Vi palestinska studenter och anställda på Uppsala ­universitet upplever ett pågående livestreamat folkmord på vårt folk, som stöttas och under­lättas av institutioner som vårt unversitet fort­sätter att samarbeta med. Israel har mördat minst 40 000 människor i Gaza, varav mer än 16 500 barn, minst 635 i Västbanken, varav 147 barn. Internationella Domstolen i Haag menar att det är troligt att Israel begår folkmord i Gaza.

Gruppen Academics for Palestine på Uppsala universitet har sedan oktober pressat universitetet att göra ett uttalande som stöttar palestinska studenter och anställda som påverkas av folkmordet. Istället publicerade universitetet i februari ett 41 ord långt uttalande, som refererade till konflikten ”mellan Hamas och Israel” och uppmanade studenter att kontakta student­hälsan om de ”känner oro”. Att förminska folkmordets inverkan till potentiell ”oro” förminskar kraftigt känslan av att se folk mördas i tiotusental, i månader, utan något slut i sikte, samtidigt som stora delar av världen och det egna universitet vägrar fördöma det. 

Det korta uttalandet från universitetet följdes av ett uttalande av rektor Anders Hagfeldt där han konstaterade att universitetet endast överväger att göra uttalanden när frågan berör akademin. Han sa att ”Vi uttrycker ofta vår åsikt när forskningens frihet hotas, när våra kollegors möjlig­het att forska och studera runt om i världen begränsas – något jag utgår från att alla inom universitetet ställer sig bakom. I dessa fall har vi en röst och ett naturligt engagemang” Men trots att alla universitet i Gaza har förstörts och ingen har kunnat ägna sig åt forskning och studier på snart ett år, förblir Uppsala universitet tyst.

Den 14 maj startade gruppen Academics for Palestine ett läger på universitetsområdet. Deras krav var att Uppsala universitet skulle 1) avbryta alla institutionella samarbeten med medskyldiga israeliska universitet 2) söka upp och etablera nya samarbeten med palestinska universitet och 3) ge stöd till forskare och studenter från Gaza. Efter sju månaders veckovisa protester visade universitetet slutligen vilja att ta itu med ett av dessa krav. Rektorn uppgav i ett mejl till Academics for Palestine den 21 maj att han skulle ge avdelningen för international­isering ”i uppdrag att studera de samarbetsförslag som [Academics for Palestine] har formu­lerat.” Inget samarbete har dock etablerats trots att tre palestinska universitet – Islamic University of Gaza, An-Najah National University och Al-Quds University – officiellt har gjort för­frågningar om att inleda samarbeten, varav den första skickades den 30 maj 2024.

Vi studerar vid och arbetar för ett universitet som vägrar att fördöma eller ens uttryckligen nämna morden på över 40 000 av vårt folk, och som fortsätter att samarbeta med institutioner som är delaktiga i vårt förtryck och vårt folkmord

Universitetets uttalanden och pressmeddelanden visar också på ett totalt åsidosättande av oss ­palestinier som de huvudsakliga offren för ”konflikten”. Uttalandet som hänvisar studenter till studenthälsan använder bara det vaga uttrycket ”civila offer på båda sidor”. Uttalandet från rektorn gör samma sak och hävdar att ”lidandet och dödandet av civila måste ta slut.” Användningen av ordet ”dödande” antyder att det finns en mördare, men rektorn vägrar nämna att det är Israel. När det gäller den ryska invasionen av Ukraina nämnde rektorn uttryckligen Ryssland som aktören, kallade invasionen av Ukraina ”avskyvärd”, sade att anställda har en plikt att ”visa [vår] solidaritet” och fortskred med att bryta institutionella band med delaktiga ryska universitet. Varför är det annorlunda när det gäller Palestina?

