AFA Skåne: Om sexhandel

Ursprungligen publicerad av AFA Skåne på antifa.se.

Vi ser idag en tendens till skiftat fokus när det gäller synen på prostitution och sexköp, både nationellt och internationellt. Det finns liberala, kapitalistiska och reaktionära strömningar som försöker få fäste i den offentliga diskussionen om dessa företeelser, med intensiv lobbyverksamhet på gräsrotsnivå. Den autonoma vänstern är tyvärr inget undantag från detta. Även bland grupper och konstellationer vi i andra frågor betraktar som vänner kan vi se dessa tendenser ta sig, om än små, så ändå noterbara uttryck. Istället för att angripa de strukturer som ligger till grund för prostitution eller stärka initiativ som direkt stödjer utsatta personer att ta sig ur prostitution och motarbeta sexköpares exploatering, accepterar alltfler idag liberala narrativ och myter om prostitution som vilket arbete som helst.

Om det är så att en ombesörjer människor som säljer sex genom att avkriminalisera sexköp, är det då också kamratligt att köpa sexuella tjänster? Är torskar kamrater?

Vi vill med anledning av detta förklara hur vi ser på sexköp, som praktik och som förtryck. Vi vill understryka att när vi pratar om våra ställningstaganden mot prostitution så åsyftar vi sexköpare och köp av sex, inte den som säljer. När vi skriver om köp så menar vi ett utbyte av ersättning mot sexuella tjänster. Detta innefattar inte bara pengar utan kan också handla om presenter, alkohol, sovplats, mat, mm. Med det sagt vill vi visa vår ståndpunkt, med bakgrund i det vi vet om sexköp.

Den globala sexhandeln

Den genomsnittliga åldern att för första gången ha sex mot ersättning är 15 år. Detta gäller både globalt och i Sverige. När barn och unga vuxna börjar sälja sex är detta ofta en form av självskadebeteende och ett försök till ångestlindring som grundar sig i till exempel tidigare sexuella övergrepp, sexuellt våld, missbruk, papperslöshet, hemlöshet eller psykisk ohälsa. I flera fall handlar det också om att det är det enda sättet att hitta en försörjning på.

Problemet är mycket bredare än att bara kvinnor blir utsatta, i yngre åldrar är det i större utsträckning pojkar än flickor som exploaterats. Prostitutionen skiljer sig åt på flera punkter mellan könen. Bland annat är flickor och kvinnor i mycket större omfattning utsatta för trafficking eller att säljas av hallickar, med andra ord är det en omfattande och organiserad form av prostitution. Något som däremot inte skiljer sig åt är att köparen nästan alltid är en man oavsett vems kropp han väljer att betala för.
Det uppskattas att ca 4 miljoner, främst kvinnor och barn, är utsatta för global sexslavhandel årligen. Bara i Europa transporteras och säljs minst 500 000 personer varje år. En genomsyrande tendens är att dessa individer kommer från fattigare länder för att utnyttjas av rikare män, i rikare delar av världen.

Med det här som bakgrund har vi valt att formulera den här texten utifrån ett kvinnoperspektiv, transkvinnor inkluderat, med fokus på kvinnor och deras kroppar i ett sexistiskt samhälle. Vi är väl medvetna om att patriarkatet och sexuell exploatering även drabbar fler grupper. Sexhandeln påverkar miljontals kvinnor globalt sett varje år. Så många som 9 av 10 av tillfrågade personer i prostitution uppger att de vill lämna prostitutionen, men saknar möjlighet att göra så. Det finns såklart både undantag och särskilda mer eller mindre lyckade omständigheter för individer, men vi kan inte låta rösterna av det fåtal som prostitueras under bättre förutsättningar med bättre erfarenheter styra berättelsen om de som är mest utsatta.

Vi är antifascister, vi är feminister och vi är socialister. Detta ligger till grund för vår kritiska analys av marginalisering och förtryck, av rasism, patriarkat och kapitalism – och förståelsen att dessa aldrig kan skiljas åt. Prostitution är en produkt av ett patriarkalt samhälle. Ett samhälle där män i olika form har rätt att konsumera, i första hand, kvinnors kroppar. Det innebär att den sexualiserade kroppen är en vara, ett objekt, alltid redo att finnas tillgängligt för män. Detta är en av flera orsaker till att vi inte uppnått jämställdhet mellan könen och till att patriarkatet består.
Att köpa sex är våld och tvingande, och att köpa samtycke är i detta sammanhang som princip omöjligt. Det är ett förtryckande våld som vi som politiska grupper inte kan stå bakom, och som vi som rörelse outtröttligt borde arbeta för att motverka.

