Flera rörelser mot statligt våld, maktmissbruk och korruption har vuxit fram i Balkan under det senaste året. En av dem är Rättvisa för David (Pravda za Davida) som uppstod i staden Banja Luka i Bosnien efter dödsfallet av en ung man. En av fem miljoner (1 od 5 miliona) är en annan, som med rötter i Belgrad kräver ökad pressfrihet, slut på statligt våld, och den serbiske presidenten Vučićs avgång.

Rättvisa för David

I slutet av mars 2018 hittas 21-åriga David Dragičevićs döda kropp i den lokala floden i Banja Luka. En polisundersökning fastställer efter några dagar dödsorsaken: David har av okänd anledning fallit ner från en bro och därefter drunknat. Undersökningen menar även att David kort innan sin död begått inbrott i ett hus i närheten. Davids familj menar däremot att de verkliga orsakerna till dödsfallet mörkläggs och att gärningsmannen har kopplingar till högt uppsatta politiker. Polisens smutskastning av David och deras motstridiga uttalanden väcker misstanke och ilska hos lokalbefolkningen.

Under parollen Rättvisa för David samlas snart hundratals invånare på det lokala torget Krajina. Samlingarna upprepas varje dag klockan 18 och sorgemanifestationen utvecklas snabbt till en politisk protest mot den lokala polismakten och det politiska etablissemanget. Platsen utropas till Davids torg, med ett monument av en knuten näve omringad av blommor, ljus och fotografier på David som samlingspunkt för protesterna.

Missnöjet växer i takt med att dödsfallet förblir ouppklarat. Protesterna i Banja Luka samlar i juli över 10 000 deltagare och i oktober är siffran uppe i 40 000. Facebookgruppen Till stöd för David har snart över 200 000 medlemmar och fylls med solidaritetshälsningar från övriga Bosnien och flera grannländer. Stödmanifestationer arrangeras i andra städer, bland annat i Sarajevo, Tuzla och Zenica. Manifestationerna breddas och riktas nu även mot andra liknande fall av polisiärt maktmissbruk. Under parollen Rättvisa för David och Dženan kopplas Davids fall samman med mordet på Dženan Memić i Sarajevo som två år tidigare mörklagts och manipulerats av polismakten under liknande omständigheter.

På manifestationerna sjungs rörelsens inofficiella kampsång, hip-hop låten “pojken från ghettot” [1], skriven av David själv. I textraden: “Det verkar som att jag inte kommer långt, eftersom jag bara är en bricka i det här spelet”, förutsåg den 16-årige David sin egen död.

I december 2018 eskalerar konflikten. Bosniska specialstyrkor sätts in för att rensa Davids torg på symboler, och demonstrationer förbjuds på platsen. Flera arrangörer arresteras, inklusive Davids föräldrar. Videoklipp från insatserna sprids snabbt på sociala medier och polisens brutalitet hamnar i fokus. De dagliga manifestationerna flyttar till en kyrka i närheten. I samband med att en konsert överröstas av demonstranter försvinner Davids pappa utan förklaring. Det visar sig att han har gått under jorden då hoten blivit för stora och han fruktar för sitt liv. I en videointervju februari 2019 ger han besked om att han är oskadd och uppmanar till fortsatta protester.

En av fem miljoner

“Även om fem miljoner av er samlas, kommer jag inte att ge mig”. Uttalandet kommer från den serbiska presidenten Aleksandar Vučić efter att statligt ägda medier i månader tystat ner och medvetet underskattat antalet demonstranter på Belgrads gator. Formuleringen plockas snabbt upp av demonstranterna som döper om rörelsen till En av fem miljoner.

Demonstrationerna började i november 2018 efter att oppositionspolitikern Borko Stefanović blivit brutalt misshandlad innan ett panelsamtal – samma år som den kosovoserbiska politikern Oliver Ivanović mördats och journalister attackerats i sina hem. Attacken i november satte igång ett upprop mot politiskt våld: “Stoppa blodiga skjortor”, varpå återkommande protester på Belgrads gator inleddes. Tiotusentals personer har sedan misshandeln av Stefanović varje lördag demonstrerat mot det alltmer auktoritära politiska klimatet. Initiativet kom från gruppen Protest mot diktatur, som också organiserade anti-Vučić protester våren 2017 efter att han blivit omvald till president.

Demonstranternas krav är många: allt ifrån fri press och fria val till bättre pensioner och Vučićs avgång. Deltagarna har även använt demonstrationerna för att uttrycka solidaritet med rörelsen Rättvisa för David. Ett tidigt krav var att få fem minuters taltid under tv-kanalen RTS:s nyhetssändning. Kravet uppkom efter att RTS och andra medier konsekvent tonat ner omfattningen av demonstrationerna, om de alls rapporterat om dem. Många menar att ägarkoncentrationen av massmedia i Serbien har förvärrats den senaste tiden och att så gott som all media är statligt kontrollerad.

Varje lördag klockan 18 samlas deltagarna på Studenttorget i centrala Belgrad. Efter några inledande tal rör sig demonstrationståget mot viktiga institutioner såsom parlamentet, tv-stationen RTS och presidentbyggnaden. Demonstrationerna kännetecknas av lekfullhet och kreativitet och en rad symboliska aktioner har organiserats i anslutning till dem. Högkvarteret för den lokala dagstidningen Politika har spärrats av med avspärrningstejp med texten “censurerad”. Tygdockor av Vučić iklädd i fängelsekläder har tillverkats och sålts. Deltagarna har uppmanats att på papper skriva ner sina personliga anledningar till att de protesterar och lämna dem utanför presidentbyggnaden. Visselpipor är vanliga – en symbol från 1990-talets protester mot Slobodan Milosevic – liksom musik och bengaliska eldar.

Protesterna pågår fortfarande varje lördag och har nu spridit sig till Kosovo och mer än 30 serbiska städer. Kanske är demonstrationerna början på något större, eller som en av parollerna uttrycker det, počelo je, det har börjat.

/ Zeina Revolucija

Läs mer:

OBC Transeuropa: ”Let’s go all the way”. In David Square, Banja Luka
Jacobin: An end to Silence

[1]