Flera veckor in i lägret påstod rektorn i en intervju med Upsala Nya Tidning, utan några bevis, att universitetsprotesterna skrämde judiska per­soner som studerar eller arbetar vid univers­itetet. Varken rektorn eller artikelskribenten nämnde vad vi, palestinierna som studerar och arbetar vid universitetet, har gått igenom. Vi studerar vid och arbetar för ett universitet som vägrar att fördöma eller ens uttryckligen nämna morden på över 40 000 av vårt folk, och som fortsätter att samarbeta med institutioner som är delaktiga i förtrycket och folkmordet. Vi måste stå ut med uttalanden från ledningen där vår position mot folkmordet likställs med positioner som förnekar eller till och med stöttar utrotning­en av vårt folk, under förevändningen att ”alla ska ha möjlighet att uttrycka sina åsikter och ståndpunkter fritt och utan restriktioner” som rektorn sa. 

Bristen på omtanke för oss palestinska studenter och personal var uppenbar när Upsala Nya Tidning publicerade en artikel om att det hade klottrats pro-palestinska budskap på några av universitetsbyggnaderna. I artikeln klagade kommunikationsdirektören och säkerhets­chefen vid universitetsadministrationen på kostnaden för att rengöra en gammal trädörr. De pratade om en dörr när palestinska studenter och personal tvingas genomlida ett folkmord. Vi skulle önska att universitetet åtmin­stone kan visa samma nivå av omtanke för våra 40 000 döda eller våra förstörda universitet som det gjorde för sin värdefulla dörr.

Efter veckor utan kommunikation från universitetet till lägret bestämde sig universitetet för att organisera ett seminarium om studentaktivism under Almedalsveckan, där rektorn själv deltog. Seminariebeskrivningen nämner uttryckligen de pro-palestinska studentprotesterna. Trots det var ingen av de sex deltagarna palestinier eller ens delaktiga i lägret. Detta är ett exempel på trenden att åsidosätta palestinska röster när man diskuterar Palestina, och diskutera studentprotesterna samtidigt som man ignorerar demonstranterna. Mer oroande är det faktum att universitetet gör detta medan folkmordet i Palestina fortsätter. Medan rektorn diskuterar ”universitetens roll i det demokratiska samtalet”, fortsätter Israel att svälta och döda palestinier med teknologier som utvecklats i samarbete med institutioner som vårt universitet fortsätter att samarbeta med.

Vi betonar att folkmord inte är en ”normal” situation. Det borde inte finnas någon normalitet någonstans medan ett folk utsätts för ett folkmord. För att vi palestinier ska kunna börja läka krävs att folkmordet upphör och rätt­visa upp­nås i vårt hemland. Det bästa sättet att hjälpa palestinier vid Uppsala universitet är att hjälpa palestinier i Palestina. Vårt universitet kan bidra till det genom att bryta sina band till de institu­tioner som bidrar till folkmord och orättvisa. Som palestinier påverkar dessa band oss (och inte bara oss) djupt. Dessutom bör universitetet söka och etablera nya samarbeten med palestin­ska universitet och utöka stödet till forskare och studenter från Gaza. Vi hoppas att Uppsala universitet snart kan ansluta sig till de många andra universitet runt om i världen som har tagit  konkret ställning mot folkmord, bosättarkolonialism, orättvisa och apartheid.

Ahmed El Yaacoub är doktorand vid institutionen för elektroteknik, Uppsala universitet.
Sara Samara är amanuens vid institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningssociologi, Uppsala universitet
Saja Derhalli är kandidatstudent i Fred och utvecklingsstudier, Uppsala universitet.
Mona Salah är masterstudent i International and European Law and Business, Uppsala universitet.

Uppsala universitet har kopplingar till:

• Tel Aviv University, som hjälpte till att utveckla Dahiya-doktrinen. Dahiya-doktrinen förespråkar att man med ”oproportionerlig kraft” ska rikta in sig på civila och civil infra-struktur för att åstadkomma förödande förstörelse. Den är uppkallad efter stadsdelen Dahiya i södra Beirut, som Israel nästan helt förstörde 2006. Palestinska studenter och anställda med familj från Gaza City har förlorat hela sin stad, kan ha förlorat nära och kära, och måste vakna varje dag och undra om deras älskade fortfarande lever, allt som konsekvenser av Israels användning av Dahiya-doktrinen.

• Hebrew University i Jerusalem, som också är direkt ansvariga genom sitt stöd till ”Operation
Iron Sword,” det israeliska namnet på folkmordet i Gaza, genom att förse militära en-heter
med logistisk utrustning.