Vila i strid

Så länge vi stred var vi fria, men fria att vila var vi aldrig

Och den som inte vilar överlever inte striden

Såg ni oss falla, följde ni våra rörelser mot marken

Var ni där när vi drog vår sista suck

La ni fingrarna mot vår halspulsåder

Stängde ni våra ögon, korsade ni våra armar

Svepte ni oss i lakan, sänkte ni oss i jorden

Sa ni till varandra: Så länge de stred var de fria

Men fria att vila var de aldrig

Och den som inte vilar, överlever inte striden

Vi samlades på berget, vi samlades på dagen

Vi samlades på natten, vi samlades i dalen

Vi som satts att dö i grymhetens epok

Vi som samlat smulor från imperiets bord

Vi samlades med verktyg, vi samlades med vapen

Vi samlades för att utkämpa det sista slaget

Några var tveksamma, andra övertygade

Några var respektabla, andra motbjudande

Några var otåliga, andra sa: Tålamod systrar, tålamod bröder

Vi kallade till anfall, offrade oss för generationer

För alla som kom före, för alla som kom efter

Några avstod smulorna för en framtid av mjölk och honung

En utsikt av floder och hav, av ändlösa olivträd

Andra visste inte vad som väntade

De hängav sig åt slaget som den utsvultne hänger sig åt brödet

Några sa: Vad betyder orden vi ropar från bergen

Andra sa: Vad är ett berg om inte utsikten för en utsikt

Några sa: Vad finns det för sång som inte förutsätter förlusten

Andra sa: Vad finns det för språk som omfattar striden

Några sa: Vad finns det för makt som inte önskar vår utplåning  

En gång böjde vi oss av omsorg

Lät våra ryggar bilda en tron åt makten

Bara den som mött döden förstår innebörden av liv 

Bara den som låtit sig kuvas vet vilken kraft slaget kräver

Imperiet och dess tjänare vet ingenting om kärlek

När vi förstod det rätade vi ryggen, samlade kroppen

Vi kastade av oss deras moral, fundamentet för deras högfärd 

De som gjort oss livegna mötte vi som jämlikar

De som sa att vi gått för långt fick se oss gå längre 

De som behandlat oss som djur betraktade vi som byte 

Vi angrep hjärtat av den makt som försökt förinta oss

Tuggade sönder den såsom lejonet tuggar sönder gasellen

Vi valde inte att lämna jordelivet, vi valde vår mänsklighet i striden

I stället för att underordna oss gick vi döden till mötes

Nu vägrar vi lämna de levande åt sitt öde

När vi stupar ska andra födas

Gestalter från framtiden ska möta historiens vålnader

Till de dödas undsättning ska de levande komma

Historiens landskap ska visa sig i nuets slagfält 

Till de levandes undsättning ska de döda komma

Vi ska hemsöka er med varningar, med uppmaningar

Vi ska påminna om de slag vi utkämpat, det pris vi betalat

Vi kräver inte hämnd för det som gått förlorat

Vi manar till strid för att öknen ska blomma 

Minns att vi blev fråntagna våra hem och vårt levebröd

Men minns oss framför allt för vår vilja att leva

Minns vår omsorg om dagen, vår kärlek till natten

Minns våra smekningar, våra flämtningar, våra sånger

Vi manar till samling: Anslut er syskon, anslut er kusiner

Anslut er i öknen, i bergen, i dalen

Vi skramlar med nycklar, slår på kastruller

Vi sjunger för att störa de levandes slummer

Vi blåser i stridshornet, våra krav är era instruktioner

Stig upp systrar, stig upp bröder

I vårt namn ska ni fullfölja striden

Några undrar: Kommer vi aldrig att få vila?

Andra säger: Snart är striden över

Då ska vi sträcka ut oss mellan floden och havet

Då ska vi låta olivoljan läka såren

Vi ska samlas på natten, vi ska samlas i dalen

Samlas på berget, samlas på dagen

Vi ska skörda apelsinerna, vi ska skala dem i lunden

Vi ska mata varandra med klyftorna, smycka oss med bladen

Saften ska rinna ur våra munnar, ner i jorden

Bilda nya fåror och uppgå i floden

Vi ska svalka oss där och resa oss mot solen

BAM består av poeterna Burcu Sahin, Athena Farrokhzad och Merima Dizdarević

Dikten skrevs ursprungen till Cullbergs föreställning ”While in Battle I am Free, Never Free to Rest” av Hooman Sharifi. Författarnas tack till alla i produktionen samt till James Baldwin, Friedrich Hegel, Amer Sarsour och District Six Museum.