Ingen
Det stoppade mitt liv förstår du, jag bor här i fem år, om jag hade fått uppehållstillstånd på första året, de här fem åren jag kunde växa jättebra, tjäna pengar, betala skatt, jag kunde utveckla mig och samtidigt min familj. Nu är mitt liv helt stoppat. Jag känner mig helt osann. … Till exempel om jag vill låna en bok från biblioteket, jag kan inte det. Och sen kan jag inte gå vanlig skolan. Jag vill gå utbildning, spelar ingen roll vilken men jag kan inte. Jag är nu bara två fötter på gatorna.
– Abdul, intervjuad i ”Vilket samhälle vill du leva i?”, Brand #2-3 2022

Människa I
One day I came to England without a real passport
I got past immigration without getting caught
Now I’m in England, I must go secondary school
I am 19 but I lied and said I am 14
So I’m in year 9 and I’m doing my SATs
I love to eat chicken and chips and late nights go on MSN
– Afrikan Boy, One day I went to Lidl (2007)

Människa II
Fascismen och människan kan inte samexistera. När fascismen segrar upphör människan att finnas till, kvar finns bara själsförändrade, människoliknande varelser. Men när människan segrar med sitt förnuft och sin godhet – då går fascismen under och de som fogat sig blir åter människor.
– Vasilij Grossman, Liv och öde (1980)

Illegal
Got no card, so I got not soul
Life is prison, no parole, no control
The jura got my number on a wire tap
’Cause I jack for Similac, fuck a Cadillac
Survive, one motive, no hope
’Cause every sidewalk I walk is like a tightrope
– Rage Against The Machine, Without a Face (1996)

Amnesti
Det finns fler än vi som tycker att en allmän flyktingamnesti är en bra idé. Ärkebiskop K G Hammar skrev om det i sitt julbrev och företrädare för samtliga riksdagspartier (utom socialdemokraterna) har yttrat sig för amnesti, liksom SSU-ordföranden Ardalan Shekarabi, MUF:s ordförande Johan Forsell och KDU:s Erik Slottner. Vi hoppas att fler ansluter sig. Med en bred front för en human svensk flyktingpolitik kan vi se till att de som idag är utestängda från samhället släpps in och att asylfrågan präglas av en vilja att värna mänskliga rättigheter istället för av misstänksam nationalism och byråkrati.
– Nätverket Ingen människa är illegal, ”Amnesti åt alla gömda flyktingar”, Brand #1 2005

Autonomi
Precis som kapitalet har expanderat globalt i jakt på nya resurser, så har många delar av arbetarklassen i världsekonomins mer perifera regioner utvidgat grunden för sin överlevnad över nationsgränser. De har gjort det autonomt, genom att migrera papperslöst. Detta har skapat en ny transnationell person, en person som av nödvändighet anpassar sig väldigt väl till nya livsmiljöer. Papperslösa migranter har utvecklat transnationella gemenskaper som förändrar sammansättningen i klasstrukturernas och klassrelationernas globala rumsliga konturer. De har kunnat göra detta genom sin egen aktivitet och genom kapitalets utveckling av nya tekniker för kommunikation och transport. Denna transnationella utveckling innebär framgent en allvarlig utmaning gentemot nationalstaternas rigida gränser.
– Néstor Rodriguez, The Battle for the Border: Notes on Autonomous Migration, Transnational Communities, and the State (1996)

Europa
Right here in Fort Europa
Where I can’t find no culture
Feel the walls getting closer and closer and closer
Right here on Fort Europa
Nothing but claustrophobia
Right here on Fort Europa
Nothing but xenophobia
Right here on Fort Europa
– Looptroop, Fort Europa (2005)

Förvar I
Det finns starka bevis på att förvar har en djupgående och negativ inverkan på barns hälsa och utveckling, också när det gäller korta perioder eller tillsammans med sina familjer.
– Svenska Röda Korset, Barn i förvar (2018)

Förvar II
Analysen visar även att det i mer än 96 procent av besluten saknas en redovisad proportionalitetsavvägning mellan statens intresse av att ta barnen i förvar och det ingrepp beslutet inneburit för det enskilda barnet.
– Svenska Röda Korset, Barn i förvar (2018)

Gräns I
Jag är en gränskvinna. Jag växte upp mellan två kulturer, den mexikanska (med stark indiansk påverkan) och den Anglo-amerikanska (som del av ett koloniserat folk på vårt eget territorium). Jag har suttit gränsle över den där tejas-mexikanska gränsen, och andra gränser, hela mitt liv. Det är inte något bekvämt område att bebo, denna motsägelsernas plats. Hat, ilska och exploatering är detta landskaps främsta egenskaper.
– Gloria E. Anzaldúa, Borderlands/La Frontera, The New Mestiza (1987)

