Låt inte byråkratin stå i vägen för solidariteten

I september förra året när vi såg att myndigheterna stod handfallna ställde vi på några dagar om från kulturverksamhet till att bli akutboende och socialt center för människor på flykt. När Malmö Stad en månad senare öppnade sitt organiserade mottagande på Posthusplatsen den 8 oktober hade vi tillsammans med Muslimska Församlingen redan haft 10 000 övernattningar, och totalt fick 17 000 tak över huvudet på grund av att tusentals Malmöbor engagerade sig för en solidarisk och generös flyktingpolitik.

När regeringen i november införde gränskontroller och Migrationsverket tvingade alla ankommande att stanna på Malmömässan eller utomhus i tält på Jägersro, kom färre till Kontrapunkt. Samtidigt vräkte Malmö Stad Sorgenfrilägret och hundratals utsatta eu-medborgare, majoriteten rumänska romer, gjordes hemlösa över en natt. I ett sista försök att få till en lösning för tak över huvudet längre än de fem dagar kommunen erbjöd, protesterade de i tre veckor dygnet runt utanför Stadshuset.

När protesten utanför Stadshuset till slut tystnade, och media återigen riktade sina kameror mot flyktingkrisen och de stängda gränserna, fanns ett drygt hundratal från Sorgenfrilägret kvar i Malmö. Många av dem ägde varken husvagn, bil eller annat av värde. För oss var det lika självklart att ge dem en trygg plats, tak över huvudet och en varm säng, som det var att göra det för flyktingarna.

Av säkerhetsskäl har vi inte varit offentliga med detta på samma sätt som med arbetet med flyktingarna. I Malmö har flertalet läger attackerats och brunnit, och det sker attacker med våld eller hot om våld med antiziganistiska motiv så gott som dagligen i Malmö mot de romer som tigger eller bara befinner sig i offentliga miljöer.

Utöver tak över huvudet har vi under fyra månader även kunnat hjälpa till med mat och möjlighet till matlagning, kläder, ledsagning till vård samt möjlighet till dusch och tvätt. Det generella hälsoläget för de här människorna är inte bra, men efter flera månaders inomhusboende har vi ändå märkt en markant förbättring. Självklart påverkas det allmänna hälsoläget positivt av att slippa sova utomhus i kylan, och att kunna laga och äta ordentlig mat och att sköta grundläggande hygien. Men också på ett psykologiskt plan har vi sett att den ökade tryggheten ger positiva konskevenser. Att veta var man ska sova varje natt skapar mindre stress och dessutom ger det möjlighet att kunna lämna sina ägodelar någonstans. Med vetskapen om att sovplatsen är tryggad finns möjligheter att planera, inte bara dagen, utan också kunna fokusera på framtiden, söka jobb och skapa tryggare förhållanden.

Det senaste halvåret har vi satt stora delar av den vanliga verksamheten på Kontrapunkt åt sidan och tillsammans med tusentals Malmöbor tagit ett stort ansvar där kommun och stat brustit eller, i fallet med romerna, inte velat göra något. För detta har vi inte fått några som helst resurser från stat, kommun eller myndigheter. Och inte nog med att det inte kostat dem en krona, nu hotar istället Malmö Stad med att bötfälla oss för brott mot plan- och bygglagen med enorma belopp för att vi ska sluta.

Stadsbyggnadskontoret skriver i brevet till vår fastighetsägare att “det inte bedöms troligt att rättelse kommer ske utan påtryckningsmedel” och hotar därför med ett vite på 500 000kr vid sidan om byggsanktionsavgift på över 100 000kr om vi inte stänger sovsalen för romerna. Vitessumman är 10 gånger högre än den Miljöförvaltningen utdömde till ägaren av tomten Brännaren 19 där Sorgenfrilägret låg. Att få ett sådant besked efter det här halvåret är så absurt att det nästan är lite svårt att ta på allvar. Men det visar ju också med all tydlighet i världen hur oönskade de romska eu-migranterna är i Malmö, när varenda del av kommunen gör sitt yttersta för att omöjliggöra för dem att vara här.

Vi har haft en bra dialog med Stadsbyggnadskontoret och Räddningstjänsten det senaste halvåret, och har väntat på ett svar, men det kommer inga tydliga besked. Problemet ligger i att det inte finns några bygglov att få för den här typen av akutboende i sovsal och det är kommunen i högsta grad medvetna om efter den här höstens flyktingmottagande och har även bett regeringen om hjälp. Det var dessutom exakt samma problematik som orsakade förseningen av öppningen av kommunens egna härbärge för utsatta Eu-medborgare på Europaporten i december.

Personer som inte ens varit på plats har de senaste dagarna uttalat sig om brandsäkerheten i lokalen. Självklart tar vi den på yttersta allvar, och vi har samma brandskydd nu som under flyktingkrisen, inklusive vaken bemanning hela natten, och till och med färre sängplatser. Hade det funnits en akut fara för människors liv så hade det varit riktigt ansvarslöst om inte Räddninstjänsten hade stängt ner oss vid något av alla de tillfällen de varit på plats och gjort sina bedömningar.

Vi har aldrig haft för avsikt att driva permanent övernattningsverksamhet i den här lokalen, vilket vi också upprepade gånger har påpekat. Men vi har fyllt ett akut behov som finns i Malmö, först i en situation där kommunen de facto inte räckte till och sedan i en lika akut, och alldeles för länge pågående, situation som kommunen inte visat någon större vilja att lösa.

Vad vi vill ha är ett bygglov som ger tillåtelse att ställa om vår lokal från föreningsverksamhet till akutboende när den här typen av behov uppstår. En sådan typ av bygglov skulle möjliggöra inte bara för oss, utan även många andra delar av föreningslivet, församlingar och samhället att hjälpa människor att tillfälligt sova inomhus istället för i parker, på gatan eller på Malmö Central, utan att för den skull göra stora ombyggnader och driva permanenta härbärgen.

Det ligger i allas intresse att ha ett samhälle som är redo att agera snabbt i kriser. Det bör vara en del av inte bara krisberedskap, utan av den vardagliga demokratin, att klara av att ta hjälp av civilsamhällets krafter och medborgares engagemang. Myndigheternas reaktioner i höstas var långsamma, samtidigt som civilsamhället agerade snabbt. För att kunna ta vara på den styrkan vi utgör krävs att vi ges förutsättningar för att göra det. Det går inte att vilja ha aktiva medborgare och samtidigt bränna ut dem genom att inte ge resurser och stöd.

Frivilliga har det senaste året tagit ett enormt ansvar för att se till att människor slipper sova på gatorna i Malmö. Vi har gjort allt detta helt utan offentliga medel. Vi har utöver allt det konkreta arbetet dessutom fört samtal med politiker och myndigheter, kritiserat, föreslagit lösningar, erbjudit hjälp och bett om hjälp.

Nu är det dags för Malmö Stad att skärpa sig och ta sitt ansvar. Att se till helheten och tänka långsiktigt. Se civilsamhällets engagemang som en del av lösningen istället för en del av problemet. Möjliggör och skapa förutsättningar för folket att hjälpa till.

För den som kämpar för att överleva, finns det inget annat att göra än att fortsätta kämpa. De av oss som är privilegierade nog att ha ett val, måste fortsätta välja att vara solidariska, engagera oss och organisera oss. På bilden ser ni kampandan hos de som berörs av det här. Vi står i solidaritet med dem.

Kampen fortsätter!

/ Kontrapunkt Malmö

Läs även Brands intervju med Kontrapunkt om solidaritetsarbetet från nr 1, 2016.