Nummer 3, 2016 – Konst som inhägnad kultur

Det här numret av Brand är ett försök att skärskåda konstens relation till kapitalismen. När vi använder ordet ”konst” så menar vi det moderna konstbegreppet som föddes med kapitalismen och intimt följer dess utveckling. Vi utgår ifrån att konsten är det kapitalistiska myntets andra sida, och menar att vi måste förstå hur krav från ett kapitalistiskt varusystem oskadliggör konsten som revolutionär kraft. Tillsammans reder vi ut om det är värt att ens fortsätta använda våra estetiska resurser som konst – när vi vill något annat än kapitalismen.

Trots denna vilja jagar konstnärer kulturfinanisering istället för att ansluta sig till politisk organisering. Även bortom finansiering, oavsett motgångar, oavsett bristen på utrymme högst upp, vill så många ändå dit. Vad är det som är så lockande med att vara den individuella ensamma konstnären på toppen? Vår kultur vill att vi ska drömma om individens klassresa, inte avskaffandet av samhällsklasser. Det är en kultur vi måste bryta. Ett temanummer av Brand kan inte bryta den kulturen. Men vi vill ge ett redskap som hela tiden ser det akuta. Istället för att hoppas, istället för att pyssla vidare i kvicksand, behöver vi vara ärliga med att vi sjunker.

Vi behöver vara vaksamma på hur konsten används och vilka intressen den tjänar. Kanske är det enbart genom kollektiv organisering som en konstnär kan agera politiskt. Kanske är det rentav det enda sättet för konstnären att agera konstnärligt? Konsten är förenad med begrepp som frihet. Vilken slags frihet är det tal om? Frihet inom kapitalism är alltid en kompromiss med någon annans brist på frihet. Frihet inom konsten är alltid en kompromiss med konstens inneboende kärleksförhållande till resten av kapitalismen. Det är alltid en frihet som är beroende av den kapitalistiska arbetsdelningen. Förutsättningen för att vissa jobb ska kallas för ”kreativa” är att alla de andra jobben görs osynliga. Drömmen om ”konstnärlig frihet” bidrar i slutändan också till att undergräva solidariteten mellan människor med olika jobb.

Om vi tillåter oss prata om en helt annan frihet en liten stund: friheten att militant, kollektivt störa och sabotera den kapitalistiska kulturen. Friheten från att formge föremål eller idéer som besvarar marknaden – och istället skramla våra estetiska vapen – den friheten besitter vi, utanför konsten.

/Brandredaktionen

Texter ur numret