Till de svenska tältlägren: Lärdomar och råd från de amerikanska studentockupationerna

English below

• Engagera och samarbeta med lokalsamhället. Tältlägrena som en social plats och allmänning innebär fantastiska möjligheter för att etablera relationer och bygga koalitioner för ömsesidigt utbyte och lärande, för att identifiera gemensamma intressen och möjligheter för solidaritet, planera och spåna kring aktioner tillsammans. Detta visar att den palestinska frihetskampen är sammanbunden med många andra pågående kamper. Våra tältläger bjöd in lokala aktivister för att tala vid protesterna, till exempel bostadsaktivister som kämpar mot den universitets-drivna gentrifieringen av närområdena, grupper som arbetar mot polisvåld och antirasistiska grupper. Mat och andra donationer från lokala restauranger och lokalbefolkning gjorde det enklare för de tältande.
  
• Vägra uppdelningen mellan studenter och ickestudenter. En strategi som ofta användes av universitetsadministrationen var att upprätta regler kring deltagande i lägren och aktionerna för ickestudenter, vilket gjordes för att splittra rörelsen och försvaga dess stöd. Något studentorganisatörer snabbt upptäckte var att “utomstående” deltagare var oumbärliga för campusaktionerna. Ju fler vi är, desto starkare blir vi, och desto enklare är det att organisera och försvara tältlägret! Många ickestudenter var dessutom villiga att delta i mer eskalerande och riskfyllda aktioner och kunde göra det utan att riskera disciplinerande åtgärder från universiteten. Erfarna aktivister kan bidra med praktisk och teoretisk kunskap. Ifrågasätt uppdelningen mellan organisatörer/deltagare och vägra retoriken kring “utomstående agitatörer”!
  
• Ha uppbackning från den större pro-palestinska rörelsen och organisationerna i din stad. Se om de kan delta i era aktioner och protester. Hitta sätt att integrera och sammankoppla er aktion med andra aktioner och demonstrationer i staden. Om det organiseras en protest varje helg kan man exempelvis föreslå att den avslutas vid tältlägret (om det finns tillräckligt fysiskt utrymme), som kan vara en social plats för människor att umgås, vila, planera, och utbyta tankar.
  
• Förbered er på polis- eller väktarinsatser och ha en plan för vad ni ska göra om de dyker upp. Till exempel, vem är redo att riskera att bli arresterad och vem är inte det?, och hur kan man bäst koordinera dessa grupper. Vid Columbia och Northwestern delade vi upp oss i röda, gula, och gröna roller baserade på vilka former av risk man var villig att ta. Vid större aktioner kan man ha olika Signal-gruppchattar baserade på dessa färger där information skickas ut, som gjorde att folk kunde delta baserat på deras risknivå. Att läsa på om rättigheter och risker och att ha en plan i förväg, bidrar till att avmystifiera konfrontationer med polisen och rättsväsendet. Detta hjälper till att minska de rädslor (baserade på okunskap) som demobiliserade en del studenter i våra läger som avlägsnade sig när polisen kom. Det kan också hjälpa de som vill eskalera eller delta i mer riskfyllda aktioner. Tänk på att det sällan finns några disruptiva aktioner som inte innebär någon nivå av risk (för arrestering eller rättegång). Om riskminimering blir den främsta prioriteten är det möjligt att aktionen inte längre är störande.

• Bilda allianser med professorer och universitetspersonal. Om det finns en grupp med professorer eller övrig personal som stöttar tältockupationen och frihet för Palestina, berätta för dem vad ni behöver. Bjud in dem att gå med i aktionen eller sprida medvetenhet om den. När det gäller att utöva påtryckningar på universitetet att återkalla disciplinära åtgärder som drabbat studenter har det uttryckta stödet – genom mailutskick, underskrifter, egna protester och blockader – från övrig universitetspersonal varit avgörande här.

• Organisera teach-ins för aktivister. På Northwestern och UChicago var det otroligt användbart att dra nytta av erfarenheter från Chicago-baserade aktivister och politiska grupper (inklusive anarkister/antifa). Dessa var inblandade i att skydda lägret och bjöds in för att göra utbildande workshops, vilket var särskilt värdefullt då många studenter kan vara politiskt oerfarna. Ämnen för dessa rörde bl a juridiska frågor, aktivisters rättigheter, självförsvar och tekniker för att blockera polisinsatser (som att bilda kedjor och “de-arrest”-tekniker), strategier för byggnadsockupationer, digitala säkerhetsrutiner och medieutbildning. Hör av er till lokala aktivistgrupper, anarkister, etc i er stad. Om ni inte känner någon med erfarenhet inom dessa områden, utbilda er själv och lär varandra. Många av dessa workshops hölls i anslutning till specifika planerade aktioner. Det finns massor av resurser online.

• Organisera aktiviteter och teach-ins för fördjupning. Ni kan ta kontakt med organisationer och forskare som arbetar med Israel och Palestina på olika sätt. Tältlägren var en utmärkt plats för kunskapsinhämtning och kunskapsspridning, om Palestina och vänsterradikal teori. Ni kan lägga upp ett schema på sociala medier varje morgon med dagens aktiviteter. Dessa kan också inkludera andra aktiviteter, som dansgrupper, böner (av flera trosriktningar), poesiuppläsningar, ett studentorganiserat bibliotek, etc. Dessa saker hade dels ett stort värde för de som deltog i tältlägren här, dels påverkade det optiken och bekämpade narrativet om ”våldsamma demonstranter”. Detta kan ta mycket energi dock så utvärdera er kapacitet först och se till att inte bli utbrända.

• För samtal om vad lägrets kort- och långsiktiga mål är. För även samtal om och vilka alternativa, eskalerande åtgärder som är möjliga att genomföra parallellt med lägret eller i framtiden. Runt om i USA fann många arrangörer att det fanns strategiska fördelar och nackdelar med läger. De är fantastiska sociala allmänningar och bra för att odla gemenskap/organisera undervisning, men de kräver också mycket arbete att underhålla och är svåra att försvara, och stör inte nödvändigtvis universitetets dagliga verksamhet. Många har sett ockupation av universitetsbyggnader eller inomhusutrymmen som nästa eskalerande steg. Blockader eller störningar av infrastruktur och varukedjor är andra möjliga aktioner. Fråga er själva: vad är det vi vill uppnå och vilka är våra insatser för att uppnå det? Hur fortsätter vi kampen över sommaren? I USA revs många tältläger ner av polisen efter några dagar, och en del studenter flyttade från campus efter terminens slut. I Chicago har studentgrupper från olika campus slagit sig samman för att koordinera aktioner över sommaren – ta vara på de relationer ni formar under tältockupationen, och fundera på sätt ni kan föra vidare kampen om tältlägret skulle ta slut.
  
• Använd er fantasi och kreativitet! En del aktioner, som byggnadsockupationer, kräver mer planering, koordination, personer involverade. Det finns många resurser online om hur man planerar en ockupation. Dessa kan vara mer långvariga, eller kortsiktiga (vara i några timmar), och ske på campus eller andra (politiska, kulturella, etc) institutioner. Andra aktioner kan man utföra med relativt få resurser och med en liten grupp personer, som sabotage, vandalism, och ekoterrorism – eller exempelvis störningar av evenemang och “banner drops”. I Sverige rör sig protester sällan bortom demonstrationer, men det finns så många sätt man kan protestera, sabotera, störa på – din fantasi sätter gränsen! Att ha brainstorming-sessioner med dina kamrater kan vara ett roligt och kreativt sätt att utforska intresse och möjligheter på.

• Fokusera på kraven. Låt er inte missa de större målen på grund av små eftergifter från universitetet – detta har splittrat och underminerat rörelser förr. Fortsätt att centrera Gaza och kom ihåg målet bakom campusrörelsen – att stoppa akademiska och ekonomiska samarbeten och investeringar.

• Ha en mediastrategi. Det är också bra att fundera på vad det ger att överhuvudtaget prata med mainstream-media. JVP (Jewish Voice for Peace) har mycket onlinematerial med råd för aktivister gällande mediestrategi. Se till att alla på lägret vet att de måste genomgå en enkel/kort medieutbildning för att kunna prata med media. Vi rekommenderar att ni skapar ett Cryptpad-dokument med de viktigaste punkterna ni vill centrera.

• Se till att enskilda ledare inte tar över aktionen, förhandlingarna och rörelsen i stort. Detta är kollektiva aktioner med Palestina och palestinier i fokus, inte ett tillfälle för någon att främja sin karriär.

• Se till att beslutsprocesser är transparenta och demokratiska. Detta gäller framförallt när det kommer till krav och förhandlingar med universitetsledningen. En brist på transparens skapar misstro inom lägret och hos de större pro-palestinska grupperna i området.