Gräns II
Till skillnad från ”fattighjonet” eller ”vilden” – så påstods det – är en ”Civiliserad man ständigt återhållsam.” Från och med det sena femtonhundratalet blev de fattiga huvudmålet för de ökande ansträngningarna att reglera rörelse inom och över statens gränser. 
– Hagar Kotef, Movement and the Ordering of Freedom (2015)

Imperium
Världen grät eftersom girigheten och avunden blev så stark bland den Nya Världens exploaterande herrar att de slogs om handel och marknader och resurser och slavar runtomkring hela världen tills kriget tillslut flammade upp 1914. Den fantastiska strukturen rasade och kvarlämnade de groteska Profit och Fattigdom, Överflöd och Svält, Imperium och Demokrati, stirrande på varandra tvärsöver Världsdepressionen.
– W.E.B. DuBois, Black Reconstruction in America (1935)

Mur I
Bara genom att försäkra amerikanerna om att vi har en mur som är hög nog att kunna kontrollera illegal invandring – eller en motsvarighet i form av gränskontroller och åtgärder för återvandring – kan vi bevara konsensus kring en stor port.
– Thomas L Friedman, ”We Need a High Wall With a Big Gate on the Southern Border”, New York Times (2021)

Mur II
Trots deras slående fysikalitet och deras kompromisslösa framtoning, har de nya murarna ofta en teatral funktion, i den meningen att de projicerar en makt och en effektivitet som de egentligen inte kan utöva och som de också performativt motverkar. Att bara uppfatta murarna i termer av ett rent förbud innebär att förbise hur de också producerar en bild av suverän statsmakt i just det ögonblick då den tränger tillbaka; likaså innebär det att förbise hur dessa murar befäster en korruption, ett ifrågasättande och ett kränkande av samma gränser som de påstås stärka.
– Wendy Brown, Inhägnade stater, avtagande suveränitet (2011)

Papper
Min position är klassisk: redan Marx såg de ”senkomna” proletärer som anlänt från landsbygden, och som ännu inte helt integrerats i lönearbetets logik, som den ”hårda kärnan” i de stora städernas arbetaruppror. Vi måste komma ihåg att dessa proletärer också var migranter (från landsbygden till städerna) och att de också var papperslösa [sans-papiers]. Faktum är att rätten att stanna i staden berodde på ett dokument, ”arbetarboken”, utan den riskerade man att skickas tillbaka. Imperialismens logik har bara utvidgat det här synsättet med poliskontroller, prekaritet och permanent misstänkliggörande till de proletärer som kommer från mer avlägsna landsbygder i Afrika, Asien och andra platser. Och det har gjort att proletariatet i de imperialistiska metropolerna har internationaliserats. Därför är ett starkt stöd åt papperslösa migranter [sans-papiers] en naturlig och grundläggande del av att försöka organisera hela det ”nomadiska” proletariatet i större skala i dagsläget.
– Alain Badiou, intervjuad i ”The Nomadic Proletariat”, Philosophy Today (2019)

Rasism
Mer specifikt är rasism den statligt sanktionerade eller utomrättsliga produktionen och exploateringen av åtskillnad mellan gruppers utsatthet för förtida död.
– Ruth Wilson Gilmore, Golden Gulag (2007)

Rörelse I
Tänk om den mätta dagen ändå är störst.
Och den bästa dagen släcker ens törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd –
men fetischeringen av lidande är beklagansvärd.
Att förlägga mening till utsatthet,
är kanske viktigt för den som är poet.
Men att manas till uppbrott av den som sitter tryggt
upplevs lätt som hånfullt av människor på flykt.
Skriv om, skriv om. Den nya dagen gryr.
Deras fantasier om oss har gått överstyr.
– Athena Farrokhzad, I rörelse (2019)

Rörelse II
Och så kom maskinerna plötsligt och vräkte dem undan, och de myllrade ut på landsvägarna. Det rörliga livet förändrade dem; vägarna, lägren vid vägkanten, fruktan för hunger och själva hungern förändrade dem. Att barnen blev utan middag förändrade dem, det ständiga flyttandet förändrade dem, hamrade dem samman, förente dem – den fientlighet som kom de små samhällena att mobilisera och beväpna sig som för att kasta tillbaka en inkräktare, att utrusta medborgargarden med batonger, kontorister, och butiksbiträden med gevär, så att de skulle kunna skydda världen mot sina egna medbröders intrång
– John Steinbeck, Vredens druvor (1939)