Dagen då underrättelsetjänsten tog kontakt – Att tänka på om det händer dig

I Brands nummer Åsiktsbytarna (#4, 2015) berättade Kim Fredriksson om sin resa från nazism till socialism (se texten här). Här berättar han om hur Kriminalens underrättelsetjänst försökte kontakta honom för att fiska information.

I förrgår blev jag kontaktad av en dialogpolis som arbetar vid Skånepolisen. Målet var att han tillsammans med en poliskollega från Kriminalunderrättelsetjänsten (KUT) skulle träffa mig för att skapa sig en bättre uppfattning om läget i den högerradikala nationalistmiljön. Jag valde att avböja. Bland annat eftersom det inte ligger i mitt intresse att göra myndigheternas jobb åt myndigheterna. Men framförallt eftersom det inte ligger i mitt intresse att hjälpa ett vacklande kapitalistiskt statsskick. Jag förstår varför jag blev kontaktad. I drygt 18 år befann jag mig i den nationella miljön och med åren kom jag att få en allt mer ledande position, innan jag lämnade den. Jag var långt ifrån en poppis kille i de nationella leden. Men jag fick saker gjorda och jag hade ett stort kontaktnät som sträckte sig in i alla befintliga delar av det som kallades för den nationella rörelsen. Den insyn och förståelse jag hade och har är till stor del guldvaluta för många, inte minst för desperata myndigheter.

Myndigheterna vill inte gå till någon politiskt korrekt papegoja som efterapar de senaste systemtrogna analyserna från gammelpartierna. De vill ha reell objektiv fakta och då går de till människor som jag, som har koll utifrån ett helhetsperspektiv. Papegojorna fyller en helt annan funktion för systemet.

Att jag blev kontaktad i just detta läge precis efter att Martin Fredriksson avslöjat att han har varit avlönad av Säpo är nog ingen slump. Att det dessutom sker i tider då det händer extremt mycket saker på väldigt kort tid i det politiska samhällsklimatet bidrar givetvis till att myndigheterna försöker utöka sina tentakler för att nå ut så brett som möjligt. Det är mer än vad jag kan ställa upp på.

Systemet har sin agenda. Jag som marxist har min. Det finns ingen anledning att låtsas som att det finns skäl för marxister att ställa upp på ett system som slåss för maktstrukturerna som tjänar pengar på andra människors olycka. Vill polisen ha information så kan de gå genom samma kanaler som alla andra och inte försöka avtala agentliknande möten där de vill ses och prata ostört. Så funkar den bistra verkligheten. Det finns ingen anledning att behandla polismyndigheterna på ett annat sätt än till exempel socialförvaltningen i valfri svensk kommun. Det är två sidor av samma mynt.

Varför går jag då ut med det här?

Svaret är enkelt. Jag lär knappast vara ensam. Underrättelsetjänsterna har ingen koll och de harvar rundor i ett mörker där de inte vet hur de ska agera. Samtidigt har vi en ineffektiv poliskår och en ineffektiv politikerklass som skapar dess förutsättningar. Staten är helt enkelt beroende av informatörer och en korrekt kunskap hämtad utifrån för att kunna säkra det rådande systemet.

Staten kommer söka efter fler aktörer och de är intresserade av det mesta. Deras mål är att lägga pussel och försvåra för systemkritiska grupper – och så här tycker jag att du ska agera om du blir kontaktad.

1. Var artig och ärlig. Man tjänar inte på att vara frasradikal och skrika ACAB. Många poliser är precis som majoriteten av folket helt vanlig arbetarklass. Polisens internkultur har däremot skapat en mentalitet bland många poliser som kräver tydlighet och bestämdhet. Avböj och förklara att ni har olika utgångspunkter och agendor. Det kommer respekteras mer än undvikande svar.

2. Var ärlig mot dina vänner och bekanta. Berätta för dem att du har blivit kontaktad. Du har inte gjort något fel och kan knappast klandras för att någon annan tar kontakt med dig. Men är det så att du mörkar det hela eller väljer att ljuga om det, ja då förstår ju vem som helst att det innebär problem när det kommer till din trovärdighet.

3. Tänk till. Ord som goleri är ett subkulturellt skituttryck som inte hör hemma i en sund politisk debatt. Det finns definitivt fall då det kan vara moraliskt försvarbart att samarbeta med polisiära myndigheter, exempelvis vid grova sexualbrott etc. Allting är inte svart och vitt, det finns nämligen även nyanser som man måste ha i åtanke som aktivist. Den gyllene regeln är att använda sitt sunda förnuft. Summa kardemumma, sätt gärna dit våldtäktsmän och grova knarklangare som mördar våra barn och unga men lämna det politiska engagemanget utanför.

4. Förstå vad det handlar om. I grund och botten handlar det om förtroende. Det finns inget att tjäna på att samarbeta med en stat som vill krossa det vi vill bevara och som vill bevara det vi vill ge en helrenovering. I grund och pratar vi om ett marxistiskt samhällsbygge kontra ett kapitalistiskt klassamhälle. Två vitt skilda saker som inte har några gemensamma punkter mer än att de står i direkt kontrast till varandra. Att försätta sig i en situation där man riskerar att fastna i en beroendesituation som går ut över ens politiska agenda är helt enkelt dåligt. Undvik det. Stå upp för dina åsikter om du vill behålla ditt politiska förtroendekapital. Människor gillar ärlighet. Inte oheliga allianser och politiskt ambivalens. Det finns inget att tjäna på att låtsas som att man vill bevara det rådande klassamhället.

/ Kim Fredriksson

Läs även Samtalats inlägg ”Med fienden mitt ibland oss”.

2 kommentarer på “Dagen då underrättelsetjänsten tog kontakt – Att tänka på om det händer dig

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *