Afrin, Afrin, solidaritet!

Afrin, Afrin, solidaritet! Och Erdogan, terrorist! Och ”Blodiga händer/Turkisk militär, ut ur Afrin” ekar genom Stockholms gator i lördag eftermiddags. Slagord som ropas av en divers och brokig skara människor och följs av stödrop på kurdiska, som ”Biji Berxwedana Afrine” (leve motståndet i Afrin).

Uppsamlingen på Norra Bantorget i Stockholm ger en känslan av att alla dras till mitten som av magneter, vart man en tittar promenerar folk långsamt till samlingsplatsen. Folk ansluter sig från olika håll, vissa bär på YPG/YPJfanor, flaggor med Abdullah Öcalans ansikte, med internationella antifascistiska symboler och självritade plakat. Vi är många med gula reflexvästar på oss, som vandrar runt och bevittnar allt fler som samlas upp, många vänliga ansikten, bekymrade, men lyckliga. För tittar man runt sig ser man snart tusentals människor. Sammanlagt blev vi mellan 5 – 7 000 personer.

På tre dagar hade vi dragit ihop det här, en myriad olika grupper, många engagerade för den kurdiska saken och med en ideologi som bygger på autonomt styre, direktdemokrati, jämlikhet och ekologisk hållbarhet. Vissa, med erfarenhet av ett samhällsbygge som bygger på de principerna, inte bara en teoretisk fallenhet för det. Mest angelägna om att dyka upp var kurder från Stockholm och närliggande städer, men även andra socialister och anarkister med olika ursprung och identiteter. Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt, den nu från Miljöpartiet fristående riksdagsledamoten Carl Schlyter håller tal i slutet av demonstrationen. Alla var där i solidaritetens namn.

Just solidaritet och inte välgörenhet, var också det som utmärkte Fransisco Contreras (Latinamerikagrupperna) tal som hölls på Norra Bantorget. Det hjälper inte med bistånd, eller att tycka synd om de som är med om kriget, säger han.

Afrin består till en majoritet av kurder och har sedan 2012 ett autonomt styre lett av folkets försvarsenheter, YPG. Distriktet beräknas ha en befolkning på en miljon människor, varav nästan hälften är kurder och syrier från andra delar på flykt från bland annat ISIS.

I torsdags fanns det 240 000 skolelever i Afrin, många tvingas nu gömma sig i grottor och källare från de turkiska bombningarna. Afrin Universitet, som startades för dryga tre år sedan har dryga 30 000 studenter.

Hittills uppger Avrin sjukhus i Afrin att sammanlagt 127 personer har dödats och 168 skadats i attackerna, varav många barn. Jag tänker att Fransisco har rätt, de behöver inte blödande hjärtan eller klapp på huvuden, utan medicin, förnödenheter, fördömanden och praktiskt stöd. Vare sig det handlar om uttalanden, sammanträden, utrikesministrars möten med ambassadörer och att uppmärksamma världen på det orättvisa anfall de är med om. Eller att samlas tio, hundra, tusentals i demonstrationer på gatorna i ens hemstäder. Det är solidaritet.

Under samma dag ordnades flera demonstrationer runtom i landet, bland annat i Göteborg, Malmö, Eskilstuna, Hudiksvall och Värnamo. Internationellt har många tusentals samlats alltifrån Paris, Lyon, Berlin, Hamburg, Wien, schweiziska Lausanne och Liverpool till Sulaimanyah i norra Irak.

Trots att så många deltog i demonstrationen och åtminstone SVT syntes på plats fanns det ingen rapportering om demonstrationen i Stockholm i svenska medier (dock rapporterade andra lokalnyheter, däribland SVT väst om demonstrationen i Göteborg m.m.).

Det turkiska anfallet verkar i mångt och mycket vara tvåeggat – å ena sidan en attack mot de kurder och syrier som flytt, överlevt och kämpat mot ISIS i andra delar av landet. Å andra sidan används attacken som en del i ett inhemskt turkiskt propagandakrig för att vinna stöd, rikta om fokus från de inhemska nedskärningarna och förföljelsen av kurder  och skapa ökad repression mot Turkiets både kurdiska befolkning och vänsteroppositionen. Över 300 personer uppges ha fängslats i Turkiet sedan de spridit kritik mot invasionen av Afrin på sociala medier.

Alla Turkiets samarbetspartners har ett ansvar att fördöma attackerna. Turkiet har länge visat sitt antidemokratiska ansikte, inte minst gentemot de syriska flyktingar som sköts till döds vid gränsen mellan Turkiet och Syrien. Sverige har genom EU gett pengar till att upprätthålla Turkiets gränser gentemot flyende från kriget i Syrien och andra länder som flyr krig och förföljelse genom Turkiet.

Sverige och även Tyskland och USA exporterar vapen och militärmateriel till Turkiet (precis som andra krigförande diktaturer som Saudiarabien), trots ett principiellt förbud mot export till krigförande länder. Utöver detta anfall, utan NATO-ländernas eller FN:s godkännande, är den inhemska censuren och fängslandet av aktivister och kurder ännu ett brott mot de demokratiska friheter (som yttrandefrihet) vi säger oss värna. Att svenska vapen dödar oskyldiga civila, är inget vi bara kan släppa och låta vara.

Protesterna mot de turkiska bombningarna av Afrin fortsätter. Håll utkik eller kontakta en lokal förening som är aktiv i frågan för att ansluta dig.

På lördag ordnar Kurdiska kvinnorådet Amara, Kurdiska Mödrar i Sverige, Ronak, Kurdiska demokratiska samhällscentret m.fl. en demonstration på Humlegården i Stockholm, samling kl 13.00. Mer om detta på facebookevenemanget nedan, eller kontakta kurdiskakvinnoradetamara@gmail.com.

https://www.facebook.com/events/211319752760918/

/Samira Ariadad