivs med privata vinstintres­ sen blir det mindre pengar över till barn, sjuka och gamla. Privat rikedom och of­ fentlig fattigdom växer fram sida vid sida.”
(Upprop för rättvisa och gemensam välfärd)

Urban allemansrätt

Det räcker inte med att stoppa högerns nedskärningar. Vi tror inte heller att väl­ färden enbart är skyddsnätet för sjuka och arbetslösa. Välfärden definierar istäl­ let Stockholm för oss alla: som arbetare, studenter eller egenföretagare har vi ge­ mensamma behov. Ett högt avgiftstryck ger spärrar mellan olika stadsdelar, murar mellan muséer och människor samt glug­ gar mellan tänderna på stockholmarna. Avgiftsfritt gör däremot övervakningen i kollektivtrafiken onödig, kulturen folklig och våra leenden bländande. Genom att agera tillsammans kan vi få igenom en ur­ ban allemansrätt, och istället för ett hägna in kan vi öppna Stockholm.
(Upprop till Reclaim Välfärdsblocket i Septemberalliansens demonstration 2009).

Kommunikation

I Kurt Johannessons bok Retorik läser jag att när romarna övertog övertygelsens konst från grekerna översatte de ’överty­ gande’ och ’övertygelse’ till ett enda ord, persuasio. Det ordet kommer från verbet suadere som betyder ’att råda’. Den som försöker övertyga är den som kommer med råd: ’Jag har kunskap, jag har lös­ ningar som ni behöver, jag delar gärna med mig så att detta blir vår gemensam­ ma egendom.’ Så ser övertygelsens kom­ munikation ut. Ordet kommunikation, skriver Johannesson, kommer från latinets communis, ’gemensam’ och skulle därför kunna översättas till ”att göra något till gemensam egendom”. Och kanske är det detta som ställer till det. Att göra något till gemensam egendom – har vi inte slutat med det? Är inte det kommunism?
(Nina Björk, Tyckfriheten, DN 15/3 2010).

Kommunisering

Kommunisering betecknar det process­ artade överskridandet och omkullkastan­ det av det kapitalistiska produktionssättet. […] Kommuniseringen är det skeende som bryter ner de kapitalistiska relationer­ na och samtidigt skapar nya, icke­mätbara förhållanden mellan människor. Proces­ sen i fråga innefattar således två sidor, en destruktiv och en konstruktiv, och kan sä­ gas utgöra en dynamisk, samtidig händel­ se. […] Kommuniserande tendenser kan skönjas både i diverse mindre kamper (till exempel i vissa typer av arbetsvägran och självreduktion) och i större skeenden som upplopp och revolter av allehanda slag, men förblir likväl just tendenser – spridda ansatser – så länge de enskilda upproren och försöken till vägran inte sker i samti­ dighet.
(Krigsmaskinen.se)

Kommunism

Ordet Kommunismus/Communismus skapades som en neologism (både i tys­ kan och latinet), och användes sporadiskt på ett nedvärderande sätt under och efter de religiösa krig som satte Europa i brand under från den sena medeltiden till den ti­ diga moderniteten. Lärorna från 1500­ta­ lets radikala strömningar som hutteri­terna, hussiterna och taboriterna beskrevs som communisticae av deras samtida fiender och senare belackare. Sedan be­ gravdes ordet och dök inte sensationellt upp igen förrän 1800­talet. Alla dessa kät­ terska 1500­talsrörelserna förespråkade delat ägande och gemensamt boende, och några av dem förespråkade expropriering med tvång från adeln och prästerskapet. Under det tyska bondekriget (1524­1525), då en rad kravallsituationer startade en våg av revolter över hela centrala Europa, hade predikanten Thomas Müntzer som ett av sina stridsrop Omnia sunt communia, alla saker är gemensamma. Det behöver väl inte nämnas att betoning på delandet har djupa rötter i den kristna historien och läran. ”Erant illis omnia communia” (Apg 4.32): ”Sakerna delades gemensamt mel­lan dem”. Sankt Augustinus påbud (cirka 400 e Kr) lyder: ”Et non dicatis aliquid proprium, sed sint vobis omnia commu­nia”: “Kalla inget ditt eget, utan låt allt vara ert gemensamt”.
(Wu Ming)

Creative commons

Upphovsrättslig judo. Användande av im­ materialrättsregler för att förhindra inhäg­ nande och skapa öppna digitala allmän­ ningar. Creative Commons är namnet på ett globalt projekt. startat på initiativ av amerikanska jurister. Förebilden är GPL- licensen för fri mjukvara, men Creative Commons skiljer sig genom att erbjuda valet mellan en rad olika licenser, mer eller mindre fria. Enligt kritikerna rör det sig bara om en ytterligare form av spotifiering.
(creativecommons.org)

Spotifiering

Att ta något som är gratis… Allt mer av vårt gemensamma inhägnas och privatiseras. Torg. Musik. Film. Fredagskvällar. Ett skidspår. Armhävningar.
1. … hugga av det svansen … Att kupera. För­ ändra utbudet till det sämre. Kvantitativt – färre. Kvalitativt – sämre. 2 … koda det … Det här aspekten är så vik­ tig att den förtjänar en egen plats. Inte nog med att utbudet försämras. Det dyker ofta upp regler för hur det får användas. Som uppförandregler i gallerior. Det kan också handla om tekniska begränsningar som gör att det bara går att använda på vissa sätt. Strömmar istället för nedladdning. Kopieringsskydd. Ibland är reglerna utta­ lade och väl kommunicerade. Exempelvis genom förbudsskyltar. Eller avtal för an­ vändning. Ibland är de mer subtila. Ibland outtalade. Sunt förnuft. Så där gör man inte. Fredagsmys.
3. …och belägga det med en avgift. Ibland handlar det om en avgift. Ibland om någon annan motprestation, som att lyssna på re­klam. Eller köpa en kopp kaffe i utbyte mot någonstans att sitta.
(Bloggen Skumrask)