Livet på paus på Västbanken

_{Vägen mot Nablus från Jenin (licens)}

Låt oss börja med hur palestinier på Västbanken har agerat de senaste veckorna. Hur har människor reagerat på de israeliska angreppen efter den 7 oktober?

Till att börja med är det viktigt att veta att väldigt många på Västbanken har familj, släkt och vänner i Gaza som de är ständigt oroliga för. Det är inte som att känna solidaritet med ett land långt borta. 

I Ramallah har livet satts på paus i många avseenden. Det pågår en sorts informell strejk där människor inte går ut på stan så mycket, folk håller sig hemma framför nyheterna konstant. Men varje fredag genomförs en massiv demonstration och det finns många grupper som genomfört olika aktioner. Till exempel protester framför de kanadensiska och tyska representationskontoren för deras medskyldighet, och aktivister har stängt ned Röda Korsets kontor i protest mot att de arbetar hårt med att hjälpa Israel med de som nu tagits gisslan, till exempel med stöd till deras familjer, samtidigt som de inte skött sitt uppdrag när det gäller alla de palestinier som tagits gisslan av Israel nu samtidigt.

Det är inte bara Röda Korset, utan alla tyska organisationer har exempelvis stoppat sina verksamheter på Västbanken, de har avbrutit sin finansiering av alla projekt. Det gäller både GIZ (tyska motsvarigheten till SIDA, reds. anm.) och Rosa Luxemburgstiftelsen (tyska vänsterpartiet Die Linkes tankesmedja och folkbildningsorganisation, med en årlig omsättning på hundratals miljoner kronor, reds. anm.) som helt pausat allt från en dag till en annan och nu snart kommer säga upp all sin personal och så vidare. Det är helt obegripligt.

Samma saker som i Ramallah har gjorts i Betlehem, och samma saker har gjorts i Nablus. Men eftersom de flesta journalister är i Ramallah så är det mest det som händer här som uppmärksammas i media, tyvärr. 

Hur har protesterna bemötts av ockupationsstyrkorna?

De flesta demonstrationerna hålls i stadskärnorna, men varje gång de når en konfliktyta i utkanten av till exempel Ramallah så möts de direkt med skarpa skott. Och det har tidigare inte varit normen för den israeliska armén här. De har alltid haft möjlighet att skjuta, men de har inte brukat skjuta så som de gjort de här veckorna.

Efter den 7 oktober gjorde den israeliska armén ett uttalande om att de ändrade reglerna för när deras soldater fick skjuta på palestinier. De nya instruktionerna säger att om du bara känner dig hotad så har du rätt att skjuta skarpt. Och det märks i många incidenter, till exempel när det gäller vilka sorters skador som vi ser är de mycket oftare i huvudet. Det har varit en händelse i Hebron där de sköt en taxiförare i hans taxi i samband med en räd de gjorde, en man i övre sextioårsåldern som dödades av skotten. Och en liknande händelse skedde i morse i Nablus, en arbetare på väg till jobbet blev misstänkt bara för att gå på gatan, det räckte för att skjuta honom. Och det är samma sak vid alla checkpoints. Varje palestinier uppfattas som ett potentiellt hot som man har rätt att skjuta.

Och det här är inte allt. Sedan den 7 oktober har ungefär 3000 personer arresterats på Västbanken. Det innebär att antalet palestinska fångar i israeliska fängelser nu är mellan nio och tio tusen. Och även där har de ändrat sin policy. De har nu tillstånd att ta in hur många fångar som helst, oavsett om det finns madrasser till dem, oavsett om maten räcker. De har öppnat flera anläggningar för att få plats med alla som blivit frihetsberövade. Och det är inga juridiska ombud, ingen rätt att ta emot besök. Historierna vi hör från de som släppts är mer än bara hemska. Det har spridits videoklipp på nakna palestinier som samlas in gruppvis och torteras framför kameran. Det är också något nytt, att de med avsikt dokumenterar tortyr mot fångar. De bryr sig helt enkelt inte längre.