Prostitutionens tvingande karaktär märks inte bara i utövandet av sexhandeln i sig, i utbytet av tjänster mot pengar, utan också i det totala sammanhanget där prostitutionen äger rum. I en undersökning där 854 personer från 9 olika länder blivit tillfrågade svarade 73% att de blivit fysiskt misshandlade i samband med prostitution. 64% uppgav att de hade blivit hotade med vapen och 57% hade blivit våldtagna, i det här fallet betyder det att de blivit tvingade till sex de varken gått med på eller fått betalt för att genomföra. Av de som blivit våldtagna uppgav 59% att de blivit våldtagna 6 gånger eller mer.

Återigen vill vi påminna om att medelåldern för att för första gången sälja sex är 15 år gammal.

Myter om sexhandel

Den tidigare adresserade liberala strömningen vill ofta argumentera för att prostituerades utsatthet för våld är en försvarbar anledning till avkriminalisering av sexköp. De menar att när den som säljer sex behöver gå under jorden och undviker kontakt med samhället ökar dennes utsatthet. Sexköpsliberaler menar att svaret på prostituerades utsatthet är avkriminalisering, vilket i en svensk kontext kan förstås som ett avskaffande av sexköpslagen, som förbjuder köp av sex. Men skulle verkligen män, sexköpare och torskar, bli snällare av att lagligt få köpa sex? Vi ser att det snarare skulle få motsatt effekt. Att utsattheten skulle förbli densamma eller, kanske till och med, öka. Sexköpare skulle fortsätta utföra de övergrepp som de idag redan utför, men med samhället bakom sig, på sin sida. Sexköpare skulle bli ännu mer fria i sitt våldsutövande, och framförallt skulle de bli fler. Fler män som skulle betala för att förnedra, använda och hata. Och vad mer utöver sexköparna ökar i takt med deras tillväxt? Jo, efterfrågan.

Det vi ser, utifrån våra specifika erfarenheter av den nordiska modellen i praktiken, är inte en utspridd tendens att sexhandeln går underjord – snarare ser vi en effekt av generell nedgång av sexköp. Öppen sexhandel, som sker på gatan, minskar, men sexhandeln har också flyttat till andra kanaler, andra platser och forum. Att gå underjord är inte ett alternativ för sexhandeln, eftersom den alltid måste ske i någon typ av öppen kontext för att köpare och säljare ska kunna hitta varandra. Utbud och efterfrågan måste, enligt den kapitalistiska logiken, mötas för att verksamheten ska kunna äga rum.

Hur är det då med säkerheten för personer i prostitution? Finns det verkligen scenarion där deras trygghet kan förbättras genom legaliseringar av prostitution? Låt oss ta några exempel från Europa:

  • Nederländerna legaliserade prostitution år 2000. Mellan 1973 och 2013 mördades 127 kvinnor i prostitution.
  • Spanien avkriminaliserade prostitution 1995. Mellan 2010 och 2018 mördades minst 43 kvinnor i prostitution.
  • Tyskland legaliserade prostitution 2002. Mellan 2002 och 2018 mördades 91 kvinnor i prostitution, och utöver detta registreras 48 mordförsök.
  • I Sverige har vi haft den nordiska modellen sedan 1999. Sedan dess (fram till 2018) har en kvinna i prostitution blivit mördad i landet, av sin ex-partner.
    Värt att tillägga är att denna statistik även troligen döljer ett stort mörkertal i samtliga länder.

Den nordiska modellen garanterar ingen säkerhet för personer i prostitution, men den minskar antalet som hamnar i prostitution, och därmed ökad trygghet för kvinnor i generella ordalag. Vi ser däremot att legalisering inte leder till en större trygghet och säkerhet för kvinnorna i prostitution, och att våldet mot dem fortsätter på samma sätt, om inte värre, än tidigare. Att hävda annat är en direkt kränkning mot dessa mördade kvinnor.

En reglering genom legalisering av prostitution hade, liksom i andra europeiska länder, endast omfattat de personer i prostitution som har de bästa förutsättningarna, för att inte tala om hallickar och torskar. De som är mest utsatta, till exempel papperslösa, hade inte omfattats av en eventuell ny lagstiftning utan snarare endast påverkats genom att öka i antal.

