Georgiska valet sett från nedan

Parlamentsvalet i Georgien den 26 oktober har präglats av intensiva konflikter. Bakgrunden är geopolitisk. Georgien, ett så kallat ”kandidatland” för EU-medlemskap, delar en lång gräns med Ryssland och var i krig med grannlandet senast 2008. USA och EU verkar öppet i landets politiska institutioner: amerikanska regeringen och EU-kommissionen har sedan 2018 enligt Georgiens grundlag veto mot georgisk lagstiftning. Regeringspartiet Georgisk dröm har på senare år blivit alltmer euroskeptiskt, allierat sig med Ungerns regering och anklagar nu oppositionen för att arbeta för västmakter och vilja dra landet i krig igen. Västallierade liberaler och västanknuten media anklagar å sin sida regeringen för att samarbeta med rysk säkerhetstjänst. Efter valet har oppositionspartier sagt att valet ”stulits” och att de tänker bojkotta parlamentet.

Hur ska man kunna sortera i propagandan och försöka förstå vad som egentligen händer i landet i västra Kaukasus? Brand har pratat med Revaz Karanadze, facklig organisatör och styrelsemedlem i det självständiga gräsrotsfacket Solidaritetsnätverket (პროფკავშირი სოლიდარობის ქსელი), som organiserar främst vård- och socialarbetare och hållit sig neutrala i valet.

Vad som framförallt rapporteras om i svensk och engelskspråkig media är påståenden om valfusk från oppositionen. Hur upplever du att valet har skötts, och hur skulle du beskriva den politiska situationen i landet?

För det första ska man veta att det inte finns något vänsterparti i Georgien. Det finns ett så kallat arbetarparti men det är ett familjeföretag, samma far och son har styrt det sedan 30 år. Deras parti är ett skämt, det känns som satir. Vi har inget socialistiskt parti, inget arbetarparti, och kommunistpartiet är förbjudet.

Valrörelsen var väldigt polariserad och det fanns inga riktiga internationella observatörer på plats, det var bara från europeiska länder och NATO-länder. Men de har inte visat upp några relevanta bevis för valfusk. Det fanns en parallell rösträkning som gjordes av en organisation som är väldigt fientlig till regeringen, de fick ungefär samma röstfördelning som den officiella. Ingen vallokalsundersökning gav något oppositionsparti ens 20 procent.

Regeringen har fört fram en lag mot ”utländska agenter” som det varit stora konflikter om senaste åren. De har sagt att de är rädda att utländskt finansierade icke-statliga organisationer försöker påverka valen och regeringen. Historiskt har Georgisk dröm varit väldigt västvänliga och gått västmakternas ärenden, men sedan kriget i Ukraina började har de vägrat att öppna en andra front mot Ryssland eller delta i sanktionerna mot dem. Det beror på att vårt land är beroende av ryskt kapital tack vare IMF, Världsbanken och de lagar de påfört oss de senaste 30 åren. Och med den nya kalla krigs-hysterin så har alla europeiska och amerikanska regeringar plötsligt blivit väldigt fientliga. ”Vicekungen av Georgien”, som vi kallar den amerikanska ambassadören, har pressat regeringen hårt för att få fram ett nytt 2008-scenario med krig mot Ryssland. Så det övergripande narrativet är att det varit ett val mellan krig och fred.

Oppositionens demonstrationer har letts av presidenten, som kommer från en antikommunistisk emigrantfamilj som bott i Frankrike sedan 1921. Hennes far och farfar arbetade för Tyskland under andra världskriget. Hon presenterades som fransk när hon lanserades här politiskt, som någon som skulle ge oss ”europeiska värderingar” vad fan det nu är. Vi kallar henne Madame President eftersom hon pratar rätt dålig georgiska, med stark fransk brytning.

Demonstrationen de hade helgen innan valet var inte särskilt stor, medan demonstrationen till stöd för regeringen två dagar innan valet hade 250-300 000 deltagare. Det är enormt stort för att vara i Georgien. Större delen av arbetarklassen stödjer Georgisk dröm numera, i brist på alternativ. Klassammansättningen i valrörelsen har varit väldigt intressant. Det är en ohelig allians mellan den rikaste överklassen och arbetarklassen å ena sidan, mot småborgerligheten och västvänliga liberaler med backning från Bryssel och USA:s utrikesdepartement å andra sidan.

Protesterna i våras och förra året, hade de samma sammansättning eller var de annorlunda?

Helt annorlunda. Under senaste året har många ändrat sig och börjat förstå situationen mer och mer i geopolitiska termer. Särskilt efter att Georgien straffades av EU som gav företräde åt medlemsansökningarna från Ukraina och Moldova, trots att Georgien ur ett teknokratiskt perspektiv har skött sig ”bättre” när det gäller de reformer som EU krävt och så vidare. De har sett till att 50-60 procent av befolkningen är EU-skeptiska nu. Europa brukade vara som en religion här.

Skulle du bedöma att kriget mellan Ryssland och Ukraina var den viktigaste frågan för de flesta väljare?

Det var den viktigaste frågan och Georgisk dröm tjänade stort på det. Oppositionen har inget att erbjuda ekonomiskt eller socialt, de skiljer sig inte i sådana frågor. Det handlar bara om att ”vi ska göra som Europa gör”. EU och NATO har upprepat att ”dörren är öppen” sedan 2008, medan vi hela tiden är kvar i något slags väntrum. Många upplever att vi blir manipulerade och minnena från kriget 2008 är starka. Jag minns att de skickade hjälp under kriget i form av flaskor med vatten. Om man vet något alls om Georgien så vet man att är det något vi inte behöver så är det dricksvatten. Georgien producerade mest mineralvatten i hela Sovjetunionen. Men några amerikaner som inte vet något om vår region, vår kultur eller vår historia skickade vattenflaskor till oss.

