Det queera är den utkant där vi finner våra vapen, vildmarken från vilken vi kan störta den förhärskande normaliteten. Det queera är namnet på det som inte kan assimileras, det queera är urkraften som är utsidan av det borgerliga samhället. Det queera är att ta det marginaliserade perspektivet, det är att kämpa mot statens, kapitalets, vithetens, familjens, könets, patriarkatets och moralitetens förtryck. Det queera är solidaritet och anarki.
Så, queerfaran, vadå? I ordet ligger en dubbel betydelse. Dels faran för queerrörelsen själv – den humbug som liberalism och assimileringspolitik tutar i oss, alla de som likställer queer med individuell “valfrihet,” regnbågscertifierade managementkonsulter och rosaglittrig konsumtion. De krafter som tar det queera från periferin och ställer i nationens och gränsregimernas tjänst, de krafter som låser in och suger ut det subversiva. Den faran har plågat oss länge nog.
Den queera faran handlar också om det verkligt farliga: hotet mot borgarsamhället – den revolutionära queersocialistiska faran, den queer- och transkamp som utmanar både rådande ordning och ordentligheten som ideal för rörelsen.
I den bemärkelsen räds vi inte angrepp från något håll. När Ebba Busch säger att Pride “bidrar till en sexualisering av samhället och det offentliga rummet som jag inte tycker är rätt eller riktig”, när högerns debattörer varnar för genusflum och normupplösning – då gör vi oss inte anständiga, då stämmer vi in och ropar: “Ja, vi är farliga!” Vi välkomnar allt ni räds – och går längre än så. För marginalen är proletär, marginalen är prekär, vi är svältfödda med blodad tand.
Vi vänder blicken framåt. Vi vänder oss om i vildmarken och frågar oss vilka som står vid vår sida när kampen fortsätter, vilka som delar våra behov, vilka band vi kan knyta. Vi söker rörelsen i rörelsen, och undrar hur våra liv kommer att se ut när vi naggar, tär på och river ner den ordentliga ordningen?
På så vis ekar transhistorikern Susan Strykers ord: vi är monster som bär på bud om det utomordentliga. Vi klöser oss in i centrum. Vi öppnar portar och svarta hål, och avvisar konsekvent den borgerliga värmen. Vår historia, vår solidaritet ligger med våra kamrater, alla varelser i marginalen.
Var uppmärksamma, något av stor vikt är på väg att inträffa. Under regnbågen en revolution. Nu träder queerfaran fram.