• Mångfald av taktik/autonoma aktioner. Många skulle säga att det är användbart att låta autonoma delar av grupperna genomföra aktioner som de tycker är lämpliga, andra motsätter sig det och vill samla alla aktioner inom ramen för vad alla i lägret är med på. Oavsett vad man tycker är det viktigt att ha en diskussion om det.
  
• Om ni deltar i civil olydnad eller utför en illegal aktion, använd krypterade sociala medier-plattformar som Signal (för chatt-trådar, istället för Meta-appar), Cryptpad (istället för Google Doc), eller Telegram. Använd alltid ett VPN och undvik att använda universitets wifi på campus. Läs på om digital säkerhet online för att skydda dig själv och dina kamrater.
  
• Eskalera! Lyssna på uppmaningarna från det palestinska motståndet – insatserna har aldrig varit högre.
  
• Det finns massor av resurser på nätet! Till exempel: 
  The Pal Action Network Toolkit
  Politiskt material från tältockupationer
  Jewish Voices for Peace’s guide för att prata med media  
  Tips för ockupationer 
  Tips för blockader

To the Swedish campus-encampments: Experiences and lessons from the Columbia, Northwestern and University of Chicago-encampments

On April 17, students at Columbia University in New York set up an encampment on the quad and named it the Gaza Solidarity Encampment. After six months of genocide in Gaza, they demanded that the university ends its academic and financial ties with Israel and companies investing in the Zionist war machine. The students at Columbia spearheaded what has become an international student movement for boycotts, divestment, and sanctions against Israel. The campus movement for Palestinian liberation has since then spread across the world and now reached Swedish universities. For the anarchist publication Brand, comrades involved in the encampments and occupations at Columbia, Northwestern University, and the University of Chicago share their experiences.

• Strategic importance of engaging the local community. The encampment as a social space and liberated zone offers a fantastic opportunity for building relationships and coalitions, for mutual exchange and learning, identifying common interests and targets, and for planning and plotting actions together. Our encampments invited local activists to speak at the protests, including housing activists fighting the university-driven gentrification of their neighborhoods, abolitionists working against police brutality, and other anti-racist organizations. This was done to show how the Palestinian freedom struggle is interlinked with many other ongoing struggles in our cities, and was a concrete way to build trust and solidarity. Food, water, and various supply donations from local restaurants and communities was of huge support for the campers.
  
• Refuse the student/non-student divide. One tactic that was frequently used by university admins was to enforce rules around non-student participation, which was used to divide the movement and weaken its support. What student organizers found was that “outside” participants were crucial for the campus actions. There is only strength in numbers, and the more people involved and ready to be mobilized for protecting the camp, the easier it will be to maintain it. Many non-students were also  willing to put themselves on the frontlines and defend the camp from police arrests, and weren’t as vulnerable to disciplinary actions from the universities. Seasoned activists can moreover contribute with their practical and theoretical knowledge. Question the organizer/participant divide. Refuse the language of “outside agitators”!
  
• Make sure to have the backing of the larger pro-Palestine movement in your city and that they are available to show up for events, counter-protests and police visits. Find ways to integrate or link your action to other city-wide protests and actions. For example, if a demonstration is organized every weekend, it could have its end stop at the camp (if there is enough physical space), which can be turned into a social place for people to socialize, rest, plot, and exchange emotions and ideas.

• Be prepared for police interference and have a plan for what to do when they come. For instance, who is willing to risk arrest and who can’t, and how to best put these groups to use. At Columbia, we would organize ourselves in terms of red, yellow or green roles depending on the risks we were willing to take. For larger actions, you can use Signal group chats based on these colors for disseminating information, and it helped encourage people to participate based on their assumed risk level. Teach-ins and self-education – including on the differential risks faced by international and non-international students – and having a plan in advance, will demystify encounters with police and law enforcement. This will undermine some of the fear-mongering that at times demobilized many students, who left when the police arrived, or closed them off to the possibility of escalating or assuming any risk in the future. Remember that there’s no disruptive action that does not involve a degree of risk (of arrest or criminal charge). If risk reduction becomes the primary priority then it’s likely that the action isn’t disruptive anymore. 

• Form alliances with faculty and university staff. If there is a group of supportive faculty or staff, tell them what you need from them. Invite them to join the action, or to spread awareness about it. In terms of pressuring the university to revoke disciplinary actions targeting students, the vocal support of faculty members – via emails, petitions/signatures, their own protests, blockades, or even encampments – has been instrumental. 

