Enligt tidsforskaren Sarah Sharma har alla människor vad hon kallar “en unik tidslighet”. Den här tidsligheten – som är ett resultat av bland annat sociala skillnader, klass, ekonomi och tidsliga maktrelationer och – ser därmed olika ut för olika personer. Tid är alltså lika mycket en unik erfarenhet som en erfarenhet formad och skapad i gemensamma sociala och ekonomiska sammanhang.  

Sharma kallar dessa sammanhang för maktkronografier genom vilka vi kan undersöka vems tid, vilken tid och vilken sorts tid som är inblandad i olika hierarkiska relationer. Genom maktkronografierna synliggörs tidshierarkierna och tiden blir en arena för klasskamp.

Nu är det dags för dig, kära brandläsare, att reflektera över din egen position i den globala tidsordningen. Med utgångspunkt i några vanliga former av tidslig maktrelationer kan du göra din egen maktkronografi. Med andra ord: Vilket tidsförtryck är du utsatt för? Kanske är du själv förövare? 

Svara på frågorna och räkna ihop flest A, B, C eller D.

1. När väckarklockan ringer …

A. snoozar du inte – du måste upp, annars riskerar du att bli av med jobbet.
B. vaknar du till 37 notiser och ett dåligt samvete.
C. kliver du upp
D. vaknar du av med ångest över att räntan har stigit.

2. Din kalender ser ut som …

A. ett rutnät av skift, pass och raster.
B. ett kaos av möten, träning, “check-ins”, deadlines, arbetsbruncher, pitchmöten, nätverksträffar och uppgifter.
C. en förteckning av andra människors åtaganden och arbetspass, samt en och annan tennismatch.
D. en diger förteckning över betalningsdatum och livsavgörande myndighetsmöten.

3. “Fri tid” betyder för dig …

A. en möjlighet att vila innan nästa arbetspass.
B. att svara på jobbmejl under middagen.
C. att ha frigjort sin din egen tid genom att delegera uppgifter till andra.
D. att inte veta om morgondagen är ledig eller inte.

4. Vad får dig att känna tidspress?

A. När jag inte hinner producera nog mycket.
B. När jag inte hinner optimera min dag.
C. När människor inte följer min planering.
D. När jag väntar – igen.

5. Hur känns det att vänta?

A. Som en del av min arbetsdag.
B. Som en förolämpning mot min effektivitet.
C. Som något andra får göra.
D. Som mitt normala tillstånd.

6. Vad är din relation till tekniken?

A. Den övervakar mig.
B. Den är mitt redskap – och min boja.
C. Den hjälper mig mäta, samordna och styra.
D. Den stänger mig ute när jag inte har råd med senaste versionen.

7. När du tänker på framtiden …

A. Tänker jag på nästa lön.
B. Tänker jag på min nästa möjlighet att prestera.
C. Tänker jag på min nästa planeringscykel.
D. Tänker jag på att jag verkligen inte har någon aning om hur den kommer se ut.

Resultat

Flest A: Du lever under kolonisering av tid. 

Din rytm är underställd andras behov – arbetsköpare och system. Du arbetar i den formella, linjära tiden, där sekunder och minuter bokförs, mäts och säljs. Kolonisering av tid innebär att någon förvandlar en viss typ av tid till en annan. Ofta handlar det om att ta kontroll över olika tidsliga rytmer. Det kan handla om kolonisera delar av dygnet som exempelvis att införa nattarbete eller kroppens rytmer som exempelvis att förhindra möjligheten till raster. 

Arbetstid är den vanligaste formen av kolonisering av tid. Människor tvingas vara produktiva en allt större del av dygnet, och produktionens rytmer sammanfaller inte nödvändigtvis med naturens eller kroppens behov av vila, sömn, kisspauser och så vidare. 

Tidslig makt har alltid handlat om att ersätta naturens cykliska rytmer med linjära rytmer. Ett mycket tidigt exempel är när människan lärde sig hantera elden och gjorde en större del av både dagen och året produktiv. Man kunde arbeta längre, bosätta sig på nya platser och en rad andra saker. Ett annat exempel på hur människan tar kontroll över naturens cykliska rytmer är det som kommit att bli konsumtionens centrala platser: gallerian. 

