För ett halvår sedan var jag en av de tiotusen kvinnor i Sverige som lever gömda med skyddad identitet, de flesta på grund av en våldsam man. Idag kan jag skriva den här texten och använda mitt eget namn eftersom hotaktören är död. När han dog blev jag fri från vad som annars skulle ha varit ett livslångt eftervåld. Eftervåldet består inte bara av hotet mot kvinnans liv och mannens fortsatta kontroll, utan även av alla de begränsningar som är en konsekvens av att leva gömd. Allt begränsas för att den gömda kvinnan ska överleva samtidigt som förövaren ofta kan fortsätta sitt liv till stor del som förut.

Mitt liv som gömd kvinna började för tre år sedan. Jag var mitt i arbetet med en avhandling om fångars upplevelse av fängelse när jag plötsligt fann mig själv i vad som kan liknas vid ett osynligt fängelse på obestämd tid. Mitt liv sattes på paus när eftervåldets fulla effekt slog omkull mig och vardagen blev en kamp för överlevnad. Mina barns pappa häktades för ett grovt brott i nära relation och det skedde flera orosanmälningar för våra barn. Vid första mötet på socialtjänsten fick jag det ultimatum som många kvinnor får: antingen skyddar du barnen och vägrar pappan umgänge eller omhändertas barnen. Det är ett enkelt val att skydda sina barn, men det är ett beslut som får konsekvenser. Att mamman undanhåller barnen från pappan kan i en vårdnadstvist användas som argument för att mamman är en olämplig vårdnadshavare då hon inte har upprätthållit barnets kontakt med båda föräldrarna. Att hon har agerat på socialtjänstens inrådan gör ingen skillnad. Några dagar senare satt jag i ett möte med en handläggare som arbetar med våld i nära relation för att göra en riskbedömning. Slutsatsen blev att mycket allvarlig fara råder och handläggaren uppmanade mig att ansöka om skyddad folkbokföring då det fanns mycket hög risk för allvarligt eller dödligt våld. Även Skatteverket gjorde bedömningen att vi behövde skyddas från mina barns pappa. När pappan tre veckor senare släpptes ur häktet innan fängelsestraffet skulle påbörjas tvingades jag och mina barn lämna vårt hem för alltid och börja ett nytt liv som gömda.

”Bolagen plockar ut miljonvinster samtidigt som kvinnor nekas skydd av kommuner på grund av brist på pengar.”

När kvinnan lämnar den våldsamma mannen börjar för många eftervåldet som vi inte pratar särskilt mycket om. De som har barn med förövaren är särskilt utsatta för eftervåldet. Tack vare kvinnojoursrörelsen kan många våldsutsatta kvinnor och barn starta det nya livet med stöd av kunnig personal och volontärer i skyddat boende. Dessa boenden är numera hotade på grund av en snabb framväxt av privata aktörer som tjänar miljoner på mäns våld mot kvinnor. De beviljade vistelsetiderna har blivit kortare, och flera kommuner tar dessutom ut en egenavgift. Det innebär att kvinnor som har lämnat alla sina tillgångar, utsatts för ekonomiskt våld och inte kan arbeta nu behöver betala för att fly våldet. Andelen privata aktörer som driver skyddade boenden ökade från 8 till 37 procent under perioden 2012–2019. Bolagen plockar ut miljonvinster samtidigt som kvinnor nekas skydd av kommuner på grund av brist på pengar. Forskare varnar för att kvinnojourerna och den kompetens de byggt upp riskerar att trängas undan av de privata aktörerna om utvecklingen fortsätter.