• Organizing teach-ins for political education. At Northwestern and UChicago, it was very useful to draw on the experiences and practical knowledge of Chicago-based long-term activists and political groups (including anarchists/antifa) which were involved in protecting the camp and invited to do teach-ins. This is especially valuable as many students might have limited political experience. Topics for teach-ins included legal questions related to arrest, activist rights, self-defense and de-arrest techniques (including responses to kettling, tear gas, etc), digital security practices, and media training. Reach out to local activist groups, anarchists, etc, in your city. If you don’t know anyone with experience in these fields, educate yourself and teach each other. Many of these workshops and teach-ins were held in connection to specific planned actions. There are lots of resources online.
  
• Organize activities and teach-ins on Palestinian and radical history. You could reach out to scholars at your university or activists/organizations in the city that work on these topics, and post a schedule of the daily activities on social media so people can join. Be creative – you can draw on the cultural and political resources both on campus and across the city for programming. These may also include other activities, such as dance groups, prayers, poetry readings, a student-organized library, etc. These things were both of great value to those who participated in the tent camps, and also influenced the optics and undermined the narrative of ”violent protesters.” However, programming can be time-consuming so make sure to gauge your capacity first and to avoid getting burned out.

• Have conversation about what the short- and long-term goals of the camp are and what alternative, escalatory actions could be possible to pursue in the future. Around the US, many organizers found that there were strategic advantages and disadvantages with encampments (they are great social spaces and for cultivating community /organizing teach-ins, but they also require a lot of labor to maintain and are hard to defend, and are not necessarily disruptive of normal operations at universities.) Many saw occupations of university buildings or indoor spaces to be the next logical, escalatory step. Organizing blockades or disruptions of infrastructure or supply chains are other possible actions. Ask yourself: what is it that we want to achieve and which are our leverages to achieve it? How do we maintain the struggle over the summer? In the US, many encampments were swept by the police after a couple of days, and many students left town after the end of the term. In Chicago, student organizers from campuses across the city merged and are making plans to coordinate actions together over the summer – build on the relationships you cultivate in the camp, and consider ways to carry on the fight (in new forms) if the encampment would end.
  
• Use your imagination and creativity! Some actions, such as building occupations, will require more planning, coordination, and numbers of people involved. There are many resources online about how to plan an occupation. These can aspire to be longer-term, or short term, and take place on campus or at other (political, cultural, etc) institutions. Other actions can be carried out more easily and with a small group of people, such as sabotage, vandalism, and eco-terrorism. Event disruptions and ”banner drops” can also be low effort, high impact actions. In Sweden, protests rarely move beyond the authorized demonstrations, but there are so many ways you can protest, sabotage, disrupt, escalate – your imagination is the limit! Having brainstorming sessions with your comrades can be a fun and creative way to gauge interest and explore possibilities.
  
• Demands front and center! Don’t let yourself get distracted from the larger goals by small concessions from the university – this has divided and undermined movements before. Keep centering Gaza and do not get distracted by encampment-specific politics/discourse, and remember the reason behind the campus movement – to divest and end academic collaborations with Israel. 

• Have a media strategy. Make sure everyone at the encampment – or those planning on talking with media – goes through a simple/short media training. Jewish Voices for Peace (JVP) has a media toolkit for activists on strategies for approaching the media. We’d recommend making a Cryptpad with the most important talking points.

• Oppose individual leaders taking over the action/movement. This is a collective effort with Palestine in focus, not a means to further anyone’s career. 

• Make sure the decision making process in terms of demands and negotiations with the university is transparent and democratic. A lack of transparency creates distrust within the encampment and further with the larger pro-Palestine community. 

• Diversity of tactics /autonomous actions. Many would say it is useful to have autonomous parts of the groups doing actions as they see fit, others oppose it and want to streamline the actions. Either way, it is important to have a discussion about it.

• If you are participating in civil disobedience or illegal actions, use encrypted social media platforms such as Signal (for chat threads, instead of Meta apps), Cryptpad (instead of Google Doc), or Telegram. Always use a VPN and avoid using the university/eduroam wifi on campus. Learn about digital security online to protect yourself and your friends!
  
• Escalate! Heed the calls from the Palestinian resistance – the stakes have never been higher. It is our time to seize the moment. 
  
• There are plenty of resources online – on political education, action planning, practical skills, and on Palestinian and radical history. Check out:
  The Pal Action Network Toolkit
  Pol ed material from US campus actions
  Jewish Voices for Peace’s media kit  
  Planning an occupation
  Planning blockades