Folk minns den sortens saker, och det känns som om Georgisk dröm är det enda som håller oss utanför kriget nu. I början var regeringen mer försiktig, det är framför allt det senaste året som de börjat bli mer öppet kritiska. De har till exempel haft en valaffisch med en bild på en nedbränd skola i Ukraina och en vanlig skolfredag i Georgien. Sånt resonerar i ett land där minnena från 2008 är väldigt levande.

Det är väldigt högt valdeltagande. Mina farföräldrar, som inte röstat sedan 2016, gick faktiskt och röstade nu för att de var rädda för krig. Jag har en vän som är liberal, han avskyr Georgisk dröm och deras bäste vän Viktor Orbán som är här i Georgien och firar valresultatet nu. Min vän tycker att de är gayfientliga, kvinnofientliga och så vidare, men han berättade att han röstade på dem på grund av krigsfrågan. Det är en väldigt allvarlig fråga. Jag har en annan vän som arbetar på en icke-statlig organisation som menar att Georgisk dröm försöker stänga ner dem, men hon röstade ändå på dem. Hon sade till mig att hon måste undvika krig för sitt barns skull.

En annan faktor är att alla vet att om oppositionen kommer till makten innebär det att Saakasjvilis auktoritära regim återupplivas. Tio procent av befolkningen fängslades under hans år vid makten. Jag blev själv arresterad flera gånger bara för att ha deltagit i studentprotester.

Västmakter som kommer till oss och pratar om att ”försvara demokratin”, ingen här köper den där smörjan längre. [USAs utrikesminister] Anthony Blinken uttalade sig idag [28 oktober, reds. anm.] och sade att regeringen måste respektera lagen eftersom Georgien varit ”demokratin trogen” sedan 2004. Men mellan 2004 och 2012 levde vi under bokstavligt förtryck från Saakasjviliregimen.

All oppositionell media stängdes ner. Folk dödades av poliser på våra gator. Det är komiskt hur vi på den tiden kallades för demokratins hörnsten i regionen, folk undrade vad fan som menades med det. Men nu kan man se att allt handlade om geopolitik. Väst vill ha oss som en front mot Ryssland, det är bara det demokrati betyder för dem här.

Sen har det också funnits andra frågor. Georgisk dröm har använt en HBTQ-fientlig kampanj. De har till exempel påstått att EU vill påtvinga folk könsneutrala toaletter, sånt som de hämtat från den amerikanska konservatismen. Och en annan sak är att de spelat på folks fientlighet mot NGO-sektorn som många ser som parasiter med höga löner. Man ska ha i åtanke att alla georgiska regeringar har förstört välfärden och att det är ideella organisationer som klivit in där. Men det är också sant att de ofta hjälper små grupper med människor och sen skryter om hur mycket nytta de gör.

Hur har kriget mellan Ryssland och Ukraina påverkat Georgien?

Priserna här har stigit mycket på grund av alla som kommit hit från Ryssland. Det är mängder med bitcoinutvinnare och IT-professionella från Moskva som vill undvika kriget. Medelklassen där är väldigt rik och de är väldigt många, Georgien är som ett distrikt i Moskva befolkningsmässigt. Och det finns inga pris- eller hyresregleringar. Vårt kontor har vi till exempel betalat motsvarande 300 dollar för, men när det skulle omförhandlas nyligen sa vår hyresvärd att vi måste betala 1500 dollar eller flytta, för de hade ett anbud från några ryssar.

Georgien är väldigt beroende av alla som arbetar i utlandet. I Ryssland eller i Sydeuropa. Efter att vår sjukvård privatiserats har mängder med vårdarbetare, utbildade sjuksköterskor, sökt sig till hushållsnära omsorgsarbete i exempelvis Italien och Grekland. Sen skickar de hit pengar. Många ser Europa som en flyktväg från Georgien.

Georgisk dröm har inte gjort något åt de här frågorna. Vet du vad minimilönen här har varit sedan 1999? Motsvarande 6,5 dollar i månaden. Medianlönen är ungefär 200 dollar i månaden. Men socioekonomiska frågor har inte spelat någon roll i valet, alla partier står långt till höger. Georgisk dröm är ett konservativt högerparti. Saakasjvilis parti lade grunden för nyliberalismen. Koalition för förändring är libertarianer som vill privatisera polisen och public service-kanalerna. Sen finns det Starka Georgien som styrs av en bankir som ligger bakom många av de bostadsvräkningar som skett här och som brukade vara ombudsman i näringslivsfrågor för Georgisk dröm. Det är högerns alla nyanser. Ingen har något att erbjuda arbetarklassen.

Hur ser arbetarkamperna i Georgien ut och vart går den georgiska vänstern framöver tror du?

Det har länge pratats om att vi behöver ett eget parti. De kamper som drivs handlar framförallt om löner, och om avindustrialiseringen. Regeringen pratar mycket om ”suveränitet” nu, vi kanske kan utmana dem i frågor om ekonomisk suveränitet för någon sådan har vi verkligen inte. Sedan nuvarande oppositionen förlorade makten 2012 har det inte varit lika mycket repression mot fackföreningar, så vi har haft lite mer manöverutrymme.

Fördjupa dig:
Bryan Gigantino – In Georgia, a National Election Is a Geopolitical Struggle (Jacobin Magazine)
Georgian Elections 2024 (Podcastserie med Sopo Japaridze, Giorgi Meskhi, Revaz Karanadze och Bryan Gigantino)