Klimatrebellerna intog Stockholm

Sista sommarhelgen den 27-30 augusti genomförde klimatrörelsen en massiv olydnadshelg i Stockholm, med gatuockupationer och aktioner. Jacob Oscarson från Extinction Rebellion ger en personlig redogörelse från helgens regniga och rebelliska gatuaktioner.

Fredag den 27 augusti. Ohemult tidigt, 03:55. Jag anländer till Berzeliiparken. I Extinction Rebellion skall vi försöka vända på vår corona-hämmande politiska position genom så många och besvärande störningar vi kan få ur oss.

Dödströtta bildar vi vängrupper och beslutar oss att gå i smågrupper mot mål 1: Vasabron, i vägg med riksdagen. Vi försöker se ”icke-aktivistiska” ut — vilket går sådär — men når ostört vår bit av bron. Hänger runt, tittar på varandra, plötsligt fattar alla på en gång att det är vår tur att ta scenen. Stressigt iordningställande en stund, sedan påminner min ”buddy” mig om att vi skall ta oss till Preem:s huvudkontor för vår ”kupp”. Fortfarande mörkt, både politiskt och fysiskt. ”Kuppen” går förvånansvärt bra. En kort stund har Preem en mer sanningsenlig logga på sin byggnad.

Tillbaka vid Vasabron-blockaden är den redan rensad av polisen. Via några återsamlingar och överläggningar med min vängrupp anländer jag till Norrbron istället. Polisen håller redan på att försegla den. Omständligt förbereder jag packningen för att kunna gripas. Jag hinner precis pila ner på gatan innan jag lyfts upp av två poliser och får åka några svängar genom överklassghettots no-gozon. Med risk att ruineras om jag skulle köpa en macka går jag Strandvägen tillbaka till Norrbron. Den är rensad. En kort jakt efter packningen som blev kvar. Jag hittar den och pustar ut lite.

Till min förtjusning är nästa ställe Stureplan. Jag går vilse på vägen dit och irrar in på fel del av blockaden. Den är underbemannad så jag stannar ändå. Dessutom är det kul att ta bilder på kamraterna med Spy Bar:s skylt lysande i bakgrunden. Jag gillar just denna blockad extra. Jag tycker Stureplan representerar systemet mer än vad riksdagen gör. Det känns bisarrt att stå och skrika att ”folket” vill ha klimaträttvisa just där. Det folk som vi ser här och nu vill sannerligen inte ha någon klimaträttvisa.

Jag upplever att toleransen för gatuaktivism ökar. Inte här — motviljan från de som rör sig nära ”Svampen” är tydlig. Jag hör massor av varianter på klassikerna ”klipp dig och skaffa dig ett jobb” och ”nu skall jag bränna extra mycket olja, ha ha”. Smickrar mig själv med tanken att vi är en ställföreträdande översvämning på en plats som kommer komma lindrigt undan. Men egentligen vet jag hur lågt över havsnivån Stureplan faktiskt ligger, den är också körd. Men symboliskt och demografiskt stämmer det ju.

Det tar otroliga 4 timmar innan polisen har rensat klart. Den här gången nöjer de sig med att sätta ner mig på trottoaren, ingen tur i polisbilen. Klockan är sent, det är en party-fredag, lönehelgen har börjat. Vi återsamlas i Humlegården för att informera oss inför nästa dag. Jag orkar inte stanna och debriefa efteråt så jag ger upp och åker hem till mina poetiska värdar. Före sömn hinner jag inventera media — riktigt bra! Olika sorters riksmedia som DN, Aftonbladet och SVT har artiklar och inslag. Min filosofkompis gör succé med ett kort klipp. Avklädd får han en massa fejkolja hälld över sig på bästa sändningstid.

På lördagen har vi sovmorgon till 08:00. Kungsträdgården den här gången. Jag slipper byten, promenerar i åtminstone nästan god tid genom Gamla stan till ”Kungsan”. Idag skall vi göra en ”högrisk-aktion” och jag får infallet att anmäla mig. När jag får veta att vi skall klistra fast oss med vanligt superlim från affären är det snuddande nära att jag fegar ur. Det gör jag som tur är inte. Vi kommer till riksdagen och det var visst inte så farligt att ha superlim på sig som jag trodde. Jag blir leggad och får gå därifrån. Sedan blir det blockad på Kungsgatan, strax efter bron som går över gatan. Strilande regn. Polisen kommer, ny tur i polisbil till Norrmalm någonstans. Stockholmskunniga kamrater guidar mig tillbaka. Vi återsamlas i Kungsträdgården och nu verkar det inte finnas så mycket mer planer. En laglig demonstration på söndagsmorgonen annonseras men jag är skeptisk, tänker att den kommer bli för liten.

Men det är inte slut för lördagen — vi åker till Medborgarplatsen och blockerar Götgatan och sedan Folkungagatan/Götgatan. Här kör en bil in i blockaden. En kamrat hamnar på gatan men inget allvarligt. Polisen tar bilföraren. Åter till Medborgarplatsen, vi försöker omgruppera. Men det regnar för mycket och folk är för trötta. Jag åker och sover istället, många gör samma.

På söndagsmorgonen jäktar jag ändå till demonstrationen och här sker lite XR-magi — uppslutningen är mycket större än jag trodde möjligt. Vi går en bit men jag får bråttom till tåget. På tåget får jag se att två tappra kamrater som slutkläm satt en XR-flagga på en konstinstallation i form av en båt precis vid Norrbron. Jag kollar igenom mediaflödet och ser ett ledarstick i Svenskan som skäller på oss för det vanliga — antidemokrater yada yada. Ett litet folkmord planerar vi också så klart. Svenskan är ju lite som en seismograf, allt som kan utläsas är värdeparet (tid, ilskenivå). Jag är nöjd men tänker att vi behöver flytta på Svenskan-värdet från (2020-08-27, lätt förnärmad) till (2021-01-01, totalt bananas).

/ Jacob Oscarson