Betydelsen av ett sjukhus

Region Västernorrland, där Medelpad och Ångermanland ingår, står inför den sista ronden i den utdragna konflikten om Sollefteå sjukhus. Sjukhuset byggdes 1961 och tjänar i huvudsak kommunerna Kramfors och Sollefteå. BB låg där fram till 2017. Specialistvård fanns där. Sjukhuset omtalades som ett av de bästa i hela Sverige och var en bra avlastning för sjukhusen i Örnsköldsvik och Sundsvall som hade större upptagningsområden och med mer människor. De boende i Ådalen skulle ha sitt egna sjukhus och fick därför ett.

Vi spolar fram till 2017, då beslutar regionfullmäktige i Västernorrland om att lägga ned förlossningskliniken i Sollefteå med ekonomin som skäl bakom detta. Det ledde till stora protester bland de boendes i Ådalen. I Sollefteå, Härnösand och Kramfors demonstrerades det och när jag sökte efter siffror så hittade jag dessa fingerhänvisningar: i Kramfors demonstrerade 14.000 personer (vid den tiden bodde 18.359 personer i Kramfors), siffror mellan 20-25.000 i Härnösand (som vid den här tiden hade 25.066 invånare) siffrorna verkar variera lite från vem man frågar men det gemensamma är att torgen var överfyllda och iallafall Kramfors har inte haft så många människor i ett demonstrationståg sedan Ådalen 1931.

På väg in i Sollefteå längs riksväg 90 vajar de välbekanta fanorna från var och vartannat hus, ett hjärta med orden Sollefteå sjukhus på. Det är utan tvekan en av de större folkrörelserna i våra trakter i modern tid. Trots det väldigt breda motståndet mot en nedläggelse av BB så körde politikerna över folkviljan och genomförde nedläggningen, vilket resulterade i att den så kallade ”BB-ockupationen” inleddes. Människor började tränga sig in på sjukhuset och ockupera det. Och till dags dato pågår ockupationen, åtta år senare. Idag är det inte hundratals som deltar i ockupationen utan nu delas pass ut mellan deltagarna och det sitter i snitt två-tre personer per pass, dygnet runt i vänthallen på sjukhuset. Det blev tidigt viktigt att ockupationen inte skulle vara en arbetsmiljöfråga för de som arbetar på sjukhuset, vilket det skulle vara om hundratals människor står i vägen precis överallt.

För många Ådalsbor har ockupationen varit en del av vardagen och frågan om sjukhusets framtid varit ständigt närvarande vid fikabord, valurnan och i grannskapet.

Tack vare att Socialdemokraterna var drivande i att genomföra nedläggelsen av BB så förlorade dom makten i Sollefteå kommun till Centerpartiet som drivit frågan om sjukhusets vara eller icke vara.

Men, som bekant, så är det ju i regionen som sjukvården administreras och där har så gott som samtliga partier haft internbråk och kriser kopplade till frågan om Sollefteå sjukhus. Moderaterna från Sundsvall vill lägga ner Sollefteå sjukhus och lägga resurserna på ”sitt” sjukhus. De vill inte flytta resurser till Ångermanland, som har en svag befolkningsutveckling (färre nya skattebetalare) och många äldre invånare (konsumenter av sjukvård). Det håller inte alla Moderater med om och frågan är nu en splittring med djupa spår inom partiet.

Moderaten Ulrika Frestadius från Sollefteå röstade mot partilinjen eftersom ”jag företräder ju befolkningen i Sollefteå” och lämnade sin plats i regionen. Moderaten Lena Asplund lämnar Moderaternas förbundsstyrelse eftersom hon inte kan vara med och driva frågan om att lägga ned sjukhuset. Socialdemokraterna som drivit frågan förlorar väljare och inflytande i Ångermanland, undantag Kramfors där de av någon oklar anledning biter sig fast. Vänsterpartiet vågar inte säga någonting offentligt eftersom dom bara kan få inflytande om S vill det. Som i resten av landet med andra ord. Centerpartiet är splittrade mellan kommun och regionen. I kommunen vill de till varje pris bevara sitt sjukhus och i regionen är ledamöterna mer villiga att lägga ner sjukhuset. Det har till och med lett till slitningar inom C. Kommunen mot regionen ungefär.

Region Västernorrland begåvades även med ett enfrågeparti, Sjukvårdspartiet, som kom från ingenstans och från 2022 besitter de 14 mandat i regionfullmäktige. Deras huvudfråga har varit att stoppa nedläggelsen av Sollefteå Sjukhus och neddragningar inom vården i regionen. Ett populistiskt parti bland alla andra, vars företrädare likställer regionens politik med nazisterna och som har en ledare som inleder en relation med sin största politiska motståndare. (Elina är en av politikerna som vill avveckla Sollefteå sjukhus, och innan sitt avhopp satt hon i Hälso- och sjukvårdsnämnden som utredde nedläggelsen av sjukhuset). En soppa rent utsagt. Sjukvårdspartiet imploderade framför öppen ridå och det är oklart hur det ser ut efter nästa val, när den som ivrigast försvarade sjukvården i regionen inledde en relation med sin huvudmotståndare. Kär kan man bli, men det ser inte direkt bra ut, och ställer frågan om politik är på riktigt eller bara en lek man spelar en roll i?