Sexhandel som arbete

Sexköpsliberala aktörer menar ofta att personer i prostitution skyddas genom avkriminalisering. Detta eftersom personerna inte riskerar konfrontation med polis, och för att de får möjlighet till bättre arbetsförhållanden då lagligt arbete innefattar vissa rättigheter.
Vi menar att arbete som är lagligt inte nödvändigtvis innebär att rättigheterna automatiskt upprätthålls. För att upprätthålla dessa rättigheter, vilka arbetare genom decennierna har erövrat genom politisk och facklig kamp, måste vi föra en ständig strid för arbetarens rättigheter. Rättigheter på jobbet är inte, som liberala betraktare ofta framhåller, en självklarhet, vilket vi i Sverige ser inte minst i restaurangbranschen och i lantbruket. För att tillhandahålla drägliga arbetsförhållanden för utsatta arbetare krävs hårt fackligt organisering och arbete, något som få, om några alls, av de sexköpsliberala aktörerna, har i åtanke när de talar om rättigheter.

I Tyskland har prostitutionslagen från 2002 utvärderats av regeringen, vilket har visat att arbetsvillkoren för personer i prostitution inte har förbättrats, att formella arbetskontrakt sällan upprättas, och att säljarna därmed står utanför det välfärdssystem som det innan lagen talades om att de skulle kunna ta del av. Endast ett 40-tal av de mellan 200 000 och 400 000 som prostitueras anmälde sig till sjukförsäkringen. Enbart en minoritet av de som försörjer sig genom att sälja sex väljer att ta del av de välfärdsrelaterade rättigheter som tillkommit sedan legaliseringen. Denna legala status har inte lett till utbyggt skydd av varken arbetare eller kvinnor, inte heller implementeringen av faktiska rättigheter bortom skyldigheten att skatta för sitt arbete.

I ett kapitalistiskt system står arbetsgivaren, vars drivkraft är maximerad vinst mot minimal kostnad, alltid som vinnare, så länge som det går att profitera på verksamheten. Inom prostitution är kroppen varan – men kroppar kan inte separeras från människor. I verkligheten har detta resulterat i tyska bordellkoncept där sexköpare kan betala en engångskostnad i entrén, och sedan fritt använda bordellens alla tjänster. Precis som i alla andra verksamheter där människor behandlas som förslitningsvaror resulterar detta i fysiska och psykiska skador och trauman.

Att framhålla prostitution som ett yrke som vilket annat är att förminska effekterna på de som utnyttjas i industrin, och i förlängningen en normalisering av kommersiell våldtäkt. Det finns helt enkelt ingen annan arbetsplats där vi skulle acceptera en så hög risk för våld eller hot om våld. Det finns ingen annan arbetsplats där vi, som samhälle eller arbetare, accepterar en hög risk att våldtas, att få könssjukdomar, att urineras på, eller att att vara den kropp som andra utövar återkommande, våldsamma porrfantasier igenom.

Sexhandeln och staten

Vi lägger aldrig vår tilltro till staten för att förverkliga vår yttersta vilja eller våra drömmar, men vi kan samtidigt inte blunda för dess verkliga påverkan i människor liv eller förneka den rättssociologiska aspekten. Med det menar vi hur till exempel en lag påverkar människors värderingar. Ett historiskt exempel på detta är barnaga. När lagen mot barnaga kom förändrades successivt synen på barnmisshandel i samhället och idag skulle de allra flesta gripa in om de såg ett barn bli slaget. Samhället, genom lagen, signalerade att våld mot barn är fel. På samma sätt som lagen mot sexköp signalerar att det inte är rätt att kunna köpa kroppar för sex.

Vi inser givetvis att det finns problem med lagen och hur rättsväsendet fungerar, framförallt för kvinnor, transpersoner, rasifierade och HBTQIA+-personer. Vi är själv ofta, i rollen som antifascister eller som minoriteter, utsatta för statens repressiva åtgärder. Men vi pratar i detta fall om samhällets signal till sina medborgare och hur det påverkar människors agerande, deras skam och motiv. Om lagen skulle ändras, om det skulle bli lagligt att köpa sex – hur skulle då synen på kvinnans kropp kunna förbättras? Det handlar om en syn där män tror sig ha rätt till kroppar i allmänhet och kvinnors kroppar i synnerhet. Vad en eventuell legalisering av sexköp skulle innebära i praktiken kan vi få en uppfattning av genom att titta på de länder där sexköp är lagligt eller avkriminaliserat.