För de som bedöms vara i allvarlig fara efter att ha lämnat en våldsam man är skyddade person- uppgifter det enda samhället kan erbjuda. Förra året levde 10 557 kvinnor och 10 699 barn med skyddade personuppgifter, en siffra som har fördubblats under tio år. Skatteverket för inte statistik om bakomliggande orsak men majoriteten lever troligen gömda från våldsamma män. Dessa kvinnor och barn lever ensamma, osynliga och bortglömda i ett eftervåld utan slut. När den akuta fasen är över och den skyddade identiteten blivit beviljad försvinner ofta samhällets stöd, medan den gömda kvinnan står ensam kvar – skild från sitt sociala nätverk. När jag har ställt frågor om varför något inte har fungerat har svaret från personer på företag och myndigheter varit att jag inte finns, och det är ofta så det känns. Det är som att du inte längre finns. Gömda kvinnor och barn har inte tillgång till den samhällsservice som andra har rätt till. Ofta för att det inte finns några fungerande rutiner och det är upp till den gömda att själv försöka lösa allt, vilket är enormt tidskrävande och ibland omöjligt.

Samhället säger åt oss att lämna våldet, samtidigt som det innebär att tusentals döms till ett liv som gömda och bortglömda. En stor del av vardagen består i att minska risken att bli röjd och att hålla sig beredd på att den våldsamma mannen när som helst kan hitta oss. Vi får många uppmaningar och krav om allt vi ska, eller inte ska göra för att skydda oss och inte bli upptäckta. Jag har till exempel uppmanats att bära överfallslarm, installera kameror hemma, träna kampsport, ständigt observera min omgivning för att upptäcka fara, ändra rutiner konstant, undvika alla platser där vi kan bli fotade, inte använda digitala tjänster, aldrig berätta något personligt, byta yrke, byta utseende och byta namn.

Varenda liten sak som görs i vardagen, som är så rutinartad att vi inte ens tänker på den, tar mer tid och energi. Saker som är svårare, kräver särskilda åtgärder eller är omöjliga för den som lever gömd är till exempel: anmäla vab, ha fritidsaktiviteter, handla online, vistas på offentlig plats, skaffa mobilabonnemang, ringa en myndighet eller företag, boka tid på vårdcentralen, få posten i tid och hämta ut barnens mediciner. Under tiden jag levde med skyddad identitet stötte jag på problem jag aldrig kunnat föreställa mig. Listan är mycket längre än vad som ryms här men jag ska ändå nämna några exempel som berör gömda kvinnor och barns svårigheter att få sina rättigheter uppfyllda:

Rätt till sjukvård.
Sju av tio gömda kvinnor har enligt Jämställdhetsmyndigheten stött på problem när de sökt vård. Kvinnor med skyddad identitet kallas inte till mammografi och cellprovtagning. Flera gömda kvinnor har efter försenade eller uteblivna undersökningar fått försenade diagnoser om cellförändringar och cancer. Att lista sig på en vårdcentral är ett vanligt problem. Många nekas dessutom behandling för PTSD då vården anser att det inte går att behandla under pågående trauma. Att vara gömd och under dödshot är ett pågående trauma som gömda kvinnor lever i på obestämd tid, ofta utan stöd eller behandling.

Rätt till sjukpenning.
Många gömda kvinnor är långtidssjukskrivna med diagnoser kopplade till trauma eller fysiskt våld. Jämställdhetsmyndigheten anger att flera kvinnor nekats sjukpenning med motiveringen att det inte är en sjukdom att vara våldsutsatt.

Rätt till utbildning.
Det finns många problem för gömda barn i skolan då det saknas kunskap om deras behov, säkerhet och sekretess. Gömda barn kan ofta inte delta på samma villkor i undervisning och andra aktiviteter i skolan, bland annat på grund av den utbredda användningen av fotodokumentation. Mitt barn hade enligt vår kommun inte rätt till en skolplats eftersom de inte har ansvar för barn som är skrivna i en annan kommun. Han kunde endast få en plats om det fanns platser över. Det speglar kommunens bristande kunskap då gömda barn har rätt att gå i skolan där de bor, men det var jag tvungen att själv driva på och reda ut.

Rätt till politisk delaktighet.
Var fjärde gömd kvinna har inte mottagit sitt röstkort enligt Jämställdhetsmyndigheten. Svårtillgänglig och otydlig information har gjort att många gömda kvinnor inte kunnat rösta eller känt till hur de ska få sitt röstkort. Gömda kvinnor med skyddad folkbokföring kan inte påverka politiken där de bor då deras rösträtt gäller kommunalvalet i den gamla kommunen.

