Man säger: Virus gör inte skillnad på människor. Virus diskriminerar inte.
Man säger: Det finns inga gränser, virus har varken nationer eller klasstillhörigheter.
Man säger: Inför virusen är vi alla lika.
Vi säger: Man ljuger när man säger att virus inte gör skillnad på människor. Att virus inte diskriminerar. Man ljuger så att man blir blå när man säger att inför virusen är vi lika. Som om klasstillhörighet upplöses av pandemier, som om förtrycken blev lättare att bära och fattigdomen mindre hungrande.
Ja, det stämmer att viruset i sig inte bryr sig om vem och var det smittar. Att viruset drabbar alla som det infekterar. Viruset må sakna diskriminerande agens men det gör inte de system och samhällen vi människor byggt upp. Vår teoretiska likhet inför virusen överskuggas i praktiken av en annan verklighet – att dödligheten i covid-19 och i majoriteten av världshistoriens pandemier drabbar proletariatet i långt högre grad. Det är arbetarklassen som dör, det är de rasifierade som dör, det är de gamla och de redan sjuka som dör, det är människor som saknar tillgång till sjukvård och människor utan privata försäkringar som dör.
Vi får inte glömma: Black Lives matter
Vi får inte glömma: Hong Kong
Vi får inte glömma: Palestina
Och vi får inte glömma: Klimatet
Pandemin skriver inte över ojämlikheten i samhället utan den skriver den i kvadrat.
Den fascistiska högern ser i viruset sin chans. De väver in pandemin i sin propaganda, pekar ut syndabockar och utnyttjar smittan i biologisk terrorism och krigföring. De gör allt de kan för att spela ut kamrater mot kamrater. Parallellt med detta gör kapitalismen allt för att dölja rötterna till problemen. För vilka profiterar på vår rädsla och vårt lidande i pandemin? Riskkapitalbolag och högerkonservativa stater. Vilka patenterar läkemedel och vaccin, vilka äger alla dessa digitala mötesplattformar, och vilka gör slavarbete rumsrent under epitet som gig-arbete och delningsekonomi? Vilka försöker äga och parasitera på våra liv? Riskkapitalbolag, monopolliknande multinationella företag och varenda en av alla obrydda borgare.
I takt med skändandet av jorden och alla dess arter kommer virus som ett brev på posten. Vi kommer att se pandemier avlösa varandra, vi kommer att se värmeböljor, skogsbränder, krig och annekteringar av landområden, fördrivningar av folk. Allt detta kommer vi se ifall vi inte gör någonting, och det illa kvickt.
Viruset framhäver kapitalismens alla brister och hemska trick. När det blir omöjligt att fortsätta blunda kan sovande massor väckas och visa på det akuta behovet av motrörelser och revolution. Vi ser inte bara en värld paralyserad av ett pandemiskt kaos utan också en värld som vaknar upp ur det töcken av neoliberalism som kännetecknat början på vårt tjugonde århundrade.
För det är inte bara kapitalismen som kan sprida sig som ett virus. Det är också möjligt för empatin, aktivismen och socialismen att sprida sig så. Varje idé om motstånd och varje idé om att världen kan och borde se annorlunda ut är potentiella virus av radikalitet – vi kan orsaka kapitalismens död.
