IF Metall mot arbetarnas liv

_{IF Metalls ordförande Marie Nilsson}

Fyra döda

Den 13 juli i år dog den fullt friske och simkunnige Hamid Raza vid 30-års ålder i samband med ett bad strax utanför Skellefteå. Hans död har i dagarna blivit riksnyhet, då dödsorsaken ännu inte kunnat fastslås och fallet nu utreds i relation till hans arbetsplats. Hamid är därmed den fjärde arbetaren på fabriken Northvolt Ett som dött till synes oförklarligt i år. Men arbetet går på som vanligt.

Northvolt är ett industriföretag som framförallt tillverkar elbilsbatterier, ägt av Volkswagen, BMW, Goldman Sachs och ett gäng finanskapitalister. Anläggningen i Skellefteå invigdes 2022 och är deras första. Den är dessutom flaggskeppet för den påstådda industriella boom i norra Sverige som politiker och näringsliv gärna slår sig för bröstet över. Produktionen innefattar mängder med farliga kemikalier.

Att företaget själva försöker sopa sina anställdas dödsfall under mattan är kanske inte så förvånande. Snarare ett kapitalistiskt standardförfarande. Vad som är desto mer anmärkningsvärt är hur IF Metall, med huvudskyddsombudet Mikael Stenmark i spetsen, hanterar det som pågår.

Rykten och arbetsro

När de tre första dödsfallen först uppmärksammades i massmedia i slutet av juni i år sökte många medier kontakt med Stenmark för att få hans perspektiv. Han pratade då om att personalen var “orolig” men att man försökte lugna dem med “fakta” och konstaterade att “de flesta känner till riskerna och skyddar sig mot dem”. Redan då lät det lite märkligt, eftersom medarbetare intervjuade i Norran några veckor tidigare berättade om dålig utbildning, brist på skyddsutrustning och rädsla för att gå till jobbet. I det reportaget uttryckte Stenmark själv frustration över bristerna i arbetsmiljöarbetet på fabriken. 

I samband med att nyheten om dödsfallen blossade upp beslutade Toyota, som servat fordon inne på fabriksområdet, att sluta med det på grund av riskerna för de anställda. Det fick Stenmark att rasa i en intervju med Dagens Arbete: 

“I det här fallet har Toyota stoppat arbetet utan att veta om det finns en uppenbar fara för liv och hälsa och utan att veta om det finns någon risk. Vi kan inte ha det så att företag reagerar på rykten. Vi måste förlita oss på fakta.” 

Strax därefter sökte Stenmark själv upp Sveriges Radio för att gå till attack mot medierapporteringen runt dödsfallen. Han beklagade sig över att rapporteringen inte “hjälper till att lugna ner oron på arbetsplatsen, utan snarare förstärker oron” och bad riksmedia att “ge oss arbetsro” för att kunna “lugna ner våra medarbetare”.

I början av juli intervjuades Karin Broberg, toxikolog och professor i miljömedicin, i SVT och uppmanade till att fabriken stängs ner under tiden dödsfallen utreds. Hon konstaterade att “jag skulle absolut vara orolig” om hon eller någon anhörig arbetade där. Stenmark protesterade återigen: 

“Arbetsmiljölagen stödjer inte ett skyddsstopp bara för att vi misstänker något. Vi måste ha fakta.”

Förbundsordföranden Marie Nilsson har inte uttalat sig om dödsfallen på Northvolt i år över huvud taget.

Business as usual

När har man rätt att sätta ett skyddsstopp för arbete? Det är när det av skyddsombudet bedöms vara fara för arbetarnas liv eller hälsa. Om skyddsombud och arbetsköpare är oeniga om risken så avgör Arbetsmiljöverket om stoppet ska hävas eller ligga kvar. Stenmark och IF Metall har inte prövat frågan i fallet Northvolt Ett.

De verkar istället se de tre, numera fyra, dödsfallen som ett rykte. Kanske har ingen dött trots allt? Fyra fullt friska arbetare som alla arbetade i samma kemisk-industriella anläggning och dött till synes oförklarligt – detta är inte fakta enligt facket som påstås företräda dem. Problemet är inte dödsfallen utan att alla pratar om de döda. Det förstör ju arbetsron.

Hur IF Metall agerar på Northvolt är samtidigt kanske inte så chockerande om vi tittar på förbundets historia. Tänk till exempel på gruvstrejken i Malmfälten 1969-70. Där var dödsfallen i arbetet en av huvudfrågorna för arbetarna som strejkade vilt, medan ombudsmännen i dåvarande Gruvarbetareförbundet (del av Metall sedan 1994 och IF Metall sedan 2006) gjorde allt för att stoppa strejken. 

Vi pratar om förbundet som slaktade våra reallöner när levnadsomkostnadskrisen slog till på allvar förra året, som också förhandlade ner lönerna rejält 2008-2009, som 2020 gick i spetsen för att överge turordningsreglerna i LAS i konflikt med övriga LO. Som när LO förhandlade bort strejkrätten 2018 för att kväva det självständiga Hamnarbetarförbundet kommenterade att “man måste kunna lita på Skandinaviens viktigaste hamn”.

Listan fortsätter: läggmatch på läggmatch på läggmatch. Frågan är i många fall om det egentligen ens är några matcher som spelas, och i sådant fall vilken sida förbundet spelar för.

“Det är fantastiskt. Som norrlänning blir jag ju så glad” sa statsministern och före detta IF Metall-ordföranden Stefan Löfven då han besökte Northvolt Ett 2021.

Läs vidare:
Kris i Landsorganisationen (ur Brand #3.2021 – Fackets Kris)