Är feminismen meningslös? Nyliberala krafter ägnade de senaste årtiondena åt att på ett effektivt sätt avpolitisera kampen mot mäns våld och patriarkatets makt. Feminismen gjordes både till en vara som kunde krängas och till ett emblem, en tom signifikant att fylla med lite vad som helst i marknadsföringssyfte.
Vi har sett feministiska regeringar, feministisk opposition, feministiska reklamkampanjer, feministisk media, feministiskt näringsliv. Stötta systerskapet och köp en inspirerande tröja med ordet ”feminist” tryckt över bröstet. Den har tillverkats i en feministisk sweatshop där kvinnliga arbetare lyfts ur fattigdom! Det har varit feministiskt med billig städhjälp, feministiskt att sälja bantningskurer maskerade som detox, feministiskt att stå upp för rätten att köpa sex. Vi har tvångsmatats med #girlboss och kvinnligt entreprenörskap tills det stod oss upp i halsen.
Sedan dess har de reaktionära vindarna tilltagit. Det är inte längre lika hett att paketera exploateringen i en feministisk låda. Abortmotstånd och transfobi har blivit huvudfrågor för den internationella högern. ”Genusideologin” pekas ut som nationens, familjens och kulturens huvudfiende, samtidigt som engagerade feminister blir hotade eller rentav mördade. En våg av kvinnomord sköljer över oss, men beskrivs en och en som enskilda händelser.
Hand i hand med våldet mot kvinnor, transpersoner, migranter och andra går den förnyade militarismen, upprustningen och krigföringen. Den globala kapitalismens systemkris skärper alla motsättningar – mellan nationer, mellan klasser, mellan kön. Krigsregimen kräver att pojkar görs till män som kan skydda sina kvinnor.
Mäns våld är på frammarsch, men det är också ett bekant våld som alltid har präglat vår tillvaro. Det här numret handlar om våra pappor, partners, ex, och om totala främlingar. Det handlar om våldets territorier: hemmet, gatan, vårdnadstvisten, charterdestinationen, webben, kriget. Om hur den enskilde mannens våld reproduceras och understöds av samhället. Om hur mannens rättigheter aldrig ifrågasätts medan den som flyr våldet får betala ett högt pris. Det handlar om hot och kontroll, om köp och sälj, om slag och våldtäkter och tunga vapen.
Men det är inte bara reaktionens vindar som blåser. Det senaste årtiondet har sett ett uppsving för feministiska massrörelser som saknar motstycke. Det är rörelser som åter har politiserat mäns våld och visat på behovet av kollektivt självförsvar. Som utgår från den mångfald av personer och positioner som mäns våld riktas mot. Som hittar knutpunkter mellan de många feministiska kamper som förs och vågar se bortom en passiv ”jämställdhet”, mot ekonomisk och politisk befrielse.
Det här numret handlar om att bryta upp och gå vidare. Om att förlåta sig själv och placera skulden där den hör hemma. Om att förenas i kamp för gemensam frigörelse. Om strejker och självförsvar, om systerskap och intersektionell solidaritet. Feminismen är långt ifrån meningslös – den är det viktigaste vi har.
