Helvetet ligger i Hamburg

Hamburg har de två senaste dygnen (text skriven 7 juli, reds. anm.) präglats av våldsamma oroligheter i samband med G20-toppmötet. Friktion berättar från gatan.

”Danke, Merkel”, ropar de unga männen, i en blandning av ironi och frustration. Ett halvfullt S-tåg kör norrut, ut ur stan. Alla tåg in till stan är inställda. Kollektivtrafiken i Hamburg har helt kollapsat och nu kan den lilla gruppen med unga män inte komma vidare.

Det är fredag kväll och oroligt i stora delar av Hamburg. Brinnande barrikader, smällare och sten- och flaskkastning mot vattenkanoner, pepparsprej och betongslag från tyska tonfa’er. Welcome to hell. Polisen och media har i många månader målat upp en skräckbild av protesterna mot toppmötet, och nu har några av dem blivit verklighet. I skrivande stund ser det ut att bli ett av de största upploppen som ägt rum i samband med de senaste årtiondenas toppmöten.

Protest mot G20-toppmötet i Hamburg

Polisen slog först

Hela veckan har det varit mindre sammandrabbningar mellan polis och demonstranter, bland annat efter att polisen utrymt tältlägren där de tillresta demonstranterna skulle sova. Det har dock på det stora hela varit ganska lugnt, fram till på torsdagen. Då drog baletten igång på riktigt. Klockan 19 var en demonstration under parollen ”Welcome to hell” utlyst. Upp mot 12.000 personer deltog i vad som förutspåtts bli det ”största blocket någonsin” av aktivister. Det fick de rätt i.

Från sent på eftermiddagen strömmade folk till St. Pauli Fischmarkt, som löper längs med Elbe.En grupp på cirka 300 demonstranter från de nordiska länderna nådde till Hamburg först flera timmar senare. Konvojen med sex bussar hade nämligen blivit stoppad vid gränsen i drygt fem timmar i vad aktivisterna såg som ett försök att hindra deras deltagande i Welcome to Hell-demonstrationen.

Det var en massiv polisnärvaro vid torsdagskvällens demonstration, men de förhöll sig inledningsvis avvaktande. Flera tusen svartklädda och maskerade aktivister ställde upp sig till avgång, men kom ingen vart. Polisens vattenkanoner stängde av vägen mot centrum, och åt andra hållet var vägen spärrad med bilar och stridsklädda poliser.
Så kom angreppet. En grupp på 50-100 poliser gick längs demonstrationen och stannade till halvvägs, där de plötsligt sprang rakt in i svarta blocket och började slå runt sig. Folk försökte tränga sig ur ledet, men den stora folkmassan gjorde det svårt att ta sig därifrån. Många blev därför nedslagna av polisen.

Poliser angrips med fyrverkerier fredag eftermiddag

Polisens ingrepp delade demonstrationen i två. Det besvarades med flaskkastning och kamprop. Huvudparten av deltagarna i bildade kedjor för att hindra polisen från att bryta upp demonstrationen ytterligare. Det lyckades länge, men till sist blev trycket för våldsamt när polisen gång på gång ryckte fram med dragna batonger. Stora delar av demonstrationen pressades tillbaka mot en öppen plats nere vid vattnet. I en timmes tid pågick en katt och råtta-lek: polisen ryckte fram med vattenkanoner och batonger, medan demonstranterna spred ut sig över den öppna platsen i hopp om att undgå stryk. En del reagerade med flaskkastning, och situationen var också rätt hektisk – men inte på långa vägar i nivå med vad polisen förutspått: ”8000 våldsberedda demonstranter”.

Efter två timmar drog sig polisen långsamt tillbaka, och en ny demonstration samlade sig på samma plats. Ett par tusen demonstranter gick till hög technomusik längs vattnet mot centrala Hamburg. Samtidigt startade mindre upplopp runtom i Hamburg, med demonstranter som slängde flaskor på polisen, som återigen svarade med vattenkanoner. Oron fortsatte in på småtimmarna, men var – sett i retrospektiv – ingenting i jämförelse med vad staden skulle få uppleva bara några timmar senare.