Hur är det med bosättarnas aktiviteter? Det har rapporterats en del även i västerländsk media om att de utfört attacker.

Redan innan den 7 oktober var det en stor våg av attacker mot beduinsamhällen i Jordandalen. De har rivit flera mindre samhällen. Och sedan den 7 oktober har det eskalerat konstant. Det har blivit omöjligt att räkna alla övergrepp och angrepp. Det har varit mängder med attacker i områdena söder om Hebron och i hela den israeliskkontrollerade delen av Hebron har det varit utegångsförbud för palestinier i långa perioder. 

Det handlar om tiotals samhällen som fördrivits, det är helt sanslöst. Vi har mobiliserat mot det här i åratal och nu har de förverkligat sina planer på bara en månad. Och när det gäller andra attacker så är de oräkneliga. Häromveckan så skördade till exempel en bonde oliver på sin mark när han sköts ihjäl av en bosättare. Byn Hawara utanför Nablus attackeras i princip dagligen. Ju närmare du bor en bosättning, desto större risk att du blir attackerad. I kvarteret jag kommer ifrån så var det till exempel en begravning för en pojke som dödats av den israeliska armén. Och under begravningen så stod en bosättare uppe på bosättningen och började skjuta mot begravningsprocessionen. 

Det är så farligt läget har blivit. De är tungt beväpnade och sedan 7 oktober har de fått över tiotusen nya vapenlicenser av den israeliska staten. 

Och ockupationsstyrkorna, de tittar bara på?

Ja, de reagerar inte ens på de här attackerna som de brukat göra tidigare.

Så å ena sidan har de lägre tröskel för att vara våldsamma mot palestinier, å andra sidan högre tröskel för att ingripa mot bosättare som attackerar civilbefolkningen.

Exakt.

Hur svarar palestinska rörelser och organisationer på bosättarnas attacker? Finns det någon form av motstånd?

För det första är de palestinska politiska rörelserna överlag väldigt svaga nu. Palestinska myndigheten som ska fungera som någon sorts regering är en korrupt entitet som inte vill mobilisera människor för befrielse. 

För det andra så ser vi hur människor nu arresteras över vad som helst, till exempel facebookinlägg. Jag har sett flera sponsrade inlägg på Facebook som varit från Shin Bet-poliser (israeliska säkerhetspolisen, reds. anm.) som gör reklam för sina sidor där de firar att ha frihetsberövat palestinier för tiktok-videor eller facebookinlägg, som de satt på ögonbindlar och tagit selfies med. De försöker sprida skräck bland oss, visa att bara vi försöker höja rösten så kommer det att kosta oss. 

De har gett sig på restauranger på grund av inlägg på restaurangernas facebooksidor, jag vet åtminstone fyra fall där de stängt restaurangerna och i ett fall rev de den med en bulldozer. Ett annat fall är en journalist från Nablus som var gravid i sjunde månaden och har två barn sen tidigare. Hon kidnappades i tre veckor och släpptes sedan till en strikt husarrest. Och det hon gjort var att skriva om Gaza. 

Så det är väldigt svåra omständigheter att försöka mobilisera motstånd under.

Ja, helt klart. Folk har ett visst mått av panik, men jag vet inte om fall där de försöker fly landet eller så. Jag tror att generationstraumat är fortfarande färskt när det gäller att packa ihop och lämna allt, och nu ser vi hur de fördriver folk i Gaza.

Jag vill också säga att vad de gör i Gaza är inte slumpmässigt. De vet vad de gör och det vet ledare för andra länder som stödjer dem också. Jag vet att det är ett tekniskt omdebatterat begrepp men jag tycker det är vansinne att kalla det som sker för något annat än ett folkmord.

Men alla sådana här tillfällen är samtidigt öppningar, då förändring också kan bli möjlig. Så låt oss hoppas på det och kämpa för det.