Att det är olagligt i Sverige hindrar inte torskarna från att köpa sexuella tjänster och övergrepp. Sexturismen är omfattande och 80% av Sveriges torskar vänder sig till andra länder. Därför kan vi inte fastna vid Sveriges gränser utan vi måste förstå att sexuell exploatering är ett globalt problem där kroppar behandlas som varor på en marknad. Den svenska lagstiftningen och den nordiska modellen är ett progressivt exempel på sexköpslagstiftning, men inte en perfekt lösning på problematiken kring sexuell exploatering, och inte heller slutstationen för våra strävanden.

Vi kommer aldrig stå på sexköparnas, våldtäktsmännens eller deras allierades sida. De liberala grupper och individer som jobbar för att flytta fram torskens position i samhället och sprida bilden om den lyckliga horan kan vi inte se som kamrater i kampen för kvinnors frigörelse. Vi kan inte kalla oss feminister och samtidigt organisera oss tillsammans med människor, grupper eller kollektiv som ser en ekonomisk eller materiell överföring som den enda skillnaden mellan våldtäkt och ett arbete som vilket annat.

Självkritik och rannsakan av oss själva och vår rörelse är utvecklande och något vi borde uppmuntra till, snarare än vara rädda för. Att utmana etablerade idéer och tillvägagångssätt hör till god praktik, för att stärka oss som kollektiv eller samhälle och lära oss att försvara oss själva och vår världsbild. Radikal politik handlar inte bara om att anta en position, utan även om att kunna försvara den mot angrepp. Det är en av de viktiga lärdomarna bakom uttrycket antifascism är självförsvar – att kunna försvara sig själv och varandra, fysiskt eller ideologiskt.

Vi som feminister, vi som utsatta, vi med erfarenhet av prostitution, vi som vänner och kamrater, måste arbeta för en förbättring, stötta de som arbetar för progressiv förändring, eller allra minst inte stötta sexköpslobbyn.

Det finns mängder av reella problem relaterat till prostitution, som bidrar till att tvinga in människor i sexhandeln eller försvårar för dem att lämna verksamheten. Sociala stigman drabbar ofta de människor som prostitueras, vilket inte sällan leder till att kvinnor i prostitution fråntas sina barn eller trakasseras av polis och socialtjänst. De sociala trygghetssystemen blir idag allt svagare, vilket leder bland annat till att även personer som får ekonomiskt bistånd av sina kommuner tvingas sälja sex för att komplettera bristfälligt bistånd. Samtidigt pågår en ständig nedmontering av välfärden, då allt fler boenden och trygga platser för kvinnor tvingas stängas ned. Efter valet 2018 har flera av landets kvinnojourer och tjejjourer fått sina bidrag kraftigt minskade eller helt indragna av sina respektive kommuner. Detta påverkar kvinnors liv och trygghet i allmänhet, men inte minst kvinnor i prostitution, som ofta saknar tillgång till andra platser eller institutioner.

Ytterligare ett av de stora problem som kvartstår i och med nuvarande lagstiftning är avsaknaden av brottsofferstatus för de som prostitueras, vilket gör att de inte kan få ersättning ens efter att gärningsmannen, sexköparen, har dömts. Koppleri, vilket inkluderar exempelvis människohandel och främjande av prostitution, anses i juridiken vara ett brott mot staten, och inte ett brott mot det enskilda offret. Detta försvagar ytterligare säljarens status och försvårar processen för att ta sig ur prostitutionen.

Vill du aktivera dig progressivt mot sexhandeln och sexuell exploatering? Stötta din lokala kvinnojour, donera pengar till en Mikamottagning eller Rosenlundsstödet, outa din lokala torsk, för fram en radikal, progressiv agenda i din politiska grupp, bland dina kamrater och dina vänner och stå upp för en socialistisk och feministisk framtid.

Läs mer om prostitutionens verklighet på intedinhora.se.

.


Var 10:e man i Sverige mellan 18 och 60 år har någon gång köpt sex.
Dessa män behöver uppmärksammas.
Den 8:e mars 2021 kommer vi publicera en artikel där vi listar den minoritet av torskar som under året blivit dömda för köp av sex i Malmö kommun. Vad som sen händer med den informationen är vårat gemensamma ansvar.

2 kommentarer på “AFA Skåne: Om sexhandel

  1. JA! jag har inte läst allt än, men tack för att ni tar ställning mot normaliseringen av denna exploatering.

Lämna ett svar till Johan Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.