Rätt till liv och säkerhet.
Myndigheter riskerar gömda kvinnors liv och hälsa genom undermåliga rutiner, okunskap och slarv som leder till att vi röjs. Tre fjärdedelar av landets gömda kvinnor har enligt Jäm- ställdhetsmyndigheten röjts, nästan hälften mer än en gång. Ofta är det socialtjänsten som röjer kvinnorna. Brev skickas fel, datorsystem läcker, uppgifter lämnas ut till fel person eller glöms bort att censureras. Varje gång det sker utsätts kvinnan för en allvarlig risk och familjen kan behöva fly igen, ordna ny bostad, nytt jobb och ny skola vilket kvinnan själv får ordna och bekosta. Under 2000-talet har åtta kvinnor som levt gömda hittats och dödats av en före detta partner enligt en granskning av Aftonbladet. Hur många som har utsatts för grovt våld eller mordförsök är okänt.

Inte ens när mina barns pappa hittades död av polisen fanns det några rutiner. Ingen myndighet informerade mina barn om hans bortgång trots att de var hans närmaste anhöriga. Första gången vi fick information från någon samhällsinstans var när Skatteverket, efter två veckor, skickade ett brev om att vår skyddade folkbokföring skulle tas bort eftersom ”den utpekade hotaktören har avlidit”.

För de som har gemensamma barn med hotaktören blir problemen ännu mer långtgående. Den största utmaningen för många gömda kvinnor är tvisterna om barnen. Mannen kan genom rättssystemet fortsätta utöva psykiskt och ekonomiskt våld mot kvinnan och barnen. De kan aldrig försvinna och bryta kontakten helt eftersom hans rätt till barnen ger honom makt även i det nya livet som gömd. Om pappan får umgängesrätt tvingas kvinnan riskera sin egen och barnens säkerhet eftersom hon annars kan riskera att förlora vårdnaden till förövaren. Trots att det är barnen som ska ha rätt till sina föräldrar och till ett liv utan våld, sätter rättssystemet i praktiken pappans rättigheter först. Våldsutsatta barn är de enda i vårt samhälle som av en domstol kan tvingas att ha en relation med sin förövare. Dessa beslut motiveras ofta med hur viktigt det är för barnet att få en mer positiv bild av sin pappa. Barn har inte möjligheten att vägra umgänge med en pappa som har utsatt mamman, och ofta även barnet själv, för våld. Inte ens när pappan bedöms vara så farlig att barnet tillsammans med sin mamma måste leva gömd är det säkert att barnets rätt till säkerhet går före.

Flykten från våldet följs nästan alltid av en vårdnadstvist. Utöver alla kostnader som följer av att lämna allt man har, sluta sitt arbete, ordna ny bostad, flytt och allt som behövs för ett hem – som kvinnan själv behöver stå för – kommer kostnaden för vårdnadstvisterna. Den som inte har hemförsäkring riskerar att stå för hela kostnaden för vårdnadstvisterna själv. Många hemförsäkringar har även ett villkor att det måste ha gått minst ett år sedan separationen för att rättsskyddet ska gälla. Min advokatkostnad uppgick till 125 000 kronor varav jag betalade 25 000 kronor. Så fort en vårdnadstvist är avslutad börjar väntan på nästa stämning och tvisterna kan avlösa varandra tills barnet blir myndigt. Mer än var tredje gömd kvinna med barn har enligt Jämställdhetsmyndigheten genomgått minst två vårdnadstvister. Det finns kvinnor som hamnat hos kronofogden på grund av alla vårdnadstvister och advokatkostnader som blir omöjliga att betala.

”För de barn som tvingas umgås med en våldsam pappa som de är rädda för innebär det ett stort psykiskt lidande och en risk för deras trygghet och säkerhet.”