Tak och väggar gör dygnet och årstiderna mindre viktiga, det är varmt och ljust oavsett tid på dygnet eller året. De ständigt förlängda öppettiderna koloniserar allt mer av människors cykliska rytmer med olika grad av frivillighet. Hög grad för någon som bestämmer sig för att shoppa en söndagkväll. Låg grad för den vars arbete handlar om att expediera, servera, städa eller på annat sätt hantera den som shoppar sent på kvällen. 

I ett kapitalistiskt samhälle är tid ett abstrakt objekt med ett värde som gör den möjlig att köpa och sälja. Detta märks tydligt i olika vardagssituationer när vi talar om att ”tid är pengar” och om att vi ”sparar, slösar eller spenderar tid” eller när vi betalar ränta för någonting.

Det här värdet är inte lika för alla. Människors tid värderas olika. Detta gör det möjligt för vissa som har lite tid men mycket pengar att köpa andras tid. Detta faktum är förutsättningen för det ”tidsliga arbete” som Sarah Sharma beskriver och som numera är väl synligt i många stadsmiljöer. Arbeten som att köra ut mat, samla in elsskotrar eller stå i kö åt andra hade inte varit möjligt i någon större skala om människors tid värderades lika eller inte alls. 

Ibland är det här tidsliga arbetet öppet, som när du betalar någon för att hämta mat åt dig på en restaurang. Ibland är det dolt, som när någon åker runt på natten och samlar in, laddar upp och placerar ut elskotrar. 

Du är synkroniserad med kapitalets rytm. Du är den punktliga, pålitliga delen av maskineriet – den som möjliggör att allt annat flyter. Men din punktlighet är någon annans vila, din disciplin någon annans frihet.

Flest B: Du lever under tidskompression.

För dig har frihet och stress blivit två sidor av samma mynt. Din arbetstid är informell och gränslös. Tekniken har suddat ut skillnaden mellan arbete och liv – vilket innebär att du arbetar hela tiden, men kallar det “flexibilitet”.

När tid får ett värde blir det ekonomiskt rationellt att öka hastigheten på olika processer, vilket i sin tur leder till att tid pressas samman. Ju snabbare någonting tillverkas eller utförs desto mindre värdefull tid behöver användas och desto större blir möjligheten att tjäna pengar. 

Men det är inte bara så att hastigheter ökar, vi gör också flera saker samtidigt och här har medieteknologier har en tydlig inverkan. Nätverk och annan infrastruktur har stor påverkan på hastigheter, social acceleration och liknande fenomen. Massor av forskning visar dock att tekniker och praktiker som ursprungligen tagits fram för att spara tid ofta leder till motsatsen. Snabbare teknik inom kommunikation, produktion och transporter får till följd att individer och organisationer snarare anpassar sig till de nya teknikernas hastighet än minskar pressen på enskilda arbetare.

Judy Wajcman kallar det här fenomenet tidspressparadoxen. Även om vi har en massa teknik som är tänkt att effektivisera, vissa saker går snabbare och vi gör flera saker samtidigt, upplever många, särskilt kvinnor, tidspress. Wajcman nämner en rad olika förklaringar till detta. Dels är det en jämställdhetsfråga. Kvinnor förvärvsarbetar i betydligt större utsträckning än tidigare, men tar fortfarande hand om en större del av det oavlönade arbetet i hemmet. Den upplevda tidspressen är också delvis ett resultat av tidsliga normer som diskuteras ovan. Det anses exempelvis positivt att ha en aktiv fritid, men den här aktiva fritiden innebär också planering, konsumtion och är dessutom tidskrävande i sig. 

Kompression är ett påtagligt fenomen i stadsmiljön. Den som går in på ett kafé tillhörande någon större kedja kommer att hitta en massa människor som äter och dricker samtidigt som de jobbar. Många som jobbar kommer dessutom att ha en laptop som tillåter olika former av multitasking uppfälld. Samtidigt tvingas den underbemannade personalen utföra allt fler sysslor på allt kortare tid. 

Flest C: Du koloniserar andras tid

Du styr över andras rytmer, du planerar, koordinerar, schemalägger. Du befinner dig i den abstrakta tidens privilegium: din egen tid uppfattas som värdefull, andras som resurs. 

Kolonisering med tid innebär att införa en tidsordning som andra måste följa. Vi har exempelvis en global världstid med olika tidzoner som i stort sett hela världen är tvångsanpassad till. Lokala exempel på kolonisering med tid är exempelvis öppettider, tidtabeller och liknande.

