Marknadsekonomi och bunkring

De senaste dagarna har vi sett någonting i våra mataffärer som inte tillhör vanligheten, utan är någonting som man är vanare att se i krissituationer utomlands, exempelvis när länder börjar kollapsa ekonomiskt eller politiskt – bunkrandet. Under stormen Katrina som drog fram i USA i början av 00-talet så var köerna långa, folk slogs över styckvaror och det var någonting man bara kunde dra andan åt och kalla folk för ”jävla dårar”. Ja, nu har de här jävla dårarna kommit till vårt land också.

Som en följd av den totala paniken i samband med coronautbrottet i världen så stänger skolor, arbetsplatser, nattklubbar och sammankomster med mer än 500 personer ned. Givetvis blir folk rädda. Det är en naturlig reaktion på en väldigt snabb förändring som inte går att stoppa. Undertecknad gick själv med sin ”normala” kundkorg och svor över de som köpte femton paket mjölk, flera paket mjöl och all pasta som gick att få tag på. Men vid närmare eftertanke, är det inte bara såhär det måste bli i en marknadsekonomi? Vi som individer ska klara oss själva när världen kollapsar runtom oss och vi uppmanas inte direkt att samlas och rida ut stormen tillsammans, nej, det är varje man för sig själv i detta kaos vi befinner oss i.

Det är lätt att fördöma människors hänsynslösa shoppande, men det är viktigt att ställa sig frågan om varför man beter sig såhär i ett av världens rikaste länder? Jo, för att vi är just det. Ett av världens rikaste länder och alla våra gemensamma ekonomiska resurser ligger i händerna på några få. Och dessa få bunkrar knappast på varor just nu. I ett samhälle där allt vad heter ”vi” är nedmonterat, passé och närmast bortglömt och där individen, Jag:et står över exakt allting annat, så är det ju såhär vi förväntas agera. Det här är så att säga den hårda verkligheten av skoningslös kapitalism. Hade Sverige haft en planerad ekonomi så hade tillgången varit tryggad i större utsträckning och människor hade kunnat få hem de varor de behövde, hela tiden.

Men även i ett samhälle där kapitalisterna har överhanden och politikerna, oavsett färg, monterar ned välfärden och vårt gemensamma – och därmed också tryggheten i att saker ska fungera. Hade välfärden varit stark och solid hade vi inte behövt oroa oss för om vi kan vårda alla som insjuknar, vi hade inte behövt oroa oss för vad som händer om en massa sjukvårdspersonal själva insjuknar och vi hade inte behövt oroa oss för att samhället inte ska stå pall under det tryck vi befinner oss i nu. Regeringens nuvarande lösning på den här oron är att skjuta in en massa miljarder så får det lösa sig, men det kommer ju knappast fortsätta strömma in pengar till välfärden, det ska vi inte inbilla oss. Så egentligen löser man ingenting, utan bara skjuter fram detta oundvikliga problem till nästa gång det blir kris i samhället.

En kritiker kan säga att ”ja men man kanske blir sjuk och bunkrar så man inte ska behöva lämna hemmet” Så kan man ju resonera. Men de femton paketen mjölk du köpt hem kommer du ändå behöva hälla ut, för det finns inte en chans i världen att du hinner dricka upp den innan bäst före-datumet passerat. Det här är det som händer när efterfrågan styr tillgången av varor, det produceras ny pasta i rasande fart, därför att det finns ett enormt sug efter att köpa pasta.

En annan del i den här bunkringen är att utan en planerad ekonomi, och istället med en frisläppt marknadsekonomi, så tar mjölken slut därför att den köpstarke konsumenten kan köpa femton paket  på ett bräde, medan den konsument som inte är lika köpstark (som uteslutande finns inom arbetarklassen) får nöja sig med ett paket, om ens det. Och därmed har marknaden skapat en situation där den ena konsumenten slår ut den andre och den ekonomiskt starke blir den som överlever. Sen kan man väva in att många som är ekonomiskt starka oftast är människor mitt i livet och har en asevärd högre chans att knappt ens märka av coronan, medan den fattige löper större risk att dö. Återigen, vilket tåls att upprepas, så har marknaden skapat den här situationen.

Hamstringsbeteende är en helt rimlig, om än helt vansinnig, följd av att vi helt genomsyras av fria marknader och ett helt galet sätt att resonera kring våra gemensamma resurser. Idag är vi väldigt inpräntade att kapitalismen och marknadsekonomin är historiens slut och lösningen på alla problem, men jag är väldigt säker på att under en mer planerad och reglerad ekonomi och marknad så hade vi inte behövt stressa ihjäl oss över bristen på varor, tvärtom så hade man haft större insyn över produktionen och i vilken takt saker ska produceras eller köpas in. Det behöver inte betyda att man är för brödköer och liknande – men att ha en fri marknad i en krissituation där människors liv i längden kan stå på spel, är oansvarigt och helt onödigt.

Så, vad borde jag som individ göra då? Köp det du behöver. ICA, Axfood och Coop kommer knappast få slut på varor. Det säger de själva. Men de älskar att folk bunkrar för det ökar ju intäkterna lavinartat och det är ju knappast välgörenhet de här företagen sysslar med.

/Knapster Sauze