Morgonpigga brandstiftare och blockadaktivister

När klockan slog åtta fredag morgon steg mörka rökpelare mot himlen på flera platser i Hamburg, medan helikoptrarna fortsatte hänga över staden. Flera parkerade bilar hade fattat eld efter att aktivister kastat in brinnande bengaler i dem. Samtidigt startade blockader på olika platser i staden: vid hamnen och vid kongresscentret där G20-mötet hölls. Stora aktivistgrupper klädda i röda, gröna och blå t-shirts utgjorde spjutspetsarna i respektive röda, gröna och blå grupper, som med civil olydnad, kreativitet och beslutsamhet försökte tränga fram till politikerna.
Trots ett generellt demonstrationsförbud i närheten av toppmötet kunde inte polisen sätta mycket emot de många grupper av aktivister som under hela förmiddagen närmade sig platsen för toppmötet och blockerade centrala gatukorsningar. Det innebar att flera politiker blev antingen försenade eller helt förhindrade att delta i mötet.

Efter frukost samlades en stor demonstration – en försiktig uppskattning är 5-7000 demonstranter – vid Millerntorplatz nära Sankt Paulis berömda fotbollsarena med samma namn. Målet var att blockera G20-deltagarnas ingång till en konsert i konserthuset Elbphilharmonien. Det misslyckades, men gav upphov till en lång serie sammandrabbningar under loppet av eftermiddagen.

En särskilt våldsam sammandrabbning skedde då en grupp på ett par hundra demonstranter lyckades tränga in bakom 20 stridsklädda poliser som bildade front mot 500 andra aktivister. Poliserna var tvungna att flytta på sig för att inte bli inspärrande och blev snart bombarderade med sten, flaskor, smällare och raketer. Under loppet av fem-sex minuter genomförde aktivister flera vågor av angrepp, som poliserna svarade på med aggressiva framryckningar med vilda slag omkring sig med batonger. Till slut kom polisförstärkning, och gruppen med aktivister — som under tiden vuxit till över tusen i antal – upplöstes och sökte nya vägar mot konserthuset.

Fredag kväll blev trottoarbeläggningen bruten till kastvapen i Hamburg

Fredagens sista demonstration var utlyst till klockan 20 på festgatan Reeperbahn. Strax innan start kom det meddelanden om att polisen skjutit varningsskott och att det var gatustrid en kilometer bort. Demonstrationen på Reeperbahn kom aldrig igång, då alla istället skyndade till området omkring Neuer Pferdemarkt i kvarteret Sternschanze. Här utbröt runt klockan 20 några av de mest våldsamma oroligheter som ägt rum vid toppmötesprotester de senaste årtiondena. Oroligheter som i skrivande stund (02.30) fortfarande pågår i flera stadsdelar.

Polisen försöker släcka brinnande barrikader på fredagskvällen

Nyhetskanalerna har sänt live fram till sent på natten och har bland annat visat de polisens specialstyrkor som, beväpnade med kulsprutepistoler och maskingevär, satts in mot demonstranterna. Detta sker några timmar in på kvällen, när polisen riktigt tappat kontrollen över situationen. Flera meterhöga barrikader i staden brinner, och när polisen gör sina första av många försök att utrymma dem, blir de tillbakamotade genom massiv stenkastning. En lokal aktivist sa till Friktions fotograf att det var ”första gången vattenkanonerna dragit sig ur en konfrontation”.

De tyska arrangörerna insisterade på att hålla toppmötet mitt i Hamburgs röda områden. En stad som på många sätt utgjort epicentrum i den nordeuropeiska autonoma rörelsen de senaste fyra decennierna. Det var uppenbart redan från början att det var en större uppgift än polisen kunde klara av. I skrivande stund är polis på väg från andra tyska delstater, specialenheter med skarpa vapen har satts in nära det vänsterradikala huset Rote Flora, och oron fortsätter.

Det säger något om Hamburg och stadens vänsterradikala miljö. Det säger också något om den autonoma rörelsens välfungerande internationella organisering. Men mest av allt säger det något om den stora splittringen som finns mellan många medborgare och makthavarna, när helvetet på jorden plötsligt uppenbarar sig en sommardag i Hamburg.

Texten är skriven sent om natten på ett hotell i Hamburg. Alla fel är skribentens ansvar.

Text: Andreas Rasmussen
Foto: Rasmus Preston

Texten publicerades ursprungligen i Friktion Magasin 8/7 och är översatt av Brandredaktionen