Den vanligaste formen av kolonisering med tid är att tvinga människor att förhålla sig till klockans abstrakta tidräkning. Klocktiden infördes i vår del av världen när det dök upp offentliga klockor på kyrkor, rådhus och andra byggnader under 1300-talet som sakta men säkert kom att koordinera och strukturera allt mer av vardagen.

Klocktiden fyller två huvudsakliga funktioner. Den ena handlar om att synkronisera handlingar och kontrollera människor. Den andra viktiga funktionen är att mäta arbete, något som infördes under industrialismen när produktionen blev så invecklad och avancerad att arbetare inte längre kunde få betalt per enhet eller uppgift.

Även klocktid handlar om att kolonisera cykliska rytmer. Istället för att organisera vardagen kring solens upp- och nedgång eller den tid det tar att utföra olika sysslor organiseras dagar istället kring abstrakta tidsenheter som 07:30, en akademisk kvart, åtta-timmars-arbetsdag, lunch mellan 12:00 och 12:30 och så vidare.

Du befinner dig i den administrativa, planerade zonen av kapitalismen, där makten över tiden är en makt över kroppar. Du upprätthåller den ordning där någon alltid måste vänta på dig, där din flexibilitet förutsätter andras bundenhet.

Det här är den tidsliga elitens position: du är den som koloniserar genom tid – med klockan som vapen.

Flest D: Du lever under tidslig skuld

Din framtid är redan såld: till banken, till arbetsköpare, till system som kräver att du lovar tid du ännu inte levt. Du befinner dig i den prekära tiden, där väntan är ett arbetstillstånd och framtiden ett skuldförhållande.

Det heter ju att tid är pengar men pengar är också en form av tid. Det går att se lån av pengar, köp på kredit och avbetalning som en sorts tidsresor. Du använder pengar som någon tror du kommer att tjäna i framtiden, redan idag. 

Den här tidsresan är långt ifrån frivillig. Skuldsättningsgraden ökar kontinuerligt och det finns idag väldigt få människor som är helt skuldfria, som inte handlar på kredit och avbetalning eller behövt låna till studier, bostad eller någonting annat.

Drivkraften bakom detta är enligt sociologen Lisa Adkins en samhällsutveckling med sjunkande reallöner och osäkrare anställningar, där hushållens sammanlagda inkomster allt mer sällan täcker grundläggande behov vilket tvingar människor att låna eller handla på kredit. Problemet med att folk tjänar mindre, har osäkrare arbeten och därmed svårare att betala tillbaka pengarna de lånat, löses genom att låna ut ännu mer pengar. Det här skyndas på och förstärks av att de här skulderna förvandlas till varor som köps och säljs, vilket i sin tur leder till att de som lånar ut pengar – hur konstigt det än låter – inte är särskilt intresserade av att du ska betala tillbaka skulden, för då slutar den här varan att tillverkas. Istället vill de att du ska fortsätta ha skulder, skulder som ständigt omförhandlas och är föremål för spekulation. Adkins menar att kapitalismen utvecklats från att vara ”extraherande”, det vill säga generera profit genom att exploatera arbete, till att vara ”spekulerande”, det vill säga generera profit genom finansiella transaktioner. 

Ett tydligt exempel på en sån här tidsresa är rörlig ränta på bostadslån där skuldens storlek och tiden som det teoretiskt sett skulle ta att betala tillbaka den ständigt omförhandlas. Ett annat exempel är den relation många har med telefonoperatörer där de betalar i efterskott för både utrustning och tjänster och där tjänsternas villkor omförhandlas och utrustning läggs till eller dras ifrån. Enligt Adkins innebär sådana här fenomen att vi lever i ”spekulationens tid”, en tid där ”då”, ”nu” och ”sen” inte längre har några stabila relationer till varandra eller på förhand given kronologisk ordning. De befinner sig istället i rörelse och är föremål för spekulation och omförhandlingar. 

Skuldsättning blir inte bara blir ett sätt att generera profit, den blir också ett sätt att organisera samhället på, särskilt tidsligt. Den blir ett sätt att hålla människor produktiva och har samma effekt som en arbetsetik när det gäller att hålla människor fokuserade på att arbeta, eftersom en skuld i princip är ett löfte om att arbeta. 

Du är ständigt på väg men aldrig framme. Ditt tempo är oregelbundet, din rytm beroende av andras beslut.

Fredrik Edin är forskare och författare