Sällan har frågan om människors legalitet eller illegalitet ställts på sin spets så som den gjort de senaste åren. Papperslösa och asylsökande har gjorts till samhällets fiende nummer ett. Trump, Tidögänget, Meloni och deras gelikar driver denna linje starkare än något annat och inga metoder är för grova för att vidtas. Murar, pushbacks, ras-pro-fil-ering, anything goes när nationen ska “säkras.”
Mittenvänstern är snabb med att haka på. Partier och organisationer som investerat allt sitt politiska kapital i det befintliga systemet, och sedan länge tappat sin mobiliserande kraft, kan inte konfrontera den reaktionära högern. De anpassar sig istället till dess agenda. Årtionden av högstämt tal om antirasism och “mänskliga rättigheter” ekar tomt när det nu kommer till kritan.
Det är i denna kontext som Ingen människa är illegal (IMÄI) nu firar 25 år. Nätverket grundades i en annan epok, sprungen ur 90-talets no border-rörelse. Efter kalla krigets slut blev det efterföljande decenniet “globaliseringens” epok. Enligt nyliberalismens profeter hade vi nått historiens slut. Men bakom allt snack om frihet, tillväxt och rörlighet gömde sig markstölder och prisdumpningar som drev människor från sina hemtrakter, mot länder som mötte dem med militariserade gränser och deportationer.
I både nord och syd möttes de nya gränsregimerna och kapitalistiska operationerna av motstånd. IMÄI bildades som en svensk förgrening av en europeisk rörelse som organiserade sig genom läger vid EU:s gränser, kampanjer mot företag som profiterade på gränsövervakning, och aktioner mot förvar och deportationer. Kanske framför allt genom praktiskt solidaritetsarbete med papperslösa migranter: hjälp att gömma sig, att leva, att ta sig vidare.
Denna rörelses framväxt i det globala nord skedde i dialog och solidaritet med rörelser i syd. En dialog som illustrerade en ny fas i kapitalismen där uppdelningen mellan “centrum” och “periferi” bryts samman, förkroppsligat i de migranter som praktiskt utmanar ordningen.
Ända sedan starten har nätverket haft en nära relation med Brand. Vi har varit plattformar för varandra och byggt rörelse tillsammans. Som tidning har vi om och om igen fått glädje av IMÄI:s unika position när det gäller att stödja och organisera papperslösa i Sverige. Till jubiléet är nu IMÄI Stockholm gästredaktion för detta nummers temadel. Texterna tecknar en bild av hur deportationsregimen konstrueras och upprätthålls och hur brutala dess effekter är. Men också av hur den utmanas och konfronteras av dem som bär en ny värld i sina hjärtan.
För även om vi befinner oss i en reaktionär politisk konjunktur är historien definitivt inte slut den här gången heller. Förvar kan låsas, men också öppnas. Murar kan byggas, men också rivas. Gränser kan bevakas, men också korsas. Deportationer kan genomföras, men också blockeras. Vi börjar åter skönja konturerna av en internationalistisk rörelse på framväxt. Vi firar vår historia och gör oss redo att skriva ny.