De ekonomiska konsekvenserna är ändå små jämfört med de psykiska. Att leva i ovisshet om barnen ska tvingas träffa förövaren och de risker det medför innebär ett stort lidande för många. Socialtjänsten trycker ständigt på att kvinnan ska pressa barnen till kontakt och skönmåla förövaren genom att ljuga och hindra barnen från att prata om våldet. Många kvinnor hindras av socialtjänsten att bemöta sina barn och deras trauman på ett adekvat sätt och förbjuds att berätta varför de lever gömda eller varför pappa sitter i fängelse. Om kvinnan svarar på barnens frågor och bekräftar deras känslor anklagas hon för ”umgängessabotage” och för att svartmåla pappan. Först när mitt ena barn fick panikattacker och raseriutbrott tilläts jag berätta om varför pappa satt i fängelse och att det var anledningen till att vi hade skyddad identitet.

I Jämställdhetsmyndighetens rapport konstateras att det förekommer uppgifter om våld i 64 procent av målen gällande vårdnad, men att en stor andel av domarna inte nämner våldet överhuvudtaget. Riskbedömningarna är bristfälliga och uppgifter om våld anses sällan utgöra en risk. Våld omskrivs ofta till ”konflikter” eller ”samarbetssvårigheter”. Det förekommer även att domstolen bedömt vistelser i skyddat boende som samarbetssvårigheter. I januari blev det som är mångas största mardröm sann: att ett barn som tvingas till umgänge mördas. Det tragiska fallet med en åttaårig pojke som mördades av sin pappa i samband med ett utdömt umgänge har satt frågan på dagordningen och Unizon har överlämnat 71 000 namnunderskrifter till regeringen med kravet att tvångsumgänge ska upphöra. Samtidigt kom nyligen en statlig utredning tillbaka utan förslag på lagändring. En förälder som dömts för våld mot familjen ska fortfarande inte nekas umgänge. Det är okänt hur många barn som tvingas till umgänge med en våldsam pappa. Jämställdhetsmyndigheten rapporterar att nästan var femte gömd kvinna uppgett att umgänge har utdömts mot barnens vilja. För de barn som tvingas umgås med en våldsam pappa som de är rädda för innebär det ett stort psykiskt lidande och en risk för deras trygghet och säkerhet. Umgänget riskerar även att röja var mamman och barnet bor samt äventyra mammans säkerhet i samband med överlämning. Mammor som inte överlämnar barnen riskerar höga böter och i värsta fall att förlora vårdnaden till pappan.

Trots att jag fick ensam vårdnad och det inte utdömdes något tvingande umgänge för mina barn slutade inte familjerätten att trycka på att umgänge skulle genomföras mot barnens vilja. De hade varken rutiner eller kompetens gällande barn med skyddad identitet eller den risk som det innebär. Deras förslag avfärdades flera gånger av våldshandläggaren eftersom de innebar en direkt fara för mig och mina barn. Socialtjänsten har stora brister gällande kunskap och kompetens att hantera våld och personer med skyddad identitet och bristen på samordning gör att den ena enheten ställer krav som går emot vad den andra enheten säger. Bristerna i samordning och samsyn mellan socialtjänstens enheter och uppdrag sätter många gömda kvinnor i en situation där det är omöjligt att leva upp till socialtjänstens förväntningar.

Det var först när min skyddade identitet togs bort som jag kunde ta in den fulla vidden av eftervåldet och hur det påverkat mig och mina barn. Idag är jag inte längre osynlig och även om vi lever med konsekvenserna av det som har hänt, är jag och mina barn fria att leva ett vanligt liv. Jag kan öppet berätta om mina upplevelser och organisera mig politiskt utan de begränsningar som livet som gömd medför. Kvinnor som fortfarande lever gömda har organiserat sig i nätverket Gömda kvinnor för att göra sina röster hörda, sprida kunskap och framföra krav på förändring. Livet som gömd kvinna är en ständig kamp som bitvis är outhärdligt. Jag funderar ibland på hur länge en människa orkar leva med eftervåldet.

Tusentals gömda kvinnor och barn lever fortfarande med de yttersta konsekvenserna av mäns våld mot kvinnor, ensamma och bortglömda i en kamp utan slut.

Erika Hedlund är doktorand i kriminologi och har levt som gömd kvinna.