Medan alla partipolitiska imploderingar, konflikter, avhopp och bråk pågår så går tusentals människor runtom Ådalen runt och är oroliga för vad som ska hända med deras sjukhus. Sollefteå blev uppmärksammat i hela landet när de, som en följd av BB:s nedläggning, arrangerade kurser i att föda barn längs motorvägen.

TV4:s Kalla fakta gick nyligen igenom alla turerna med sjukhuset och kunde hitta massor av fel i den av regionen beställda analysen av sjukhuset, fel som helt ignorerats av politikerna – som i vissa fall erkände öppet att de bara skummat igenom rapporten de beställt för två miljoner kronor.

Tidningen Ångermanland har till dags dato publicerat 2863 artiklar om sjukhuset, inklusive insändare och ledartexter. Det är en anmärkningsvärd siffra. Skummar man genom tidningens kommentarsfält på Facebook ser man också att det blir som mest debatt kring artiklar som rör sjukhuset.

Det är det här med att våren ska vara lika för alla.

Det är också det här med att det bor över 60.000 personer i Kramfors, Sollefteå och Härnösand – varav den sistnämnda har ungefär lika långt till Sundsvalls sjukhus som till Sollefteå. Många i befolkningen är äldre och kan inte flytta hur som helst till någon annan del av landet där det finns bättre sjukvård, som vi yngre kan göra. De har bott här hela livet många av dem, byggt upp samhället och blir mer eller mindre dömda till döden i vissa fall om olyckan är framme och tiden är knapp. Samtidigt som regionen blöder pengar så är arvodena generösa och kommunerna kämpar för sin överlevnad. Det blir en ond spiral när färre vill flytta hit på grund av avsaknad infrastruktur och då måste kommunerna spara in och skära ner och då vill ännu färre flytta hit. På sin höjd vill många ha en sommarstuga någonstans i höga kusten men absolut inte bosätta sig här. Vår skönhet är vår stora sorg, kan man säga.

Av förklarliga skäl lessnar människor på att behandlas som idioter och ignoreras år ut och år in. När politikerna slår dövörat till så rinner det över för en och annan. Nu har Moderaterna polisanmält hot i sociala medier.

Det är självklart inte bra att hota människor, men när du trycker någon hårt upp mot väggen, slår undan benen och marken under denne så blir man tillslut desperat. Politikerna lyssnar inte på de största demonstrationerna i modern tid (jag kan garantera att det inte är en inrest proffsdemonstrant-cirkus i stan utan människor går verkligen man ur huse för den här frågan), politikerna reflekterar inte över 2863 artiklar i lokaltidningen, politikerna funderar inte på om det är värt att det politiska styret håller på implodera och politikerna verkar inte kunna läsa, när deras egna analyser av vad som gör en plats attraktiv så är ”vård och omsorg” det människor prioriterar före precis allt annat.

Det är ett sådant hyckleri. Människor ska bara tiga, acceptera och svälja allt våra folkvalda gör mot oss. Demonstrerar man för att politikerna ska lyssna så kan man ignorera allt folk säger och blir människor förbannade över att behandlas som barn som man måste uppfostra så får dom skäll för det.

Det går helt i linje med hur politiker fungerar. De förstår sådant här bättre än oss andra och oss behöver man inte lyssna på. Samtidigt som kommunerna i Ångermanland går på svältkur, verksamheter läggs ned, hus står tomma – så producerar Ångermanälven, genom anläggningen i Sollefteå tusentals kw elektricitet för hela landet varje år. Samtidigt ligger ett av Europas största och mest vinstinbringande sågverk i Kramfors och går på högvarv dygnet runt, året om. Det finns såna sjukliga rikedomar bara runt hörnet som politikerna inte vågar ta i. Det kan väl störa marknadskrafterna antar jag. Och det går före människors behov och liv, uppenbarligen.

Det röda Ådalen kommer nog förändras under vår livstid, från att ha varit ett skyltfönster för arbetarrörelsen till en fullständigt exploaterad plats av storföretag som förstör natur och möjligheten till ett värdigt liv för våra äldre.

Men än är inte sista ordet sagt, man säger ju att kampen inte är över förrän den är över.

Det är dock lovande att människor inte ger upp utan en ny demonstration är planerad till den 22 februari. Och ockupationen? Den pågår ännu.

Kraften finns i människan och det visar Ådalsborna med råge. Jag är inte den som tar avstånd från att människor tillslut får det att rinna över och skriver som man tänker på internet. Ett hot på internet är inte jämförbart med det fullständiga haveri som sker med sjukvården just nu.